Många år har gått sedan dansbanans storhetstid i Mellby

I söndags var det vernissage på utställningen “Varning för ART” i Mellby och med på denna dag var konstnärinnan Berith Stennabb. Hon framförde ett performance med namnet “ Får jag lov”. Handlingen var att väcka liv i en avsomnad dansbana -ven företeelse som, drog samman människors rörelse, kärlek, lust, hjärtesorg, bråk och fylla.

Då fick jag veta att det förr fanns tre dansbanor vid olika tidpunkter i Mellby.
Jag blev lite nyfiken och har fått reda på lite om dessa dansbanor.

Konstnärinnan Berith Stennabb med sitt preformance “Får jag lov”
som handlade om dansbanorna i gamla Mellby.

Under 1920-30 och 40 talet startades eller drevs eller bådadera många skaraborgska festplatser med tillhörande dansbana. Trägna arrangörer var oftast nykterhets-, skytte- och idrottsföreningar. Det fanns både åttakantiga och fyrkantiga dansbanor.

Massor av orkestrar har spelat på de gamla banorna. Från vårt område kan bl a nämnas Cool Candys, Playing Boys från Vara, Bror Nilssons från Såtenäs, Cuban Boys från Söne samt Henry Singers och Sven Eylis från Lidköping.

Många gånger var det inte så märkvärdigt att ställa till med dans. Man behövde i stort sett bara en någorlunda jämn yta och någon som spelade på fiol eller
dragspel och så lite kulörta lyktor.

Cool Candys anno 1957

Mellby hade en lång tid ett rykte om att vara en plats där man träffades, festade, dansade och allt som kommer sedan.

Uppförandet av en dansbana var många gånger en stor betydelse för föreningarna. På de flesta festplatser med dansbana hade man infört en dansavgift. Först löste man entréavgift för att komma in på festplatsen. För varje dans fick sedan varje par betala en dansavgift och som oftast var det mannen som köpte dansbiljetten.

Den första dansbanan i Mellby gjordes i ordning redan på 1920-talet. Den drevs av Mellby Skytteförening . Det fanns ingen elektricitet utan endast gaslyktor. Musiken bestod av dragspel och fiol. De lärde ungdomarna att dansa stepp. Det sägs att vid ett tillfälle så kom det ett gäng ända från Lidköping som blev så förtörnade när Mellby arrangören hade höjt från 25 öre till 35 öre i entréavgift. Det utbröt ett vilt slagsmål som slutade med att Lidköpingsborna fick ge sig av.

Här inne på Mellbyvallen låg det en dansbana och festplats.

En annan dansbana och festplats ute i Mellby som hade en väldig kort tidsperiod var banan med namnet Trinnama. Namnet fick det då det låg vid en
mad. Den drevs också av Mellby skytteförening .

Festerna började på lördag kl 14 och höll på sedan till 24. Sedan fortsatte festen på söndag igen. Populära spelemän var Walsy orkester samt Trässbergs trio. Denna dansbana brann dock ner 1936. Vid branden sprang handlaren Otto Holmberg till kyrkan och ringde i kyrkklockorna för att samla folk till släckningsarbetet.
Så det kunde gå hett till i två bemärkelser ute på Trinnama dansbana i Mellby.

Den sista festplatsen med dansbana hette Brunnsvik och låg där nu idrottsföreningen har sina fotbollsplaner.
Den byggdes på 1940-talet och drevs av Mellby IK ända fram till 1961.

I mitten av 1940-talet var Cuban Boys den mest anlitade orkestern på orten. Gaget var 40 á 45 kronor plus fria resor. Under 1950- och 60-talen spelade den tidens populära och berömda dansorkestrar som Bosse Lidéns och Cool Candys samt deras föregångare Henry Swingers och Sven Eylis.

Sven Eylis var en mycket känd dragspelare och, förekom ofta i radio. Året 1942 öppnade Sven den för Lidköpingsborna så bekanta musikaffären MusikEylis på Källaregatan. Den affären existerade fram till 1992.

Kurt Karlsson i Lovene var en av dom som ofta åkte till Brunnsvik för att dansa. Han kommer särskilt ihåg när Cool Candys spelade. Då kom det pedaltrampare från alla håll och särskilt från Lidköping.

Kurt Karlsson Lovene visar upp inträde och dansbiljett till Brunnsvik

Kurt hade tre systrar. När det lördagen kom åkte trasmattorna ut i köket för då lärde Kurts systrar honom att dansa.
Bonddrängen och sedermera byggnadssnickaren Kurt blev en hejare på vals som han tyckte bäst om att dansa på banan i Brunnsvik.

Nu finns inget kvar som påminner om någon dansbana i Mellby. På de gamla dansbanornas tid kunde människor träffas och roas – därefter har platserna helt försvunnit och legat öde och tyst från musik och skratt.

/Fotnot: Tack till Vivan Karlsson Mellby Åsaka Hembygds och fornminnesförening för
faktauppgifter samt Berith Stennabb som väckte idén om reportaget.

Tillbaka till framsidan