Nedslag i Lidköpings historia – 6:
Mera om tolkning av kartor över tidiga Lidköping
Publicerad Sunday, 04 July 2021, 08:40 av Redaktionen
Arkivforskaren Alf Johansson har letat i arkiv bl a hos Vänermuseet och skapat en serie artiklar om hur den lilla handelsplatsen vid Lidans mynning blev staden Lidköping, nu med 575 år gamla privilegier.
Här är sjätte delen. Lidköpingsnytt återkommer med nya avsnitt ett par gånger i veckan under sommaren.
Bilden: Lidköpings stadsvapen
Tolkningen av Lidköpings äldsta kartor – fortsättning
I de föregående artiklarna har jag berättat om olika skribenters syn på de tidigaste Lidköpingskartorna från 1600-talet – en karta från förra hälften av 1600-talet och en från omkring 1670. Båda kartorna finns bland kommunens gamla kartor på Vänermuseet.
Den första kartan visar bara den gamla staden på östra sidan av Lidan, medan den andra kartan från omkring 1670 visar inte bara Lidköping utan också en del av omgivningarna. De tidigare visade kartorna från omkring 1670 verkar att vara utdrag ur kartan på Vänermuseet. Om man jämför med kartan i Holmbergs bok, ser man på den, att cirkeln som visar norrpilen på kartan från Vänermuseet är avskuren på kartan i Holmbergs bok. De två kvarnarna och kyrkan med sin klockstapel finns också på båda kartorna. Jag har dessutom hittat Broholms torp längst ner i söder på kartan. Idag finns till exempel Broholmsgatan söder om lasarettet ungefär där Broholms torp en gång i tiden låg. Torpet nämns för övrigt i samband med, att Magnus Gabriel De la Gardie gjorde upp sin markaffär 1670 med den dåvarande ägaren av Ågården Erland Kafle.
Även Nils Hj. Holmberg skrev i sin bok Lidköpings historia till 1860 tryckt 1946 om broar över Lidan. I kapitlet Det medeltida Lidköping kan man bland annat läsa:
”Bevarade kartor från 1600-talet i förening med kyrkans placering och tillfälliga arkeologiska fynd ge dock möjlighet att draga upp huvudkonturerna för Lidköpings utseende under medeltiden.”
Han hänvisar då bland annat till kartan från omkring 1670, som han har redovisat i boken som en karta från Riksarkivet. Men redan i det första kapitlet Vänern, Västergötland och Lidköpings grundläggning skrev han om övergångar över Lidan, bland annat:
”I den biskopslängd, som är fogad till en handskrift av den äldre västgötalagen, omtalas biskop Bengt den godes väganläggningar och brobyggen på 1100-talet. Där nämnes bland hans verk, att han byggde broar över Lidan vid Uvered, Tråvad och vid Björna bro. Alla dessa broar ligger söder om träskområdet, den nordligaste ungefär 25 km söder om Lidköping. … Bland biskop Bengts förtjänstfulla handlingar nämndes inte att han byggt en bro vid Lidans mynning. Fanns det då ingen vägförbindelse där? Var älven inte möjlig att komma över förrän vid Uvered? Svaret på alla frågor om lidanmynningens kommunikationer kommer med nödvändighet alltid att innehålla ordet Läckö. Biskoparnas väg från Skara måste ha gått över Lidans mynning. Omvägen över Uvered är otänkbar. Från den senare medeltiden känner man till att biskoparna i Skara hade ett hus i Lidköping, där de rastade på vägen till Läckö. Det har anförts, att västra stranden av Lidans mynning skulle ha varit ofarbar, eftersom den var vattendränkt, men man måste hålla i minnet, att kraven på vägarnas kvalitet ställdes mycket lågt. Det var inte fråga om körbanor. En kavelbro, som vilade på risknippen, eller i bästa fall en nödtorftigt utfylld vall var tillräckligt. Med säkerhet kan man påstå, att övergången över Lidan inte var vid den nuvarande körbron utan högre upp, ungefär i höjd med gångbron [där Wennerbergsbron nu ligger]. Denna väg var sålunda den naturliga förbindelsen mellan Skara och Läckö och vidare till stiftets bygder hinsides Vänern.”
Man kan undra, vad Holmberg skulle ha skrivit, om han hade känt till, vad som nu har hittats på Lidans botten. Han skulle antagligen ha varit mera säker på, att biskoparnas väg mellan Skara och Läckö gick över Lidköping, men kanske då över en bro närmare Lidans mynning än det gamla gångbroläget. Den första kända bron över Lidan låg ju några hundra meter närmare Lidans mynning och har tidsbestämts till slutet av 900-talet och början av 1000-talet.
