Nedslag i Lidköpings historia
Porslinsmålaren Henning Johansson, del 5, och Lidköping 500 år
Publicerad fredag, 26 mars 2021, 10:49 av Redaktionen
Alf Johansson arbetar med att skriva artiklar som anknyter till Lidköpings porslinshistoria.
I den här serie som nu pågår utgår han från sin pappa Henning Johansson och dennes tid vid Rörstrandsfabriken. Femte delen som bl a utspelar sig under Lidköpings 500-årsjubileum.
1946 var det dags för firandet av Lidköpings stads 500-årsjubileum, dvs 500 år efter det första kända privilegiebrevet. Det har då slagit mig, att i pappas fotoalbum finns det inte några fotografier från 1946. Jag skulle själv fylla 7 år senare på hösten det året och börja i första klassen i småskolan vid Östra folkskolan, som nu heter Wennerbergskolan. Mina minnen från jubileet är tämligen diffusa, men jag kommer ihåg, att jag fick besöka nöjesfältet på Silversköldslyckan, där jag helt plötslig mötte en jätte – ”Sensationen: Världens längsta man jätten Väinö Myllyrinne”, som man kunde se i en annons i Nya Lidköpings-Tidningen (NLT) den 14 juni 1946. Han var 248 cm lång, vägde 180 kg och hade skonummer 58.
Mera påtagliga minnen av jubileet är de jubileumsnålar av porslin, som jag har hemma i mitt bokskåp. Jag har kvar en blå och en grön nål. Jag har också ett askfat. Nålarna och askfatet är formgivna av Lars Thorén, konstnär på Rörstrand.
Utställningskatalogen har Thorens nål på framsidan och inne i katalogen finns det både ett fotografi på fabriken och en annons med mottot ”Från Manufactur till Storindustri”.
Men Rörstrand framträdde på många andra sätt detta år. Direktören Fredrik Wethje ingick i utställningsorganisationens arbetsutskott och den konstnärlige ledaren Gunnar Nylund var biträdande utställningskommissarie och ansvarig för Rörstrands utställningspaviljong i stadsträdgården. I Lidköpings kommuns tidningsurklipp märks detta. Urklippen saknar i de flesta fall både datum och tidningsnamn. Men först – vad kunde man det året läsa i NLT om förhållandena på Rörstrand?
Den 16-17 maj anordnades en pressträff, som bevistades av många tidningar. NLT var förstås med och rapporterade den 20 maj därom. Rubriken var Det pyntas och hamras i Lidköping. Under träffens andra dag fick man göra ett besök på Rörstrand med Fredrik Wethje och Gunnar Nylund som ciceroner. I NLT skrev man om detta besök:
”Rundvandringen som tog 1½ timme i anspråk väckte besökarnas allra största intresse. Som minne av besöket fick varje deltagare en liten minnesgåva. Dessutom fick de var sitt exemplar av utställningens minnesnål, vilken tillverkas av porslin på Rörstrand, alltså ett verkligt unikt material för en utställningsnål. Nålens bildmotiv, som komponerats av artisten Lars Thorén, symboliserar mottot: Staden – slätten – vattnet.”
I NLT den 14 juni 1946 kan man läsa en artikel med rubriken Porslinet sinar och underrubriken Ransonering blir snart nödvändig?.
Det är en artikel med ursprunget Stockholm och PRK:
”Om det är ont om porslin här i landet? Det vore alltför lam beskrivning av situationen, säger hr Ruben Lindström i Rörstrands Stockholmskontor då PRK hör sig för. Det råder i själva verket en fullkomligt skriande brist och blir det inte bättre tillgång på kol och arbetskraft, i all synnerhet på kol, under den närmaste tiden, så blir läget förtvivlat. … Prydnadssaker är det tämligen gott om ännu så länge, men de egentliga förbrukningsartiklarna – kaffekoppar exempelvis – finnas snart praktiskt inte alls. Läget har aldrig tidigare varit ens tillnärmelsevis så bekymmersamt – inte ens under första världskriget. Vi har årsgamla order inne utan att veta, när de kunna effektueras. – Finns det ingen ljuspunkt i den mörka tavlan? – Jo, en att vi trots alla svårigheter lyckats hålla kvaliteten uppe. Det porslin vi kunna få fram är alltjämt prima.”
I en annons från Rörstrand i NLT samma dag med rubriken En Rörstrandare har ordet uttalar sig ”herr Söderquist” (troligen Gunnar Söderquist) och säger bland annat:
”När Rörstrandsfabriken fyllde 200 år och tillverkningen flyttades till fabriken i Göteborg följde jag med. Min arbetsplats i Stockholm och Göteborg var mörk och omodern och då min tryckplint värmdes med ånga var lokalen alltid mycket varm. Jag är därför glad över att i den moderna porslinsfabriken i Lidköping få arbeta i ljusa luftiga lokaler. Det höjer arbetsförmågan och ökar arbetsglädjen. Musiken på arbetsplatserna piggar också upp.”
