Hört på stan: Tiden går…

Tiden är oersättlig. Den tid som är nu är nu, och kommer inte igen.
När många pratar budgetar brukar redaktören berätta om när tiden var lika viktig som pengar.

Det var nämligen så att den arbetsgivare redaktören hade på 1980-talet begärde att man skulle göra budgetar. Först och främst om hur man avsåg att använda arbetstiden, och därefter hur mycket pengar som behövdes.
Redaktören berättade detta för en kommunpolitiker tillika nämndordförande under en paus i fullmäktigemötet häromveckan. Politikern tittade lite snett på redaktören – så gick han…

Det kan tilläggas att det här med att budgetera sin tid årsvis, och sedan bryta ned detta till månader, veckor, dagar och timmar var ett effektivt sätt; man fick nämligen klargöra skriftligt för vad som blivit gjort och framför allt varför något inte blivit gjort. Det var lättare att få saken gjord än hitta på bortförklaring. Detta är något som inte minst Lidköpings kommun missar. Man ser pengar som enda verktyget i sin budget – inte möjligheten att hinna med.

Numera, vid högre ålder, känns tiden alltid knapp för redaktören.
Hur hinna med allt man vill ha gjort? Vi pratade lite om det häromkvällen, min medarbetare Joakim och jag. Vår gemensamma livserfarenhet är nu över 125 år.

Några är det som velat ta vid när redaktören inte vill längre. Men de har inte riktigt förstått det här med att vara egenföretagare, arbetstid och att inkomsterna varierar över tid. Ibland är man rik, ibland synnerligen rik, och ibland går det knappt jämnt upp. Men ena dagen krävs tio timmar, andra dagen fyra. Ibland behövs tre personer, ibland en. Den som vill göra en satsning kan mycket väl höja annonsintäkterna, för vi har kört på lite låg fart en tid. Det finns utrymme, om man säger så.
Den som är intresserad får skynda sig – redaktören är inne på årgång för att bli senior.

Plötsligt kommer en dagsvers skriven av Alf Henriksson upp i hjärnan:
Att planera sin framtid är inte lätt
fast lagret av data är stort.
Men det ordnar sig säkert på något sätt
för det har det alltid gjort.

En sak som under redaktörens 50 år i branschen upptäckt är att pressmeddelandena ökar. Det brakar fullkomligt in pressmeddelanden och vissa dagar tar det en timme att städa, och när det är klart visar det sig att e-postlådan är full av lika många igen.
En del berättar något, men andra pressmeddelanden är bara ord. Det kom ett av tomma ord fyllt meddelande från Centerpartiet i Västra Götaland i veckan. Det är på en halv A4 och handlar om psykiatriska vården – en vård som redaktören haft orsak att bli förbannad på, inte för egen del utan för en tidigare medarbetares del. Nu handlar pressmeddelandet om nya satsningar, om jämlik vård etc. Men inte ett ord om vilka resurser som tillförs, inte ett ord om hur förbättringarna ska komma.
Ett synnerligen dåligt pressmeddelande.
Hur ska vården bli bättre om politiker bara låter orden flöda, utan att först bygga upp något att berätta om?

Nu närmar sig höstlovet. Det är dags att leta fram spökkostymen. Mask behöver redaktören ingen – alla tror ändå det är ett spöke de ser.

Lite mer avlägset i kalendern ligger julen. Men faktiskt har det plingat på dörren några gånger; Hej, vill du köpa jultidningar?
Redaktören trodde det var förlegat, att ungdomar i dag öppnar en butik på nätet och säljer sina jultidningar. Men förr var jultidningar en dyrbar handel – särskilt för den som hade många barnbarn.
Redaktören minns särskilt en äldre dam som bodde lite högre upp i backen i Visby. Alla gick till henne för att sälja, och hon köpte. Hon hade inga barn, hennes släkt var utsläckt. Hon är borta sedan många år, den vänliga damen. Jag kan tänka att hon hade huset fullt av jultidningar.

/God Helg

Tillbaka till framsidan