För att återgå till kapitlet Det medeltida Lidköping kan man där bland annat läsa:
”Vid grävningar 1900 och schaktningar 1912 påträffades också stenkistor, som ge vid handen att ungefär vid gångbrons landfästen funnits om inte en bro så dock ett färjställe. … Tyngdpunktsförflyttningen [från ett torg strax norr om kyrkan till nuvarande gamla stadens torg] hos staden bestyrkes av prosten Sundholms beskrivning över Lidköping från slutet av 1700-talet. Han skriver där: ”Gamla stadens torg har i forna tider ej stått, där det nu är utan längre upp åt kyrkan på den gatan, som är norr om stadsskolan, där hon nu står, och alltid tillförne varit kallat gamla torget i anseende till det som sedan blivit utsett och nu är gamla stadens torg. Huru stort det gamla torget varit kan man nu inte visst säga. Bron, som är över ån, säges i forna tider icke varit där hon nu är utan längre upp vid kyrkan.” Frågan om när bron över Lidan flyttades till den nuvarande stadens stenbro är nästan ett olösligt problem.”
Schaktningarna år 1900 och 1912 kan ha handlat om de schaktningar som gjordes, när man dels lade ner den första vattenledningen i Lidan från nyestadssidan till gamlestadssidan år 1900, dels grundlade den gamla gångbron, som byggdes 1912.
I boken Västgötsk hembygdsforskning under åren 1740-1820 av Stig Appelgren tryckt 1924 kan man läsa om den ”Sundholmska samlingen av sockenbeskrivningar som förvaras på Stifts- och landsbiblioteket i Skara … utförda i slutet av 1700-talet och i början av 1800-talet av prosten i Torsö Olof Sundholm (1752-1819)”.
Samlingen består av sockenbeskrivningar, som gjorts av stiftets präster och som ”Sundholm har skrivit av och redigerat om … Han har också tillfogat notiser och redigerat om dem”. Men de kom aldrig ut i tryck. I samlingen ingick en Lidköpingsbeskrivning om 6 ark. När jag kontaktade stiftsbiblioteket, visade det sig, att beskrivningen omfattar motsvarande nästan 100 A4-sidor.
När man funderar över brons läge eller lägen i forna tider, är kartorna från 1600-talets förra hälft och från omkring 1670 intressanta. De visar båda en bro i ungefär samma läge som torgbron har idag. Broarna har dock inte samma riktning på de båda kartorna. På den förra kartan kan man på den västra sidan av älven utläsa texten ”Biörsons godz” och på den senare kartan kan man se bebyggelse på den västra sidan av Lidan mitt för gamla staden. Här idkades bland annat handel, som konkurrerade med gamla stadens intressen. Därför ville man i staden Lidköping få bort verksamheten på andra sidan älven. Om detta kan man läsa i Holmbergs bok i kapitlet Göteborg och Vänerbäckenet:
”Lidköpings borgare klagade 1626 ”över det hinder, som oss sker uti vår näring utav de gårdar, som välborne Erland Björsson (Kafle) haver låtit bygga över åna, tvärt emot staden, vilka årligen göra stor skada med deras handel, ölsäljande och annor borgerlig handel, som de bruka, efter i alla marknader vistas mest både sjöfolket samt de som av landet kommo på den sidan, och störste marknaden står på den sidan, att staden därav tager en stor skada”. Denna olagliga stadsbildning, som uppstod över ån illustrerar ett av Lidköpings stora bekymmer under 1600-talet nämligen adelsmännens försök att kringgå städerna och själva för egen räkning bedriva handel. Särskilt flagrant var tilltaget att inpå stadens knutar upprätta ett stadsliknande samhälle. Lidköpings borgare ville att kungl. Maj:t skulle byta till sig den motsatta åstranden och tilldela Lidköping detta område, så att man kunde kringgärda det med staket och låta det bliva en del av staden.”
I ovanstående text nämns namnet Erland Björsson med tillägget (Kafle) efter namnet. Jag tror, att det är Holmberg som har gjort detta tillägg, när han citerar texten i Lidköpings borgares skrivelse 1626. Erland Kafle var den ägare till Ågården, som Magnus Gabriel De la Gardie slutligen 1670 fick byta till sig marken på andra sidan älven, där han sedan grundade Nya staden Lidköping inom sitt Läckö län.
