Nedslag i Lidköpings historia – Lite udda porslin från Rörstrand: 4
Publicerad torsdag, 13 maj 2021, 10:00 av Redaktionen
Arkivforskare och korsstygnsdesigner Alf Johansson inleder här en ny artikelserie – om udda porslin från Rörstrand kombinerat med ett annat stort intresse – korsstygn. Detta är fjärde artikeln i en serie som främst kommer att publiceras på lördagar, söndagar och helgdagar under våren.
När jag hade börjat att skriva artiklarna om Lite udda porslin från Rörstrand, fick jag i en annons i Dagens Nyheter (DN) den 19 januari i år se två tallrikar och en assiett med gamla mönster, som har funnits på Rörstrandsporslin. Ett av mönstren heter Spetsmönster och jag har fyra tallrikar/assietter med detta mönster. Ett av de andra mönstren heter Fasan och jag har en tallrik med det mönstret. Det tredje mönstret heter Svenska slott. Jag har inte någon sådan tallrik.
Servisen Spetsmönster blev en riktig ”långkörare” och stämplarna på undersidan ändrades över tid. Jag har själv en tallrik och en assiett med äldre stämplar utan Rörstrandsmärket med tre kronor och två motsvarande med yngre stämplar med Rörstrandsmärket med tre kronor. I det senare fallet är även själva godset stämplat på det viset.
I böckerna kan man läsa, att servisen tillverkades i olika omgångar, men uppgifterna varierar. I boken Rörstrand 280 år med fajans, flintgods porslin & stengods av Bengt Nyström och Jan Brunius tryckt 2007 uppges under rubriken Dekorer och mönster på bordsserviser:
”Spetsmönstret ca 1837-1934, flint, lila gravyr, 1866-1868 även blått tryck.”
I boken Rörstrands serviser Dekorer och modeller under 280 år av Bengt Nyström och Peter Stenberg tryckt 2014 ges till del andra uppgifter:
”B C 3 Spetsmönster blå (jämför C 1 och C 13) … 1848-1856 … Onumr. 1848-1852. S.Nr 4 1853-1856.”
”C 1 Spetsmönster gredelin (jämför C 13 och B C 3) … 1866-1868.”
”C 13 Spetsmönster gredelin (jämför C 1 och B C 3) …1867-1934 … Ibl. ”Spets” i botten.”
I den förra boken anges under rubriken Stenporslinet – det första flintgodset och underrubriken Tillverkningarna – tekniken och föremålen, att ”Gamla spetsmönstret är en Rörstrandsklassiker, i produktion från 1837 till 1934!” och att ”Tallriken har brämet täckt med ett spetsmönster och olika orientaliska motiv i spegeln”. Mina tallrikar/assietter har tre av dessa motiv.
Min tallrik med mönstret Fasan är brun och i den senare boken betecknas den med ”C 84 Fasan brun (jämför K 98) … 1880-1907”. Den tillverkades under åren i servismodellerna O (1880-1881), M (1882-1907) och CC (1902-1907). Min tallrik är i CC-modellen. Hänvisningen till K 98 avser någon form av assiett eller desserttallrik i servismodellen BH. På bilden i annonsen i DN verkar det vara en sådan tallrik, som har mönstret Fasan. Mönstret tillverkades också enligt boken som ”C 90 Fasan lilas (med och utan namnstämpel) … 1880-1926).
I den ovan nämnda annonsen i DN fanns också en annan Rörstrandtallrik, nämligen en tallrik ur Svenska slott, som i boken om Rörstrands serviser har beteckningen E 241. Jag har inte själv någon sådan tallrik i min samling. I boken kan man läsa, att den tillverkades 1911-1970, först i servismodellen S och sedan i servismodell NX. Den tillverkades således först i Stockholm, därefter i Göteborg och slutligen i Lidköping.
I min samling finns däremot en tallrik ur servisen Willow. Denna servis beskrivs i boken om Rörstrands serviser med två olika beteckningar, nämligen B B 1 ”1826ca-1830tal” och C 61 ”1878-1889”. Willow tillverkades också som enbart tallrikar med beteckningen K 22 ”1869-1907”, K 79 ”1888-1889” och K 236 ”1911-1929”. Min tallrik tillhör servisen med beteckningen C 61.
Min mönsterlek med detaljen i bilden ovan har resulterat ibland annat i nedanstående mönster.
(Bilden är klickbar till större format.)
Man kan läsa om mönstret Willow i boken om Rörstrand 280 år:
”Det kinesisk- inspirerade Willow hade utformats i England på 1780-talet och blev oerhört populärt från 1810-talet. … Rörstrand köpte mönster och tryckplåtar där och Willow var det första tryckta mönster som Rörstrand 1826 tog upp i sin produktion.”
I min gamla engelsk-svenska ordbok från Svenska bokförlaget Nordstedts tryckt 1961 förklaras begreppet ”willow pattern” som ”kinesiskt tårpilsmotiv på porslin”. I den ovan nämnda boken kan man läsa, att det är den mest spridda kinesiska legenden, som avbildas i tallrikens motiv. Motivet förklaras dessutom i sex punkter.
Själva tårpilen syns i mitten av motivet. Till höger syns ett hus (palats?), vars ägare Li-Chi var mandarin. Hans dotter Kong-shee hade blivit kär i mandarinens unge sekreterare Chang, vilket mandarinen inte tyckte om. Han hade lovat bort sin dotter till sin vän Ta-jin, som var en äldre och förmögen man. Mandarinen avskedade Chang och byggde en mur kring sitt hus. Han ville förhindra att hans dotter träffade Chang.
När Ta-jin kom för att hämta sin tillkommande Kong-shee hade han med sig gåvor och ett stort följe. Det blev ett stort gästabud och Chang lyckades komma in som förklädd tiggare och be om allmosor. Han flydde sedan med Kong-shee, när de två äldre männen hade somnat. De flyr över bron till vänster i motivet, först Kong-shee med en slända, därefter Chang med juvelskrinet (som var en gåva från Ta-jin?). Sländan var en symbol för oskulden. Mandarinen jagade dem med en piska.
De två flyktingarna kom undan och flydde i en båt. De kom till en ö, där de bosatte sig. Chang lyckades väl och Ta-jin får höra talas om detta och skickade soldater för att hämnas. Chang dör i striden. Koong-shee omkommer också, när hon sätter eld på deras hus. Gudarna vredgas på Ta-jin och förvandlade Chang och Koong-shee till två duvor. Duvorna är en symbol för den eviga kärleken.
Min undran:
”Det var många som köpte servisen. Hur fick de reda på, vad motivet på tallriken berättar?”
När jag köpte min tallrik, tittade jag på stämpeln på undersidan och insåg, att det var en tallrik av äldre datum. Först senare läste jag historien i boken.
_____________________________
Tidigare artiklar i serien: Klicka
