Nedslag i Lidköpings historia Porslinsmålaren Henning Johansson
Del 15 – förändringarnas tider

Alf Johansson arbetar med att skriva artiklar som anknyter till Lidköpings porslinshistoria.
I den här serie som nu pågår utgår han från sin pappa Henning Johansson, och dennes tid vid Rörstrandsfabriken. Pension!

1972 var året efter det stora avskedandet av personal vid Rörstrand. Då fick pappa se sin arbetskamrat Gösta Millberg i en något annorlunda position.

I NLT den 19 maj 1972 finns det ett reportage från Rörstrand med rubrikerna Rörstrand i förlig exportvind och Men ökad löneskatt dråpslag mot svensk porslinsindustri. I artikeln intervjuades Upsala-Ekebygruppens vd Erik Hammerlund, som uttryckte en optimism angående Rörstrands framtid i förhållande till de dystra dagarna i december 1970. Han hoppades dock, att den då föreslagna höjningen av arbetsgivareavgiften inte skulle bli av, eftersom ”Vi sysselsätter mera folk per försäljningskrona än övrig industri i allmänhet gör”. Trots alla rationaliseringar krävde porslinstillverkning fortfarande ett relativt stort mått av hantverksarbete.

På framsidan av tidningen kan man på en bild se Gösta Millberg som dekoratör och Kent Eriksson som drejare i den nya Drejargruppen på Rörstrand. Inne i tidningen kan man läsa rubriken Drejargrupp vid Rörstrand gör konstnärlig produktion, att denna grupp hade bildats efter semestern 1971 och den bestod av fem yrkesskickliga personer ur de egna leden. De skulle arbeta på egen hand med ”formgivning för konstnärligt skapande” under en del av sin arbetstid. Direktören Backman konstaterade, att den första kollektionen av krukor i stengods hade kommit ut på marknaden och att ”den har sålts överraskande bra”.

Gösta Millberg var alltså dekoratör i gruppen och syns i den rollen på några fotografier från Rörstrandsmuseet. Det tredje fotografiet visar ett av min gamle skyttekamrats egna alster, som står hemma hos mig. Signaturen i botten är då ”G. Millberg” utan årtal men med Rörstrandsmärket, dock utan märkningen ”Drejargruppen”.

I boken Rörstrand 280 år med fajans, flintgods porslin  stengods av Bengt Nyström och Jan Brunius tryckt 2007 presenteras Gösta Millberg i kapitlet Keramiker/konstnärer knutna till Rörstrand under 1900-talet med följande text:
Millberg, Gösta (f.1922 Keramiker, verksam vid Rörstrand under 1960- och 1970-talen och senare, bla. a. inom Drejargruppen (se denna), vars ledare han var omkring 1980. Fortsatte därefter med stengods, signerat med hans namn.

I denna presentation nämns inte, att Gösta Millberg 21 år gammal hade anställts som porslinsmålare på Rörstrand från den 25 januari 1943. 1972 belönades han för sina då trettio år på Rörstrand med en guldklocka. Detta kan man läsa om i NLT den 11 december 1972.

Drejargruppen presenteras med följande text i samma kapitel i boken:
”Drejargruppen En grupp drejare och dekoratörer vid Rörstrand verksamma 1973-1980. De formgav och tillverkade s.k. ateljéserier (vaser, skålar, urnor etc.) som alla fick den anonyma märkningen Drejargruppen. Mot slutet av perioden, ca 1980, blev gruppens ledare Gösta Millberg ensam formgivare och märkte sedan produkterna med sitt eget namn. Orsaken till konstruktionen var att det vakuum som uppstod när Carl-Harry Stålhane lämnade Rörstrand 1973.”

Denna historieskrivning är uppenbarligen inte helt korrekt. Av ovanstående artikel i NLT den 19 maj framgår ju, att denna grupp hade bildats redan 1971, då Stålhane fortfarande var knuten till Rörstrand. I artikeln kan man för övrigt läsa, att Stålhane nu var heltidsanställd som ateljéchef. Man hade också ny- och återanställt ett 20-tal arbetare främst på måleriavdelningen.

I kapitlet De sista decennierna i samma bok kan man dock läsa om 1970-talet. ”Drejargruppen”. Där står det helt korrekt, att gruppen bildades 1971. Där kan man läsa, att Drejargruppen ”hade all möda i världen att hinna med produktionen, som redan 1974 var på väg att exporteras”.

Den 3 april 1972 hade för övrigt pappa arbetat 50 år som porslinsmålare på först Aktiebolaget Lidköpings Porslinsfabrik (ALP) och därefter på Rörstrand. Han uppvaktades då av Rörstrand med en liten antik urna med lock. Den har två signaturer – KL och NEL. I den ovannämnda boken presenteras personerna bakom signaturerna, nämligen porslinsmålaren och keramikern Karl Lindström och målaren, porslinsmålaren, keramikern och textilkonstnären Nils Emil Lundström. Den förre arbetade på Rörstrand 1878-1931 och den senare 1896-1935. Kanske pappa hade träffat dem? På fotografiet syns pappa hemma på julaftonen 1972.

Pappa arbetade därefter i ytterligare två år och gick i pension, när han hade fyllt 66 år. Pensionsåldern hade då nyligen sänkts från 67 år. Han uppvaktades av sina arbetskamrater med ett uppläggningsfat. På det syns han i sin yrkesutövning som porslinsmålare.  Anställningstiden 3/4 1922 – 29/3 1974 har skrivits in. Den som målat av pappa var troligen Bertil Thorén. Signaturen på porträttet är nämligen BT. Jag tror dessutom, att fatet i övrigt hade dekorerats av pappas arbetskamrat Nils Sandén. På baksidan har de som samlat ihop till avskedspresenten antecknats.

Jag känner igen många av namnen. Där finns de gamla finmålarna Nils Sandén, Karl Tröger. Evert Jonsson, Göran Carlsson, Sigurd Andersson, Gösta Millberg, Kurt Bergstam och John Bäcklund. Där finns också Sofia Ståhl, som hade gått i pension långt tidigare. Jag känner också igen Karl Karlsson som en av pappas gamla arbetsledare.

Pappa fick därmed möjlighet att i högre grad ägna sig åt sina fritidsintressen, till exempel att plocka bär och åka skridskor. De båda fotografierna visar pappa med barnbarn 1974 efter pensioneringen.  Den övre bilden visar honom vid blåbärsplockning med mina två söner Mikael och Mattias – då fem och två år gamla.

På den undre bilden syns han på isstadion tillsammans med min syster Kerstins tre pojkar Svante, Mats och Hans – då 11, 6 och 8 år gamla.

Men pappa släppte inte kontakten helt med ”Porslinet” efter pensionen.

_________________________
Tidigare artiklar av Alf Johansson – klicka

Tillbaka till framsidan