Jag tror, att Holmberg har förväxlat Erland Björnsson och Erland Kafle. När jag har studerat utredningen om ägarna till Ågården från 1492 till 1857, kan jag konstatera att i det dokumentet anges Erland Kafle vara född 1617 (dock med ett ? efter årtalet). 1626 var han således bara nio år gammal och inte ägare av Ågården. Han ”kom över” Ågården genom sitt giftermål med den tidigare ägaren Carl Måneskölds dotter Brita Månesköld född 1626. Giftermålet ingicks 1646.
Innan Carl Månesköld blev ägare till Ågården, hade gården troligen ”övergått till Björn Pederson Bååts Sterbhus, han dog 1/6 1570 (och arvsk. var 7 nov. s. Å.) [och] någon tid innehafts av någon av hans tre söner, Gustaf, Erland och Jakob Björnsson samt har sedermera övergått till Björn Pedersons dotter i 1:sta giftet.” Dottern hette Brita Björnsdotter. Hon var i sitt andra gifte gift med Carl Måneskölds far Christer Carlsson Månesköld.
Det verkar därför rimligt att anta, att den ovan nämnde Erland Björsson var Björn Pedersens son Erland Björnsson. Det verkar då också rimligt att anta, att benämningen ”Biörsons godz” på kartan från första hälften av 1600-talet härstammar från Erland Björnsson, som ägare av Ågården.
Vad gäller bron över Lidan, skrev Holmberg i kapitlet Det medeltida Lidköping dessutom bland annat följande:
”Frågan om när bron över Lidan flyttades till den nuvarande stenbrons [Torgbrons] läge är nästan ett olösligt problem. År 1529 giver Gustaf Vasa i ett dombrev besked om läget av Lidköpings bro, eftersom tvist utbrutit om dess sträckning. En del av stadens borgare ville nämligen ”att hon byggas och ligga skulle uppe vid torget, där herr Ture Jönsson henne hava ville”.
Den andra parten önskade, att den skulle ligga och byggas,
”där hon nu ligger och av ålder legat haver”.
Dels talar brevet om den ena bron som ”uppe vid torget”, dels omtalas den andra såsom underhållen av bönderna i Kållands och Kinne härad i förening med borgarna.
”Torget” var sålunda ännu inte beläget, där nu gamla stadens torg är beläget. Denna underhållsplikt var enligt vad man vet från andra källor knuten till bron vid den nuvarande körbrons plats. När denna underhållningsskyldighet ålades häradens invånare och borgerskapet har inte varit möjlig att utreda.
I och med att man byggde en bro vid det nuvarande torget spärrade man Lidan. … Omläggningen av gatunätet i staden och infartsvägarna är uttryck för Lidköpings förvandling från inlandsstad till sjöstad.”
Han skrev också om, att man någon gång under 1500-talet transporterade en befintlig bro nedströms till broläget ungefär där Torgbron idag ligger:
”Något som talar för att omläggningen skett under tidigare delen av 1500-talet är vidare att biskopen i Skara utom den gård han först haft i höjd med den gamla bron även fick en gård vid bron ”vid Sanden”. Andra uppgifter i Lidköpings domböcker ge vid handen att med ”Sanden” betecknades området i höjd med den nuvarande stenbron. Att flytta bron var ett stort ingrepp. Det gällde en sträcka på 200 meter mellan de båda broalternativen. …
De borgare som hade sina hus kring kyrkan och det torg som med säkerhet funnits där, måste vara motståndare till den nya bron, som byggts. År 1529 gjorde de ett sista försök att vrida utvecklingen av förbindelserna över Lidan in på de gamla banorna. …
Det finns emellertid vissa källor, som tala emot att en bro, som fanns år 1529 låg vid den nuvarande körbrons plats. I en tvist mellan staden och kyrkan om tomt för rådhus vid gamla stadens nuvarande torg, som pågick under flera årtionden, inlämnades ett intyg så lydande:
”Undertecknade betyga härmed uppå vår sanning det vi utav våra föräldrar hört haver, att den tid stadsbron transporterades ifrån sitt förra ställe vid gamla torget, och dit som hon nu belägen är, varest då för tiden ingen torgplats var, eller rådstuga uppsättas kunde, ingingo fördenskull stadens då för tiden varande magistrat byte med kyrkan, givandes till vederlag mot Hans Skrivares tomt [vid?] (det) gamla torget, som strax bebyggdes och med åbor förseddes, vilka årligen till stadskyrkan tomtören betalt, detta vi med vår livliga ed bekräfta kunna.
Lidköping den 1 september 1687.
Johan Schröder. Hindrich Johansson Skröder.”
Fortsättning följer i nästa artikel.
________________________________
Tidigare artiklar skrivna av Alf Johansson i Lidköpingsnytt – klicka
