Gå direkt till Nyheten (Nedslag i Lidköpings historia
Porslinsmålaren Henning Johansson, del 6 om bl a ”italienarna”)

  1. Lidköpingsnytt.nu
  2. 13 maj 2021

Sök i Lidköpingsnytt arkiv

Mer eller mindre relaterat

Nedslag i Lidköpings historia
Porslinsmålaren Henning Johansson, del 6 om bl a ”italienarna”

Publicerad onsdag, 31 mars 2021, 14:18 av Redaktionen

Alf Johansson arbetar med att skriva artiklar som anknyter till Lidköpings porslinshistoria.
I den här serie som nu pågår utgår han från sin pappa Henning Johansson och dennes tid vid Rörstrandsfabriken. Sjätte delen.

Rörstrand anordnade ju under utställningen 1946 en ”servistävling”, där besökarna i Rörstrands paviljong fick rösta på sex serviser som ännu inte hade börjat att tillverkas för försäljning. I NLT den 18 september 1946 presenterades resultatet av tävlingen och ett fotografi av den segrande servisen Sirius visades i tidningen. De sex serviserna utgjordes av porslinsmodellerna NX och PA med olika dekorer. I artikeln i NLT kan man läsa, att ”Serviserna ingå i Rörstrands planerade produktion och om tillgången på arbetskraft blir bättre, få vi snart se dessa serviser i våra bosättningsaffärer.”

Det verkar dock vara så, att Rörstrand aldrig fick tillfälle att producera dessa sex serviser. Jag har inte hittat dem i de böcker som visar Rörstrands dekorer och modeller från priskuranter. Däremot finns modell NX med mönstret Riviera tillverkad 1951-1956 angiven i boken Rörstrands serviser Dekorer och modeller under 280 år av Bengt Nyström och Peter Stenberg tryckt 2014.

1946 var det hungersnöd på många håll i Europa efter andra världskriget. I NLT den 23 oktober 1946 kan man läsa rubriken Vacker gåva av porslinsarbetarna i Lidköping med underrubriken En check på 4.814 kr. överlämnad till Europahjälpen. Pengarna hade samlats in bland fackföreningens medlemmar och beskrevs som ”en synnerligen vacker och behjärtansvärd prestation av porslinsarbetarna, som bör bli en den verkliga ”signaturmelodien” i det fortsatta insamlingsarbetet i Lidköping.”

Rörstrands problem med kvalificerad arbetskraft var uppenbarligen inte helt lätt att lösa. I NLT den 15 oktober 1947 kan man läsa rubriken Behovet av utländsk arbetskraft skall tagas under omprövning. Det var överdirektören i Arbetsmarknadskommissionen som hade uttalat sig. NLT hade därför ”med anledning av ovanstående vänt sig med en förfrågan till direktör Wethje på Rörstrands fabriker”. Han hade varit i Italien för att diskutera frågan om att få italienska specialarbetare till fabriken i Lidköping: ”Vi har ju fått en ”tilldelning” av femtio italienare men hur många av dem och när de kunna resa över är inte bestämt. … Men vi försöker ju påskynda saken allt vad vi kan. Och de italienare som det här gäller äro utvalda verkligt duktiga specialarbetare.” Men det dröjde ytterligare ett tag innan det kom några italienare till Lidköping.

1947 var också året, då Rörstrand med pompa och ståt började att uppmärksamma fabrikens veteraner. Högtidligheten avhölls i kyrkan lördagen den 20 december. I NLT den 19 december 1947 kan man läsa, att var och en av de 35 veteranerna skulle få den pendyl, som hade komponerats av Gunnar Nylund. Man skulle ha arbetat hos Rörstrand och/eller dess förgångare i Lidköping i minst 30 år. Bland dessa veteraner fanns Sofia Ståhl, Valdemar Andersson och Franz Kûhnel.

Vår familj hade ju flyttat till barnrikehuset på Karlagatan 35, uppgång C 1946 och jag hade börjat i skolan samma år. På ett fotografi från 1948 syns hela familjen, från vänster pappa Henning, mina syskon Kjell och Kerstin, jag själv och mamma Sigrid hemma i 2-rumslägenheten.

En del av vår tillvaro präglades av ”Porslinet”. De så kallade finmålarna umgicks även på fritiden och vi barn lärde känna en del av dem. På ett fotografi från en utflykt till Blomberg 1948 syns Nils Sandén servera kaffe till Kurt Bergstam, till höger syns Gösta Millberg vinka och till vänster syns min syster Kerstin och mamma. Pappa skymtar bakom Nils Sandén.

