Gå direkt till Nyheten (Götene Idrottshistoriska Sällskap gästades av bandylegenden Arvidsson)

 
  1. Lidköpingsnytt.nu
  2. 08 augusti 2022

Sök i Lidköpingsnytt arkiv

Mer eller mindre relaterat

Götene Idrottshistoriska Sällskap gästades av bandylegenden Arvidsson

Publicerad onsdag, 20 oktober 2021, 07:51 av Tore Sahlström

På tisdagskvällen hade ett 50-tal intresserade idrottshistoriker kommit till Centrumhuset i Götene för att få lyssna till en av Sveriges och Lidköpings mest
framstående bandyspelare genom tiderna – Mikael “Micke“ Arvidsson.
Han blev utfrågad av ordföranden Fredrik Larsson som ställde frågor om hans långa idrottskarriär. Det började med att en bild visades på väggen i salen från ett TV-inslag från sportspegeln efter hans SM-titel med IFK Motala. Micke smålog lite när han fick se sig själv – 34 år yngre.

Micke Arvidsson småler när han ser sig själv 34 år yngre i ett TV-inslag då, han blev
svensk mästare med IFK Motala. Till höger om Micke IFK-spelaren Håkan Rohlén.

Micke gjorde 403 matcher för Villa BK och gjorde 561 mål och blev seriens skyttekung på tidigt 1980-tal. Men denna måltjuv svek sitt Villa och gjorde en säsong för IFK Motala och var med och tog deras första SM-guld 1987. Micke berättade att det blev liten lynchstämning i bandymetropolen Lidköping när han gick till IFK Motala.

Orsaken för att han gick till Motala var att Micke kom in på trädgårdsskolan i Norrköping. Han insåg att det inte gick och pendla 28 mil och valde då ta steget till allsvenska IFK Motala.

Det steget blev ju en succé då han kunde ta sitt enda SM-guld men med “fel” förening. Jag tror att han helst hade velat tagit ett SM med Villa men så blev det
aldrig.

Att det blev bandy för Micke berodde på att två idrottsintresserade morbröder tog med den då nioårige Arvidsson på Villas kvalmatch till allsvenskan mot Åtvidaberg 1966.

Det glömmer jag aldrig, säger Micke. Då åkte man ju på dammar och på måndagskvällarna var man med på bandyns knatteserier som gick på hockeyrinken.
Efter detta blev jag fast för bandysporten berättade Micke.

Det finns en sak som Arvidsson i efterhand kan ångra – att han inte gav fotbollen en större chans. Micke var fyra gånger och provspelade med IFK Norrköping och varför det inte blev något fotbollslir var han hade kravet att han var tvungen att sluta med bandyn. Det skulle satsas i fotbollen men Micke ville kombinera de två sporterna.

Micke har även nobbat andra stora fotbollsklubbar. I iförda träskor kom han till kontraktsförhandlingar med IFK Göteborg men även den klubben valde han bort. Istället för att gå till Blåvitt med Svennis och Ove Kindvall och de övriga kända IFK spelarna blev det istället fotbollsspel i Heimer och Saab.

På isen fick Micke ta emot en hel stryk som forward. Mest illa gick det vid VM i Moskva när han landade på sargkanten och slog av tarmen.
– Vår läkare tyckte att det inte såg bra ut. Då fick den 1,88 m långa Arvidsson sätta sig i baksätet på en Vaz Lada iförd bandyutstysel från arenan till hotellet.

-Det tog 50 minuter och jag både frös ,svettades och spydde och sedan släpade de upp mig till 17:e våningen. Nu började det bli akut och det blev ambulans till sjukhuset och sedan minns jag inget mera förrän jag vaknade upp på natten.

Då hade Arvidsson fått fyra ”innefotbollar” instuckna under huden som dränage.
– Jag trodde att jag aldrig skulle få komma hem mera till Lidköping .

För att få åka hem tvingades Micke dricka två burkar vaselin.
-Det kom en sköterska – hon vägde väl 130 kilo och bara lyfta mig i håret – hade faktiskt hår på den tiden – hon bara hällde i mig skiten. Det var bra för att rena tarmarna och stärka upp dom, återgav Micke sin skräckupplevelse från ett lasarett i Moskva.

I det civila har Micke Arvidsson jobbat som parkarbetare. Först i många år i Lidköping men nu har han på senare år blivit parkchef i Trollhättans kommun. Han stortrivs med jobbet och, har som han säger själv fått en nytändning med det nya jobbet. Det verkar som den forne bandyhjälten från Lidköping stortrivs med sitt arbete i Trollhättan.

Två bandyorginal: Stellan Hallén Hällekis och Mikael Arvidsson Lidköping.

Om man frågar Micke vad som har varit det största minnet i hans karriär så säger han det var första VM-guldet i Charbarovsk och det tyngsta har varit minnet från skadorna som han fått genom sitt idrottande.

Bandyn släpper aldrig kultfiguren Arvidsson. På måndagskvällen tränade 64-åringen med Gillstad i Arenan.

Så var det här med statyn, som även det kom upp på tisdagskvällen. Den fyra meter höga trästatyn som vägde 2,5 ton och stod vid Isstadion mellan 1996-2007. Tyvärr målades med träfärg som stängde in fukten och till slut ruttnade och fick skrotas.

Bild av Micke Arvidsson och statyn vid ett tidigare reportage Tore Sahlström skrivit.

Det kan tyvärr tyckas sorgligt att Lidköping inte skötte hyllningen till sin bandyhjälte bättre . Å andra sidan gör det myten om Micke ännu större-bara riktiga legendarer överlever sin avbild.

– – – –
Bilderna är klickbara

1 Kommentar
Inline Feedbacks
Visa alla kommentarer
Gunilla
Gäst
Gunilla
20 oktober, 2021 09:29

Härlig artikel!