Matz Nilsson: Äntligen jazz i Hangelösa!
Publicerad Friday, 22 April 2022, 09:20 av Redaktionen– Äntligen, utropar kulturskribenten Matz Nilsson när han berättar om musiken som på måndagen spelades i Hangelösa kyrka.
Äntligen jazz i Hangelösa kyrka
Äntligen blev det dags för den traditionella vårkonserten i Hangelösa kyrka då Peoria jazzband på annandag påsk bjöd på ett bejublat framträdande.
Pandemin orsakade förstås återbud för två år sedan, med det spelglada Göteborgsgänget, så det är fyra år sedan vi sist avnjöt deras musik i kyrkan. Peoria under ledning av banjoisten Sture Svarén, räknas som en av Sveriges främsta inom genren gladjazz, som också är välkända ute i Europa och i USA.
Bland de tolv numren ska först nämnas inledande Bohemia rag, som komponerades av pianisten Joseph Lamp i början av 1920-talet. En glad och medryckande ragtime som oftast förknippas med piano.
Därefter varvade bandet ner med Duke Ellingtons odödliga Mood indigo, med dennes typiska och välkända sound. Effektfulla soloväxlingar mellan saxofonisten Johan Johansson, trumpetaren, Samuel Olsson och trombonisten Magnus Bylund. Skön storbandskänsla.
En annan njutning var Singin the blues som spelades in 1920 av Original Dixieland Jass Band, som nu förvaltades utmärkt av bandet. Notera att jazz på den tiden stavades som just jass.
Ett nästan måste i en kyrka var The Lily of the Valley, en välkänd gospel från början av 1870-talet, kanske ännu äldre, som från början var begravningsmusik. New Orleansbanden tog lite senare upp den på repertoaren men då i jazzton. Prisas ska särskilt de tre blåsarna i sina respektive sånginslag, väl uppbackade av kompet. Budskapet är, fritt översatt, att liljan i dalen symboliserar Jesus, som vi alla borde känna till.
Sist på programmet stod spiritualen Down by the riverside, med sina rötter från tiden under inbördeskriget i USA, 1861-1865. Den svängdes oftast upp på hemvägen från begravningar i New Orleans, den glada melodin symboliserade ju att den döde kommit hem till himlen.
Ett svängigt crescendo för hela konserten, som de 100 ”jazzdiggarna” välförtjänt tackade musikerna med stående ovationer.
Arrangör var förstås Föreningen Jazzkatten, Lidköping.
– – – –
Matz Nilsson