Tore Sahlström: Lidköpings landmärke – Gamla Vattentornet.

Gamla Vattentornet har blivit genom åren ett präktigt landmärke för Lidköpingsborna.
Det byggdes mellan åren 1899 och 1902.

Tornet ritades av arkitekten Ernst Torulf. Samme Torulf är även skapare av Skara Vattentorn från 1898.
Hans stil uppfattades som tung och pompös med en förkärlek för släta murar och mörkt tegel. I den tidens anda utformat som en vattenborg. Utseendet skulle bli likt
ett högt bergtorn.

Tornet är grundlagt på 1.156 träpålar som är neddrivna till fast botten (berg). Själva grundplattan är av betong och utifrån ser den som en stor plint.
Själva tornet är byggt av Kinnekullekalksten från Råbäcks stenhuggeri. Leveransen av detta material var Råbäcks största genom tiderna och omfattade 920 ton kalkstensmursten, nubbsten, lister och valvsten samt en del finare stenhuggerier.

Byggnadsmaterialet kunde inte bäras upp utan man använde hästar som motorer i en vinsch som transporterade upp materialet. Viss tveksamhet förekom bland byggnadsarbetarna att arbeta på så hög höjd, men efter en tid så vande de sig vid höjden. Varje arbetare var dessutom försäkrad i bolaget Fylgia med 1.500 kr/person.

Från markplanet till bjälklaget under vattencisternen är det 164 steg och man snurrar 8,5 varv runt trappspindeln innan man är uppe.

Cisternen rymde 250 kubikmeter vatten.Hål har numera skurits upp i botten på cisternen och en ny ståltrappa upp till översta bjälklaget har monteras. Från detta bjälklag leder en lejdare ut i det fria med en vidunderlig utsikt över Lidköping cirka 48 meter över markplanet och 96,5 meter  över havet.

Kostnaderna för bygget var juni 1902 följande:
– Grundstenen 30.400:-
– Cisternen 6.600:-
– Själva tornet inkl.sockel rörledningar 77.000:-
Summa för hela projektet blev 114.000 kronor

Som vattentorn fungerade det fram till 1965 och, ersattes då av ett nytt på Lidåkersområdet. För ett antal år sedan fanns det tankar på att bygga om tornet till lägenheter som, man hade gjort med vattentornet i Kalmar. Det projektet var inte genomförbart eller för dyrt att göra om tornet till bostäder.

I dessa besparingstider lyser ingen strålkastare på vattentornet så, nu i novembermörkret ger platsen en liten kulen atmosaffär.

Fotnot:
När jag började skriva om Gamla Vattentornet kom det upp i minnet att vid vattentornet låg det på 1970-80 en lokal känd korvkiosk. Den besöktes ofta när man i unga år var ute i svängen och på hemvägen från exempelvis Folkets Park beställde “hälfta-hälfta” (hälften mos och hälften pommes frites) med “körv” sent vid vattentornet. Här gjordes det äkta potatismos. Det kände man då, det förekom några potatisklimpar i moset. Enda i stan som hade äkta mos.

Tillbaka till framsidan