Gå direkt till Nyheten (Nedslag i Lidköpings historia – gamla broar)

 
  1. Lidköpingsnytt.nu
  2. 05 augusti 2021

Sök i Lidköpingsnytt arkiv

Mer eller mindre relaterat

Nedslag i Lidköpings historia – gamla broar

Publicerad onsdag, 23 juni 2021, 08:38 av Redaktionen

Arkivforskaren Alf Johansson har letat i arkiv bl a hos Vänermuseet och skapat en serie artiklar om hur den lilla handelsplatsen vid Lidans mynning blev staden Lidköping.
Här är tredje delen. Lidköpingsnytt återkommer med nya avsnitt ett par gånger i veckan under sommaren.
Bilden: Lidköpings stadsvapen 

Möjliga lägen för gamla broar över Lidan mm

Som jag avslutade min förra artikel:

”På senare tid har man ju kunnat läsa om tidiga broar över Lidan, något som de gamla historieskrivarna inte kände till. Resterna av dessa tidiga broar har undersökts och daterats. Den äldsta bron kan ha varit byggd under 900-talet.”

Den 19 juni 2018 fick jag tillfälle att lyssna på föredraget Lidköping – staden mellan broarna på Vänermuseet. De som höll detta föredrag var Annelie Nitenberg och Anna Nyqvist Thorsson, som båda har mångåriga erfarenheter av arkeologiska undersökningar i och omkring Lidköping. Vid detta tillfälle visade de en bild, som visade upptäckta möjliga lägen för gamla broar över Lidan samt en kaj på gamlestadssidan mellan nuvarande Wennerbergsbron från 1960 och Torgbron från 1915. På bilden redovisades de åldersbestämningar som hade gjorts på fynd av virke i gamla stenkistor och rester av pålar nedslagna i Lidans botten. En annan bild visade fynd av gamla lämningar i samband med grävningar av olika slag i gamla staden, fynd som jämförs med broläget daterat till åren 943-1024.

Bilderna är klickbara till större format

Annelie Nitenberg och Anna Nyqvist Thorsson har i dessa bilder redovisat bland annat resultat av undersökningar av Lidans botten som i sin tur finns redovisade i dokument, som jag har fått ta del av genom Lars-Göran Nilsson på Vänermuseet. Dokumenten är:
–   Innan Lidköping blev Lidköping –  Nya rön kring framväxten av tätorten vid Lidans mynning av   Roland Peterson och Lars G Johansson i en rapport från Vänermuseet 2008 och
–   Ett 1800-talsvrak och vikingatida stenkista i Lidan av Mikael Fredholm i form av en arkeologisk rapport nr 2017:11 från Sjöhistoriska museet.

Dessa dokument bygger bland annat på fältarbeten i form av dykningar i Lidan. I det första dokumentet redovisas objekt på Lidans botten mellan Wennerbergsbron och Torgbron. Det handlar då om stenkistor, stående pålar och en hamn-/kajanläggning. Om stenkistorna kan man bland annat läsa, ”Att på botten förankra stenfyllda kistor är en vanlig metod att konstruera fundament till kajer och broar”. I dokumentet redovisas åtta objekt bestående av stenkistor, som bedömdes kunna vara fundament för gamla broar över Lidan. I flera fall beskrivs stenkistor ligga i linje tvärs över Lidan.

Om hamn/kajanläggningen kan man läsa:

”Längs Lidans östra sida löper en 300 meter lång och ca 15 meter bred stenpackning … Den börjar 20 meter norr om Wennerbergsbron och förefaller upphöra 20 meter söder från Torgbron, eventuellt fortsätter den en bit norr om denna. Stenmaterialet består huvudsakligen av kullersten i varierande storlekar från 0,2 meter till meterstora block. Under stenmassorna sticker pålmaterial ut mot strömfåran. Tolkningen är att en pålrad löpt utmed Lidans kant, hur långt ut i Lidan är svårbedömt, men troligen så pass långt ut att större och lastade båtar fick vatten under kölen. Bakom pålraden mot strandbrinken har sedan stenmaterialet fyllts för att stå emot vattentrycket, troligen har sedan ett trädäck lagts ovanpå stenmassorna. Två 14C-dateringar utfördes 2006, dateringsresultat: AD 1071 ± 35 och AD 1086 ±35.”

Under rubriken Diskussion kan man bland annat läsa:

”Det omfattande, men ännu endast i ringa omfattning daterade marinarkeologiska materialet har visat att Lidans nedre lopp, dess mynning samt ett område uppströms av ännu okänd omfattning tagits i anspråk någon gång mellan 1000- och 1200-talen – kanske tidigare; ännu står endast dateringar av några få objekt till buds. De väl utbyggda och betydande kajkonstruktionerna visar på en handelsplats av rang med en omfattande sjötrafik. Härtill kommer de många brolägena – varav fyra ävenledes odaterade – men vilka ändå innebär att området redan innan Lidköping blev Lidköping var en viktig knutpunkt: här möts både betydande vatten- och landvägar. … Utifrån de lämningar som påträffats i Lidan förefaller en tätort vara etablerad redan någon gång under 1000-talet; när denna utveckling skulle kunna ha startat är fortfarande helt outrett. Under de 400 år som föregår tiden för stadsprivilegiet borde rimligen en hel del byggnads- och andra aktiviteter ha lämnat fysiska avtryck i miljön, åtminstone gripbara med arkeologiska metoder.”

