Nedslag i Lidköpings historia
9: Mera om stadens sigill

Arkivforskaren Alf Johansson har letat i arkiv bl a hos Vänermuseet och skapat en serie artiklar om hur den lilla handelsplatsen vid Lidans mynning blev staden Lidköping, nu med 575 år gamla privilegier.
Här är nionde delen. Lidköpingsnytt återkommer med nya avsnitt ett par gånger i veckan under sommaren.
Bilden: Lidköpings stadsvapen 

Stadens gamla sigill och vapen – fortsättning

För att återgå till de av Gilberg beskrivna sigillen, så verkar de vara de äldsta kända sigillen för Lidköping. Enligt traditionen under första halvan av 1700-talet, talas det om dem som 300 år gamla. Så tycks dock inte vara fallet.

I en artikel i Lidköpings och nejdens Egen Jultidning för 1934 kan man läsa en artikel skriven av Erik Hjortén. Rubriken är Lidköpings stads sigill och vapen. Artikeln är illustrerad med det av Gilberg ovan visade sigillet längst till vänster. Hjortén skrev i sin artikel, att man måste skilja på stadssigillet och stadsvapnet. Under rubriken I. Stadssigillet skrev han bland annat:

”Stadens äldsta sigill, från medeltiden kända, äro så kallade bildsigill – här en biskop i full ornat, icke placerad i sköld – således icke heraldiska, ty sköldar höra verkligen vapen till. Ur bildsigillen ha i allmänhet vapnen framgått som sentida ättlingar, här avseende stadsvapnen framför allt. … Det äldsta bevarade sigillavtrycket är från 1505 sålunda från riksföreståndaren Svante Stures dagar, och ett liknande finnes från 1524, utfärdat av borgmästare och råd i staden. Å båda avtrycken står helgonet på en upphöjning med högra armen lyftad till välsignelse. På båda sidorna återfinnes två bokstäver av L-typ, stadens initial, som det kan anses, (medan å omskriften på äldsta sigillet läses: Hlidheciopeingh).

  Sex stadssigill äro nu i bruk, samtliga ha stadens vapen, det vill säga sigillbilden har placerats i sköld. De äro: borgmästarens, notarius’ publicus, 1:e rådmannens, stadsfiskalens, stadsingenjörens och drätselkammarens.”

När jag har läst dokument från 1900-talet, har de inte varit försedda med sigill stämplade i lack. Av de av Hjortén nämnda sex sigillen har jag hittat drätselkammarens sigill tryckt på brevpapper eller dokumentpapper. Detta liknar det sigill, som Claës Johan Ljungström visade på framsidan av sin bok tryckt 1871.

Lite mera om Lidköpings stads sigill och vapen

När Magnus Gabriel De la Gardie grundade Nya Lidköping, fick han tillåtelse att ge staden Lidköping – dvs gamla staden och nya staden tillsammans – ett gemensamt sigill. Det var detta sigill som sedan förbjöds av Carl XI i samband med reduktionen i slutet av 1600-talet. Jag har inte hittat detta sigill i någon av de historieböcker om Lidköping som jag har läst. Däremot finns ett sådant sigill på några program från 1970, när man firade nya stadens 300-årsjubileum. Då kan man läsa, att omslagsbilden ”visar Lidköpings stads sigill, utformat enligt 1670 års privilegiebrev”. Man hade alltså ritat ett sigill inför jubileet. Sigillets vänstra del utgörs av gamla stadens ”biskop” och nya stadens sigill hämtat från Magnus Gabriel De la Gardies vapensköld. Bilden på vapenskölden finns i Bra Böckers lexikon del 5 COE-DICK med Jan-Öjvind Swahn som huvudredaktör tryckt 1992.

Idag används det senaste godkända vapnet, som Gustaf V gillade 1945. Det har därefter använts och det har förstås också presenterats vid olika tillfällen i Nya Lidköpings-Tidningen (NLT). NLT använder för övrigt fortfarande stadsvapnet på sin sida 2 i varje nummer. Vapnet har den sittande biskopen med sin stav och han betraktas idag som S:t Nicolaus. Men på borgmästare Eldhs stol fanns i början av 1950-talet fortfarande den stående biskopen från tidigare vapen och sigill.

I Lidköpings-Bygden 1953 finns det en artikel med rubriken Sankt Nicolaus av Benjamin Lidholm. Artikeln illustreras med samma bild som den från NLT den 14 juni 1946. I artikeln kan man bland annat läsa:

”Lidköpings kyrka bär namnet Sankt Nicolai kyrka. En mångfald kyrkor hava fått detta namn, icke minst i Sverige. … Att samtliga städer, vars kyrkor bära detta namn äro sjöstäder, tyder ju på att de uppkallats efter det helgon, som de sjöfarande tagit till sin skyddspatron. Lidköpings stadsvapen bär ju en sinnebild som framställer en biskop i full skrud. De lärde ha tvistat om vem denne biskop skulle föreställa. Somliga hava ansett att den föreställer Sankt Sigfrid, andra åter Sankt Nicolaus.

  Då stadens vapen definitivt fastställdes på förslag av riksheraldikerämbetet, trodde man sig veta att det medeltida stadsvapnet framställde Nicolaigestalten. För att skilja denna bild från övriga helgonbilder placerades biskopens attribut, tre guldäpplen liggande på en bok, under hans bild. … Stadsvapnet har flera gånger ändrats, men alla hava dock återgivit en biskop, i olika ställningar, dels sittande, dels stående.”

I Nya Lidköpings-Tidningen den 14 juni 1946 finns det en artikel skriven av borgmästare Robert Eldh inför staden 500-årsjubileum det året. Artikeln har rubriken Något om Lidköpings bebyggelse. Av någon anledning illustrerades artikeln med en bild som visar Några av Lidköpings stads äldre sigill. Bilden är inte helt lätt att ”läsa av”. Sigillen nämns för övrigt inte i artikeltexten. Bilden är hämtad ur en form av tavla. Vid ett besök på stiftsbiblioteket i Skara fick jag tillfälle att fotografera av denna tavla, vilket har gjort det lättare att se, vilka sigill som finns på den. Tavlan visade dessutom några sigill från Skövde.

När man studerar tavlan, ser man i den översta raden två av de gamla sigillen från Johannes Gilbergs avhandling Dissertationis Academicæ, de Lidecopia,Westrogothiæ urbe andra del från 1746. Mellan dessa två sigill finns ytterligare två sigill, som är hämtade från kopparsticket över Lidkiöping ur Erik Dahlbergs Svecia antiqua et hodierna. På mitt exemplar av detta kopparstick står det årtalet 1705. Johannes Gilberg visade denna tavla i sin avhandling och I Göran. B. Nilssons och Arne Zetterstens översättning av avhandlingen står det, att kopparsticket är utfört av holländaren Willem Swidde. Arne Zettersten angav i sin artikel Den äldsta bilden av Lidköpings stad i Lidköpings-Bygden 1960, att Willem Swidde dog 1696, varför kopparsticket torde vara gjort senast detta år. Det bygger på Erik Dahlbergs egen skiss av Lidköping, som då skulle vara den äldsta bilden av Lidköpings stad.

I den undre raden av sigillen från tavlan på stiftsbiblioteket i Skara syns tre sigill i en form av teckningar. Två av dem liknar de två övre gamla sigillen. Den mittersta teckningen ser ut att visa ett sigill av ett något senare datum. Det är placerat i en sköld med ovanliggande krona.

________________________________

Tidigare artiklar skrivna av Alf Johansson i Lidköpingsnytt – klicka

Tillbaka till framsidan