Hört på stan: Vad vill vi höra?
Publicerad Friday, 02 July 2021, 11:49 av Redaktionen
– Ett slag mot demokratin, mot rättsväsendet.
Ja, men är det vad vi medborgare vill höra av polisledning och politiker?
Redaktören vill att polisledningen och politiker ser till att få stopp på skjutningar, polismord och attentat mot andra människor. Det räcker inte med att prata om hur många poliser som ska finnas 2030, att integrationen är misslyckad. Brottslingar blir ändå inte integrerade (vilket vissa politiker tycks tro).
Det finns medel, men ibland tycks de samlade myndigheterna vara lite för fega för att använda de verktyg som faktiskt finns till hands.
Polisen består av en stark kår. Hjälpen som Göteborg behövde fanns nära till hands – bl a i Lidköping. Men det finns en annan styrka i kåren – styrkan att göra det som är rätt i alla lägen. Misstag beivras hårt av folket. Vi kan lita på poliserna.
Men samhället tycks tillåta att vi alla övervakas hur mycket som helst, men inte brottsligheten. Där ska hänsyn tas till personlig integritet. Vad är egentligen problemet – troligen att några med extrema tankar har hand om skyddet för personliga uppgifter. I Lidköpings kommun är skyddet så starkt att inte bara personuppgifter stryks i handlingar – även företag (för vilka andra regler gäller).
En annan regel för politiker och kommunala tjänstemän tycks vara att inte läsa vad som står i Lidköpingsnytt. När redaktören träffar högt uppsatta tjänstemän kan de börja konversationen med att fråga om Lidköpingsnytt har några nyheter. Så korkat, de kan lika gärna säga som det är. De läser nyheter med förbundna ögon. Om politiker kan redaktören skriva vad som helst – ingen reaktion. Ja, två är det som reagerar: Gustav Edvinsson och Pär Johnson.
Andra tycker de är för högt uppsatta för att reagera. Men även om hästen inte är högre än ett vildruss så kan man slå sig.
Men dom kanske sitter i en soffa och samtalar. Vilken konstig idé. Ibland undrar man vem som uppfinnarnas moder.
Sorgligt är det med mordförsöket förra veckan. För offret och de misstänkta. Tragiskt.
Det är en bister krönika det här.
Minnesbilden
12 augusti 2009 kl 20.58: Stadsträdgården och Dina-Scenen.
På scenen: “Scott´s” som är ett av de mest publikdragande banden till Stadsträdgården under alla år.
Läs reportaget: Klicka
– Hoppas in har en fin sommar. Redaktören kopplar av mellan varven.
Sverige var möjligheternas land, här kunde en medelmåtta skaffa sig en utbildning och tjäna tillräckligt för att skaffa sig villa, Volvo, vovve, husvagn och försörja barn.
Så var det även bland afrikaner, turkar, serber, kroater, finländare då jag jobbade i industrin.
Sen kom utanförskapet, alla nya bidrag och mångkulturen då nysvenskar skulle leva som i sitt hemland.
Själv skulle jag säkert fått bokstavsdiagnos som barn men då fattade folk att jag bara var en “skitunge” som behövde krav att leva upp till innan jag fick något.
Kan bara tala för mig själv, såklart, men för mig är det en självklarhet att försöka svara så gott jag kan på frågor som uppkommer. Sen ser jag inte allt. Ibland går det fort bland artiklarna och kommentarerna. Då kan det vara svårt att se vissa frågor och kommentarer.