Anneli Nitenberg och Anna Nyqvist Thorsson visade under sitt föredrag en bild, som visar, var man i olika sammanhang har hittat fynd som är äldre än 1446 års privilegiebrev och spår av bebyggelse eller andra aktiviteter under 1300- och 1400-talen. På bilden redovisas också ett möjligt broläge från 1400-talet.

I dokumentet från Sjöhistoriska museet konstateras bland annat:

”De tidigare undersökta och till medeltid daterade objekten (RAÄ Lidköping 23, 23 och 27) dykbesiktigades för att bekräfta, att dessa FMIS-objekt är sonarindikationerna Id 12, 20 och 24, vilket kunde bekräftas.”

Man hittade också en ny fornlämning betecknad Id 13 Stenkista/Brofundament, som inte hade upptäckts vid tidigare undersökningar:

”Lämningen är en stenpackning, som består av 0,3 – 0,4 meter stora stenar och sticker upp cirka 1 meter över botten (se figur 1 [redovisas inte här]). Längden är cirka 12 meter och bredden 3-4 meter. Baserat på sonarbilder har denna stenpackning en tydlig avlång form. Flera av de andra stenkistorna i Lidan är antingen utrasade eller har oklara utbredningar, så att deras ursprungliga former är svåra att avgöra.

  I sydöstra hörnet av stenpackningen ligger en stock snett neråt in under stenarna. Från denna togs ett 14C-prov, som daterade stenkistan till perioden 970-1019, dvs vikingatid … Stenkistan bedöms som fornlämning och har likheter med medeltida stenkistor/broar i Lidköping, …

  Den nu daterade stenkistan/bron Id 13 är den äldsta daterade stenkistan i Lidan i centrala Lidköping. Den är äldre än RAÄ Lidköping 23, 24, 26, 27 [benämningar från tidigare undersökningar och tidsbestämningar], som är daterade till slutet av 1100-talet och 1200-talet. Det finns således daterade stenkistor från 1000-talet till 1200-talet.”

De ovan nämnda identifieringarna av objekt i Lidans botten mellan Wennerbergsbron i söder och Torgbron i norr har jag markerat dels på kartan från Sjöhistoriska museets arkeologiska rapport 2017:11, dels på den karta över brolägen, som Annelie Nitenberg och Anna Nyqvist Thorsson visade i sitt föredrag på Vänermuseet den 19 juni 2018.

Bilden kan klickas till något större format.

Med ledning av de ovan redovisade resultaten av undersökningarna på Lidans botten, verkar den i Johannes Gilbergs avhandling Dissertationis Academicæ, de Lidecopia,Westrogothiæ urbe från 1744 återgivna sägnen om Lidköping som en ort med rötter i 800-talet inte vara helt otrolig. Det kan knappast finnas lämningar efter gamla broar och kajer, utan att det också har funnits verksamheter, som har krävt dessa anläggningar. Tillsammans med det faktum, att kung Kristoffers privilegiebrev från 1446 vänder sig till borgarna i den då existerande staden Lidköping, visar resultaten av de marinarkeologiska undersökningarna, att Lidköping som ort ser ut att ha funnits långt tidigare än 1446.

I de båda utredningarna nämns utöver stenkistor mm i gamla brolägen även ett speciellt båtvrak. I Vänermuseets utredning från 2008 kan man om detta båtvrak bland annat läsa:

”Ett ca 20 meter långt kravellbyggt, båtvrak påträffades mitt i strömfåran nedanför kyrkan … En osäker dendrokronologisk analys antyder att fartyget är byggt i mitten av 1400-talet. Vrakets bordläggning är av furu, 20 cm breda och 3 cm tjocka, medan spanten som har inbördes mått på 25 cm är av ek, spantens grovlek har i nuläget ej gått att fastställa. … I detta sammanhang skall nämnas att kravellbyggen från denna tidsepok i Vänern varit en okänd företeelse.”

I Sjöhistoriska museets utredning kan man om samma vrak bland annat läsa:

”RAÄ Lidköping 25 är en kravellbyggd fartygslämning i trä med en längd på drygt 12 meter utifrån sonarbilder. … Fartygslämningen bedöms med avseende på konstruktion, den stora andelen bevarat järn och nedbrytningsgrad vara från 1800-talet. Då den var tidigare osäkert daterad med dendrokronologi till 1400-talet togs ett 14C-prov … med målet att få en mer säker datering. 14C-dateringen faller inom intervallet 1670-1943 … vilket inte motsäger inte [ett ”inte” för mycket?] SMM:s åldersbedömning till 1800-tal, samtidigt som det nu är klarlagt att fartyget inte är byggt på 1400-talet. ”

I rapporten anges, att det inte säkert går att avgöra fartygslämningens identitet. Man nämner dock, att det skulle kunna handla om fartyget Lena Gustina, som kantrade och sjönk i Lidan den 3:e oktober 1861. Det finns dock inte någon uppgift om en exakt plats för förlisningen.

Jag har hittat Lina Gustina i sjöfartsunderrättelser i Lidköpings nya Tidning den 7 och 14 september 1861. Hon kom till hamnen lastad den 5 september med sten och avgick därefter den 12 september tom. Jag har inte hittat fartyget i senare sjöfartsunderrättelser för 1861. Det finns inte heller i tidningen någon notis om hennes eventuella förlisning.

______________________________
Tidigare artiklar skrivna av Alf Johansson i Lidköpingsnytt – klicka