Gå direkt till Nyheten (Nedslag i Lidköpings historia
Porslinsmålaren Henning Johansson, del 7 – bl a om branden 1950)

 
  1. Lidköpingsnytt.nu
  2. 13 maj 2021

Sök i Lidköpingsnytt arkiv

Mer eller mindre relaterat

Nedslag i Lidköpings historia
Porslinsmålaren Henning Johansson, del 7 – bl a om branden 1950

Publicerad fredag, 02 april 2021, 10:53 av Redaktionen

Alf Johansson arbetar med att skriva artiklar som anknyter till Lidköpings porslinshistoria.
I den här serie som nu pågår utgår han från sin pappa Henning Johansson och dennes tid vid Rörstrandsfabriken. Sjunde delen.

Från 1950 finns det två händelser bevarade i pappas fotoalbum. Först handlar det om islossningen den 18 februari, då Lidan svämmade över, järnvägsbron spolades bort och det fanns mängder med isblock på gatorna. Senare brann den gamla porslinsfabriken och en brandman omkom i branden. Rubriken i NLT den 2 oktober 1950 var: Rörstrandsfabriken blev ett nattligt flammande inferno. NLT rapporterade den 4 oktober några dagar efter branden, att det ”torde inte vara möjligt att reparera byggnaderna, utan de får rivas och en helt ny fabrik byggas”.

Man hade också intervjuat brandstyrelsens ordförande Gunnar Johansson, som uttalade, att ”samtliga [brandmän] gjorde ett storartat arbete, och särskilt brandchefen är värd allt beröm”. Gunnar Johansson var pappas kusin, han var son till farfars bror Gustaf och hade tidigare bott i huset på Kopparslagaregatan. Han var också ordförande i byggnadsnämnden och ledamot av stadsfullmäktige.  Idag vet vi, att den gamla fabriksbyggnaden inte revs, utan att man kunde reparera den. Måleriet fick flytta över till provisoriska lokaler och så småningom till nya lokaler i den gamla Sockerfabriken.

 

Branden kommenterades förstås i Rörstrands årsredovisning för 1950. Det blev leveransförseningar för det fältspatäkta porslinet, som bland annat pappa målade.

Men den kanske mest smärtsamma händelsen 1950 var, att pappa och mamma fick en son till – Stig Anders. Men vår lillebror dog en knapp månad efter födelsen och pappa bar själv kistan hemifrån till begravningsplatsen. Han bestämde också, att det inte skulle sättas upp någon gravsten efter Stig Anders. Pappa uttryckte det som så, att han hellre ville använda sina pengar till de levande barnens bästa.

Det nya avtalet för porslinsarbetarna 1951 blev ett något annorlunda avtal. I NLT den 19 januari 1951 kan man under rubriken Avtalsförbättring för Rörstrands 900 arbetare läsa om det. Förhandlingsdelegaten Erik Halldin sammanfattade:

”Det träffade avtalet innebär för de anställda vid Rörstrands i Lidköping en förhöjning av grundlönen för manliga arbetare över 18 år med 32 öre, och för kvinnliga arbetare en höjning med 34 öre. … Löneförhöjningarna på ackorden uppgår i genomsnitt till 27 öre i timman för manliga arbetare över 19 år, och 28 öres förhöjning för kvinnliga arbetare. … man kan känna sig relativt tillfredsställd med det uppgjorda avtalet … I förhållande till övriga avtal, som ingåtts i år, är nog detta ett av de bättre, kanske det allra bästa. … Vi har denna gång försökt att föra en solidarisk lönepolitik … Vid procenttillägg blir ju klyftan mellan de högst och lägst betalda ännu större. Dyrtiden är ju svårast att bära för de sämst betalda, och därför bör de ju i alla händelser inte ha mindre höjning.”

Den 20 augusti 1951 blev en stor dag på Rörstrand. Då kom Gustaf VI Adolf på besök under sin eriksgata genom Skaraborgs län. Besöket refererades i extranummer den 21 augusti 1951 och kungen skrev sin autograf, bevarad på landsarkivet i Göteborg.

