Hört på stan: Julpriser

För konsumenten kan vissa priser vara höga, men för leverantören är det pressat.
Julbord exempelvis. En vanlig lunch kostar runt hundra kronor. Men julbordet tre gånger så mycket. Inte för att man äter mer, men det är en viss stämning och så blir det ju mycket mat att leverera för krögaren – mat som kanske inte går åt.

På torsdagen skulle redaktören fräscha upp eftermiddagen med att bjuda andra i korridoren på fikabröd. En vetelängd med vissa inslag av saffran.
Redaktören glömde fråga om priset utan utgick från att den skulle kosta 50, kanske 60 kronor. Så kom priset upp på skärmen och redaktören blippade av bara farten. På kassakvittot stod: Längd/Krans: 200 kr.
En sak är klar – den var god den där saffranslängden. Men frågan är om priset inte slår julbordspriserna när man tänker på vad man får för pengarna.

De här priserna kan jämföras med allt annat konstigt vi köper så här års. Lysande plastgirlander, en del köper rosa plastgran, stjärnorna lyser mer än himlens, lampor, ledljus. Det verkar som om allt som kan tillverkas i Kina säljer som bara den. Det ena containerfartyget efter det andra spyr ut sitt koldioxidos över världens hav för att vi ska ha gnistrande granar. Och kineserna ler glatt. Med halvledare och julgranar tar kineserna makten. Vi tänder glatt upp och i januari förfasas vi över elpris och nätavgifter.

Det har givit lite dålig smak när en alldeles nyligen vald kommunpolitiker och företagare går ut offentligt och kritiserar andra politiker för att han inte får vara med och bebygga västra hamnen.
Vad är det för stil? frågar sig flera av Lidköpingsnytts läsare.
Alla måste respektera beslut som är fattade. Nu är det bestämt att den mark som blir över när verksamheten i Västra Hamnen flyttats ska användas till något speciellt, något som ska komma alla till del. Inte bara en byggare som tidigare inte varit med i svängen om Framnäsområdet och därför vill ta dom russin som blir över.

Nästan varje år får redaktören höra klagomål på någon av de stora granarna, att de är fula. Men i år har det varit tyst. Hälsan tiger still.
Om inte park-gata-arbetarna funnes i Lidköping – då vore det inte mycket till stad. Det blir fint varenda gång. Få städer har så många fina årstider som denna.

Det finns glädjeskutt i tillvaron.
Lidköpingsnytt har fått ta hand om en stor mängd fotografier som en nu avliden person samlat på sig under mitten av 1900-talet. Dessa publiceras nu i Lidköpingsnytt. Redaktören har inte vetskap om vilka fotograferna är, och oftast inte vad bilderna föreställer. Men redaktören ser i statistiken att de här sidorna är mycket lästa. Det är dagligen över tusen läsare som klickar in och tittar på dagens gamla bild. Ibland nära 1.500. Det gläder ett allt äldre journalisthjärta.

Numer måste man ha något att säga om pandemin. Redaktören är sedan en tid besprutad för tredje gången. Ny rekommendation om avstånd kommer från Taxiförbundet som uppmanar sina medlemmar: Ta in passagerare i framsätet!
Redaktören känner viss oro – har bokat tågbiljetter för en längre resa… Vaxxet, som en del säger, skyddar inte mot allt. Mot det allra mesta, men inte allt. Smittbärare kan man bli. Det känns inte helt OK – även om man känner sig frisk har man ett ansvar gentemot andra människor. Att hålla avstånd på tåg – då får man väl sitta ensam i godsvagnen.

På torsdagen fick vi veta att företaget Ember satsar på en ovanligt stor central för datalagring och datakommunikation i Lidköping. Det är en stor nyhet, en stor teknisk framgång som kan få stor betydelse för Lidköping. Grattis Lidköping.
Ett problem är att datatrafiken kommer att bli ännu snabbare, redaktören är orolig – hur ska han hinna med?

Ett ordspråk blev aktuellt när redaktören letade efter en bok i hyllorna: Man hittar väldigt mycket när man letar efter något annat. Västgöta-Bengtsson skrev: Dä ä otroligt va en kan hetta när en letar ätter nôtt aent.

Alla tillönskas god helg.

Tillbaka till framsidan