Insändare: Stoppa, förhindra och upplys!
Publicerad Monday, 04 February 2019, 17:23 av Insändare
Monica Green, ordförande för organisationen UN Woman i Sverige, vill ha tydligt ställningstagande när det gäller könsstympning.
Stoppa, förhindra och upplys!
Kvinnlig könsstympning är en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna och drabbar idag ca 200 miljoner flickor och kvinnor i världen. Sedvänjan praktiseras i ett trettiotal länder i Afrika, Mellanöstern och Asien. Förekomsten och typen av könsstympning skiljer sig mellan länder och olika regioner inom länderna.
UN Women, FN:s jämställdhetsenhet, arbetar tillsammans med andra för att dels stoppa övergreppen på plats i dessa länder och dels förändra attityder och normer kring denna form av övergrepp.
Men vi måste göra mycket mer även i Sverige. Socialstyrelsen uppskattade år 2015 att ca 38 000 kvinnor och flickor boende i Sverige hade könsstympats och att ca 19 000 flickor var i riskzonen för att utsättas.
Drabbade kvinnor berättar att de tidigare sökt vård men pga okunskap hos sjukvårdspersonal har kvinnans besvär varken uppmärksammats eller behandling erbjudits. Andra vittnar om ett fördomsfullt bemötande eller oförståelse för situationen pga bristande kunskap hos vårdutövaren.
Kunskapsbehovet är stort inom hälso- och sjukvården och tyvärr prioriteras inte kvinnosjukvården.
Kvinnans underliv är fortfarande ett tabubelagt ämne. Många kvinnor pratar inte om besvär kopplade till sitt underliv och ännu värre är det när det gäller komplikationer efter könsstympning för såväl patienter och vårdpersonal.
De utsatta kvinnorna har begränsade förutsättningar att höras och synas i debatten. Utanförskap och strukturell diskriminering, liksom språksvårigheter, försämrar förutsättningarna att ta del av vård och stöd som en har rätt till. Studier har visat att utlandsfödda får sämre vård jämfört med svenskfödda.
Tack vare projektmedel har en utbildningsinsats om kvinnlig könsstympning riktad mot hälso- och sjukvården kunnat genomföras. Resultatet är en markant ökning av antal remisser till Amelmottagningen i Stockholm. Det tolkar vi som att vårdbehovet hos patientgruppen alltid har funnits men genom ökad kunskap kan vårdpersonal bättre bemöta och hjälpa patienten.
Detta arbete för jämställdhet och mot socialt utanförskap kräver fortsatt kunskap och resurser. Inte bara inom hälso- och sjukvården, mödravård, BVC och inom viktiga och ansvariga inom socialtjänsten, (för)skolan, polisen och rättsväsendet.
Kvinnlig könsstympning är inte ett isolerat problem. Det är en av många metoder som genom tiderna använts och används för att kontrollera kvinnan och är alltså ytterst en fråga om jämställdhet. En fråga som angår oss alla. Därför måste vi i alla tider, alla länder och alla samhällen kämpa för flickors och kvinnors rätt till sin kropp, sin frihet och sina egna val.
/Monica Green, ordförande, UN Women nationell kommitté Sverige