Det finns inte många fotografier från arbetet på måleriet i pappas fotoalbum. Men 1948 finns det några stycken och då kan man än en gång känna igen finmålarna Henning Johansson, Nils Sandén, Kurt Bergstam och Gösta Millberg på ett av dem. De sitter i sina vita arbetsrockar, som direktören Fredrik Wethje hade bestämt, att de skulle ha.

De målade ju då ofta med så kallat mattguld, som pudrades och blåstes på godset, så att det fastnade i det påmålade mönstret, medan det ännu var blött. Målarna fick då guldstoft på sig och sina rockar. Rockarna samlades upp och brändes, så att man kunde återvinna guldet, som hade fastnat i dem. Men det som hade fastnat i hår och ansikte, tvättade målarna bort under vattenkranen. Pappa arbetade ihop med Nils Sandén och pappa var den som då hanterade påläggningen av mattguld.

1948 spelade pappa fortfarande i Rörstrands fotbollslag. På ett fotografi syns han till höger om målvakten. Då hade fotbollslaget fått förstärkning från Italien. 1948 kom det nämligen en ”kontingent” italienare till Rörstrand, vilket rapporterades om i Nya Lidköpings-Tidningen (NLT) den 2 februari 1948. En av dem var Enrico Mancini som syns till vänster om målvakten på fotografiet ovan. Vi barn lärde känna flera av dem, det var Saracco, Berni, Scarlini, Mancini, Amerigo och Robert. På det högra fotografiet nedan syns Mancini och min syster Kerstin, då fem år gammal.

Finmålarna fortsatte alltså att umgås även privat och pappa var intresserad av att hjälpa italienarna på plats. Själv kommer jag ihåg, hur jag fick följa med och träffa Saracco i hans röda stuga på Skaragatan. Annars tillbringade vi många helger under sommaren i Truve med bad och fotboll.

På ett fotografi taget 1948 uppifrån vattentornet och som finns i pappas fotoalbum kan man på långt håll se det dåvarande Rörstrandska fabrikskomplexet. Den gamla porslinsfabriken syns fortfarande intakt längst till höger och till vänster den tillbyggnad som blivit klar att tas i bruk 1938. På ett annat fotografi syns pappa och Kurt Bergstam uppe i tornet. Kan det ha varit Gösta Millberg som tog fotografiet? Han och Kurt blev senare medlemmar i Lidköpings fotoklubb.

Förändringarna för Rörstrand fortsatte 1948. I NLT den 12 april kan man läsa rubriken Aktieägare i Rörstand erbjudes iföaktier. Av artikeln framgår, att Rörstrand hade en aktiestock om 40.000 aktier och att Ifö-verken redan ägde 31.585 av dessa. Erbjudandet om Ifö-aktier hade dessutom accepterats av ägare till 3.700 ytterligare aktier. Man kan också läsa, att Rörstrand inte hade lämnat utdelning under en lång följd av år och att utdelning för de närmaste åren var utesluten på grund av nödvändiga investeringsbehov.

1948 var det också dags för skärmbildsundersökning i Lidköping. Man började på Rörstrand, där hela personalen undersöktes under två dagar.

Rubriken i NLT den 21 april var 856 lidköpingsbor skärmbildsundersöktes på två dagar. Först ut var stadsfullmäktiges ordförande Frans Ledström och Rörstrands direktör Fredrik Wethje. Man kan läsa, att personalen kom i grupper om 16-18 stycken och att man klarade av cirka 80 personer i timman. Det handlade förstås om att undersöka, om det fanns tuberkulösa angrepp i lungorna. Frans Ledström hade för övrigt varit fackordförande för porslinsarbetarna på 1910-talet. Även jag, som då gick i 2:a klass i småskolan blev skärmbildsundersökt.

Jag minns också, att pappa under flera år hade en kolonilott, som jag fick cykla med till och hjälpa till att rensa i. Den låg på området mellan nuvarande isstadion och älven. Annonsen i NLT den 5 april 1948 syns på bilden ovan.

Rörstrand fortsatte att måna om sina arbetare och i NLT den 29 juni 1949 kan man läsa:

”Arbetarna vid Rörstrands porslinsfabrik i Lidköping – i första hand de gifta med stora familjer – har i dagarna fått et[t] glädjande meddelande, då bolaget under denna sommar hyrt Sjölunda gård, cirka 6 km nordväst om Lidköping, att användas som semesterhem. Ytterligare ett uppmuntrande budskap är att man f. n. håller på att undersöka möjligheterna att kunna skicka några arbetare på en kombinerad studie- och praktikresa till Italien.”

_________________________
Tidigare artiklar av Alf Johansson – klicka