I artikeln kan man bland annat läsa:
”När den kungliga bilen svängde om hörnet uppe vid hamnen på väg till Rörstrand, stod folk redan i dubbla rader på den del av gatan, som inte var avspärrad. Delen framför huvudingången hade spärrats av för bilarna. .. Utanför ingången till fabriken stod tre små flickor uppställda med blommor för att ta emot. … Kungen kom, folket hurrade och flickorna neg och rodnade. Majestätet tackade dem leende och tog i hand. De små flickorna neg mycket vackert, men hade väldigt svårt för att titta farbror kungen i ansiktet. Blygheten gjorde dem förstås ännu sötare.”

Fotografiet från mottagningen är taget av pappas arbetskamrat Göran Carlsson, som också han senare blev medlem i Lidköpings fotoklubb. På ett annat fotografi i pappas fotoalbum syns kungen intresserat studera Gunnar Nylunds miniatyrvaser. Nylund och Fredrik Wethje var kungens ciceroner under besöket, som varade i över två timmar.

I tidningen kunde man som slutkläm på besöket läsa:
”Slutet av visningen formade sig till en spontan hyllning för Hans Majestät. Personalen hade samlats mangrant på gården och hurrade frenetiskt, då konungen leende gick mot utgången. … På hemväg hörde man följande kommentar av ett par porslinsarbetare: ”Han såg då inte ut som någon kung inte”. – ”Nej, han är allt en hygglig karl, han”. Det replikskiftet torde nog i ett nötskal ge personalens inställning efter kungabesöket.”

Själv minns jag kungens besök, när han mottogs på nya stadens torg. Jag kommer ihåg, när han vandrade utmed de uppställda leden av ”korporationer” av olika slag. Jag hade nyligen blivit scout och vi fanns med i leden. Och Bräutigams konditori hade gjort en Kungabakelse.

I Rörstrands årsredovisning för 1951 kan man inte läsa något om kungabesöket, men väl att den gamla sockerfabriken höll på att repareras och byggas om. Man räknade med att flytta över verksamheter dit året därpå.

Så hittade jag fyra av finmålarna i NLT den 21 maj 1952 under rubriken Rörstrand segrade i korp-skyttetävlingen. Nils Sandén blev femma i klass 4 och Gösta Millberg segrade i klass 1 med 96 poäng. Kurt Bergstam och pappa sköt också i klass 1, men mera beskedliga 84 respektive 83 poäng.

Detta var samma år som pappa hade arbetat 30 år på ”Porslinet” och då fanns han med i NLT igen den 15 december. Rubriken i tidningen var Trettiofem Rörstrandsveteraner hyllade Anslående högtid i kyrkan, guldur och pendyler gåvor. Veteranerna presenterades på bild och där fanns Sofia Ståhl, Valdemar Andersson, Franz Kühnel, Ragnhild Lidholm, Sigurd Andersson och pappa. Pappa fick den första ”veterantrofén”, sitt exemplar av Gunnar Nylunds pendyl. Där kan man läsa ”Henning Johansson 1922-1952” och se Rörstrandsmärket på timvisaren. Direktören Fredrik Wethje högtidstalade:

”Rörstrand är på en gång ungt och gammalt. I Lidköping har bolaget haft sina bopålar en relativt kort tid. Fr. o. m. år 1940 var det gamla Rörstrand helt överfört till Lidköping. Det har varit en tid av sjudande utveckling från det de första kopparna målades på den nymanska porslinsfabriken och fram till idag. Svårigheter har man med gemensamma krafter övervunnit och nu har det gamla Rörstrand fått en ny rot i Lidköping, där den är väl förankrad.”

Pappa hamnade således på Rörstrands östra fabrik i det gamla sockerbruket. Jag vill minnas, att måleriet hamnade på tredje våningen, där finmålarna hade utsikt mot söder.

_________________________
Tidigare artiklar av Alf Johansson – klicka