Nedslag i Lidköpings historia Porslinsmålaren Henning Johansson
Del 16 – albumets sista bild

Alf Johansson arbetar med att skriva artiklar som anknyter till Lidköpings porslinshistoria. Olika arkiv har utnyttjats, Rörstrands Museum, tidningslägg, fackförbundsarkiv, Skaraborgs Föreningsarkiv och inte minst tidningsklipp och bilder ur egna privata arkivet.
I den här serien utgår han från sin pappa Henning Johansson, och dennes tid vid Rörstrandsfabriken. I dag: Albumets sista bilder.

1976 skulle Rörstrand fira sitt 250-årsjubileum. Då valde man att tillverka terriner som jubileumgåvor. Dessa behövde dekoreras av välutbildade och erfarna porslinsmålare. Då kallade Rörstrand på hjälp av gamla finmålare och det var tänkt att pappa skulle vara en av dem, som skulle hjälpa till. Pappa hade tackat ja, men samma dag som han skulle börja arbeta igen, bestämde han sig för att inte göra det. Han var helt enkelt inte säker på, att hans händer var tillräckligt säkra längre och han ansåg, att han inte skulle kunna göra ett fullgott jobb.

Men hans gamle arbetskamrat Sigurd Andersson var med och dekorerade dessa jubileumsterriner. På hans personalkort kan man läsa, att han var anställd mellan den 2 februari och den 18 oktober 1976. Han syns utföra detta arbete på ett fotografi från Rörstrands museum. Där har jag skrivit Sigge Andersson – det är så jag minns honom.

Hur ofta pappa hälsade på vid sin gamla arbetsplats på Rörstrand efter sin pension, vet jag inte. Jag har dock hittat honom i en tidningsartikel i Nya Lidköpings-Tidningen, men jag har ingen datering av den. Rubriken var Rörstrandspensionärer kom tillbaka till arbetsplatsen. Det handlade om, att Rörstrand hade inbjudit sina pensionärer till en julbjudning. De fick då återse sina gamla arbetsplatser. Pappa syns på två av bilderna i artikeln. På den ena bilden syns han tillsammans med bland andra sin gamle arbetskamrat Nils Sandén. Av bildtexten får man reda på, att de hade börjat 1922 respektive 1924. Då handlade det om ”gamla Lidköpings Porslinsfabriks tid”. På den andra bilden syns han tillsammans med den unga porslinsmålerskan Helén Gomez.

I artikeln kan man läsa, att de gamla porslinsmålarna tyckte, att det var intressant att besöka sin gamla arbetsplats och få se, vilka förändringar som hade gjorts. Om man jämförde med den tiden, då de själva hade börjat i början på 1920-talet, hade mycket ändrats, inte minst miljömässigt. Men de kände ändå igen stämningen.

Pappa tyckte om att resa. Han och Nils Sandén hade varit ute på bussresor på olika håll i Europa, redan under tiden, som de arbetade på Rörstrand. Men 1975 var pappa med på en resa till Moskva utan sin gamle reskamrat och på bilderna syns han utanför den svenska ambassaden, på Röda torget och vid den okände soldatens grav. Han kunde inga främmande språk, men han tog sig fram ändå. I Moskva ville han se en fotbollsmatch på Leninstadion, men ingen annan i resesällskapet var intresserad av att följa med. Pappa gick helt enkelt ner till en busshållplats i närheten av hotellet.  På busshållplatsen träffade han några ryssar. Pappa ville ha hjälp med att ta sig till matchen, så han började låtsas, att han sparkade boll. Ryssarna förstod och de hjälpte honom att hitta till stadion och matchen.

De båda gamla arbetskamraterna fortsatte att umgås efter sin pensionering 1974 respektive 1975. Det kan man förstå av pappas fotoalbum. De var med på olika Rörstrandsaktiviteter. Jag har hittat ett fotografi från 1976, när vår då unge kung besökte Rörstrand i samband med invigningen av det nya Rörstrandsmuseet 1976 och då fick det första exemplaret av jubileumsterrinen. Ett annat fotografi är från en utflykt med gamla Rörstrandare till Läckö slott samma år.

När mamma hade blivit pensionär följde hon ofta med på deras utflykter. Då kunde man få se pappa och Nils på samma fotografi ibland. Så var det till exempel på en utflykt 1980. På fotografierna nedan syns pappa och Nisse (jag minns egentligen Nils som Nisse) vid Vasaloppsmålet i Mora och på torget i Borlänge. På ett annat kort syns mamma vid Engelsbergs herrgård i Västmanland, där hon bodde några somrar, när hon växte upp. På sina resor campade de ofta, här i Lindesberg under resan 1980.

Det sista fotografiet i pappas fotoalbum visar mamma och pappa, antagligen 1985.

Under sitt sista levnadsår fick pappa läsa om ytterligare problem på Rörstrand. Den 7 februari kunde han i NLT läsa rubriken Vart nionde jobb hotat: Sextio rörstrandare varslas om uppsägning. Företaget hade 514 anställda och 1985 hade man kommit upp i bara 80 procent av den budgeterade försäljningen och lagren var överfulla. Men trots detta ville ägaren Wärtsiläkoncernen (ägarbytet hade skett efter det att pappa hade gått i pension) fortsätta att investera pengar i fabriken och fortsätta rationaliseringsarbetet, men man behövde inte lika mycket personal. Man löste det senare under året genom frivilliga pensioneringar och permitteringar av personal en dag i veckan.

Hur mycket pappa brydde sig om detta, vet jag inte och han dog samma år – 20 år innan det bittra slutet för Rörstrandsfabriken var ett faktum. Han dog lördagen den 6 september 1986 dagen efter det att mamma hade fyllt 73 år. Jag hade hälsat på dem en vecka tidigare, när jag också hade deltagit i Lidköpings skytteförenings 125-årsjubileum. Pappa var några dagar senare ute och cyklade, när han drabbades av en stroke och trillade av cykeln vid nya stadens torg. Han hamnade förstås på sjukhuset och jag ringde mamma tidigt på lördagen för att höra, om jag skulle komma hem till Lidköping. Men hon hade varit och hälsat på pappa tidigt på morgonen och hon sade, att han skulle få komma hem senare på dagen. På eftermiddagen ringde hon dock och talade om, att pappa hade dött. Man hade hittat honom utanför toaletten på sjukhuset.

Begravningen skedde i kapellet på den södra kyrkogården med kyrkoherde Bengt Wahlström som officiant. Det var många som kom ihåg pappa med en sista blomsterhälsning, bland annat Rörstrands AB, Svenska Fabriksarbetarförbundets avdelning 23 och de gamla arbetskamraterna. Askan efter honom begravdes i Minneslunden. Hans eftermäle i tidningen beskrev honom som intresserad av idrotts- och friluftsliv. Där stod också, att han hade börjat på Rörstrand redan som 14-åring, vilket var en sanning med modifikation. Han började ju på Aktiebolaget Lidköpings Porslinsfabrik 1922 och blev Rörstrandare först drygt 10 år senare. Pappa blev 78 år gammal. Mamma dog 27 år senare 99 år gammal.

_________________________
Tidigare artiklar av Alf Johansson – klicka

Tillbaka till framsidan