Gå direkt till Nyheten (Tore Sahlström: Våren drar så smått in över land och stad.)

  1. Lidköpingsnytt.nu
  2. 25 januari 2022

Sök i Lidköpingsnytt arkiv

Mer eller mindre relaterat

Tore Sahlström: Våren drar så smått in över land och stad.

Publicerad fredag, 09 april 2021, 12:03 av Tore Sahlström

Vilket enformigt år vi har bakom oss. Nu måste det bli bättre så, vi kan börja existera igen som tidigare vårar. Nu behöver vi kunna leva igen – för det är ju
också så, att mitt i allt konstiga med pandemieländet, försiggår det även en vår som knackar på.
Kåseri i text och bild .

Våren verkar vara i antågande med förhoppningsvis vackert väder och det innebär att det kan vara riktigt skönt att vistas utomhus. Våren kastar sin ljuva
värme mot våra glåmiga ansikten ännu en gång.

Så här i mitten av april – då är det dags.
Jag känner mig som en mullvad som kommer upp lite yrvaken och blickar upp mot solen.

Jag har lämnat mitt bildarkiv-rotande och även ställt in sparkarna för sommarförvaring på Kålland.

När det våras så blossar mina Kinnekullegener upp och den första trippen till mitt kära Kinnekulle är ett måste.

Jag hade tänkt att ta en tripp till helgen till Kinnekulle men min vän Väder-Pia i TV profeterade om sämre väder med snöslask och hårda vindar kommande
dagar. Därför blev den första vårturen till Kinnekulle redan på torsdagen för Kinnekulle upphör aldrig att fascinera mig.

Jag började gå Västerplanaleden för att komma till Martorpsfallet. Jag har märkt att under den pågående pandemin så är det mycket folk som rör på sig ute i
skog och mark. Lite varstans i snåren och på hedarna satt det vårlängtande människor som fikade och samspråkade.

Det är en härlig vandring över hedarna fram till själva Martorpsfallet. Stigen till fallet går genom igenväxta betesmarker. På våren täcker blåsipporna marken
och vid vintertid glimrar istapparna i fallet. Nu var istapparna borta och vattenflödet forsade lite lagom utför kalkstenklevens brant. Vattenfallet och
bergsformationerna ser man bäst om man tar sig ner för klevkanten och ser fallet “underifrån”.


Jag tog mig även till Råbäck för att se hur långt ramslöken har kommit. Nu börjar faktiskt de första ramslöksbladen tränga ur marken och redan nu känner man lite doft av den sötaktiga aromen av skogens “vitlök”.

Jag säger hej då till vintern även om det skulle bli något bakslag i helgen. Jag har sett massor med blåsippor på Kinnekulle idag, så nu sjutton är väl våren
på G.

_____________________
Alla bilder är klickbara till större format