Den 3 augusti 1946 rapporterade NLT från porslinsarbetarnas samorganiations årsmöte i Folkets hus i Lidköping. Av artikeln framgår bland annat:
”Av den framlagda verksamhetsberättelsen framgick bl. a. att samorganiationen innesluter 5 fackför med en gemensam medlemssiffra av 2,247, … Arbetstillgången har under året varit synnerligen god. Även äldre arbetare kan nu erhålla arbete, vilket förut varit otänkbart.
Denna brist på arbetskraft har medverkat till stegrad lönepolitisk aktivitet.”
Så till kommunens tidningsurklipp och vad dessa berättar om förhållandena på Rörstrand. I en artikel med rubriken Lidköping på ett fat – det står ”Fotos för V. J., Ljungblom (troligen Uno Ljungblom)” under ett av fotografierna i artikeln – kan man läsa ett uttalande av Fredrik Wethje:
”Inte en kopp, inte en tallrik hinner nå våra lagerrum … Efterfrågan är enorm, importen utifrån avstängd, det ungefär dagens facit. Liksom alla svenska industrier räknar vi med att både öka och rationalisera tillverkningen. Svårigheter har vi som alla haft med bränslet, men i stort sett har det gått förvånansvärt bra.”
Dagens Nyheter – ett urklipp utan angivet datum – skrev bland annat:
”Publiken smakdomare för porslin. Stadens, med hänsyn till arbetarantalet, dominerande industri, Rörstrand … pejlar också publiksmaken genom att låta besökarna rösta om några modeller till nutida vardagsporslin – när vi nu en gång får tillfälle tillverka det, säger den konstnärlige ledaren, Gunnar Nylund, en aning pessimistisk. Råvarubrist ligger där som på många andra håll hindrande i vägen.”
I flera av artiklarna hittar man beskrivningar av rundvandringen på Rörstrand den 17 maj. På ett av urklippen finns blyertsanteckningen ”UhT 21”, vilket möjligen kan betyda Ulricehamns-Tidningen den 21 maj 1946. Rubriken Rörstrand sätter sin prägel på staden fortsätter med texten:
”… i ganska stor utsträckning på grund av omfattningen av denna stora fabrik. I Lidköping finns bl. a. en mekanisk verkstad, som vunnit världsrykte genom sina slipmaskiner, där finns Sockerfabriken och sist men inte minst Rörstrands Porslinsfabriker. Rörstrand har också vunnit världsrykte genom sina konstnärligt utförda kvalitetsprodukter. När journalisterna under direktör F. Wethjes eller Rörstrandsporslinets konstnärlige faders, Gunnar Nylunds sakkunniga ledning gick igenom fabriken, kunde man inte annat än häpna över den otroliga skicklighet som varenda manlig och kvinnlig arbetare besatt. Där drejades urnor och där målades porslin så att det var en fröjd att se. Fabrikernas egna konstnärer skapa fantasifulla mönster och resultatet av detta arbete kan betraktas i bolagets utställningshall. Ungefär 10 procent av stadens 13,000 invånare är sysselsatta vid Rörstrand, som fått förtroendet att i porslin utföra utställningsmärket, som är framställt i blått, gult och grönt.”
Ett annat urklipp har blyertsanteckningen ”Västg K 20” – antagligen Vestgöta-Korrespondenten den 20 maj 1946 – som också berättar om Besöket på Rörstrand:
”… och så fick man tillfälle företaga en rundvandring genom fabrikens imponerande lokaler och se med egna ögon, hur dessa präktiga arbetare och flitiga flickor förfärdigade sina föremål med en snabbhet och skicklighet, som var enastående. Där skapades fat och koppar, som sedan målades med säker och van hand, allt på löpande band. I ett rum träffade vi på några sympatiska flickor, som var sysselsatta med att komponera de vackra och stilrena mönstren och inne på en avdelning var det en skicklig pojke, som dokumenterade sig som den verklige mästaren, då han efter egen fantasi ”drog upp” en smakfull vas.”
I ytterligare några andra urklipp utan tidningsnamn och datum kan man läsa följande rader om besöket på Rörstrand:
”Vi fingo följa fabrikationen alltifrån kaolinenkvartsen och leran till färdiga moderna serviser med monogram, skulpturer eller pampiga flambévaser. Där var mannen, som stansade ut 1,000 slaskproppar i timmen, där var flickan som försåg 300 koppar med öron på en timma och där en dam, som med fermitet tryckte mönster på 400 tallrikar på samma tidsrymd. Där voro ock andra damer, som gjorde överföringsbilder på porslinet – Rörstrand är föregångare på detta område – och sedan fanns herrar, som sysselsatte sig med noggrann handmålning. Sammanlagt hade man sju olika metoder för att dekorera porslinet.”
”Det var verkligen intressant att se hur urnor och porslin här växte fram under skickliga händer, medan högtalarna sände ut sprittande glad musik i de stora men ljusa och trivsamma fabrikslokalerna.”
Även Rörstrandspaviljongen i Stadsträdgården kommenteras kortfattat i några av urklippen, även de utan tidningsnamn och datum:
”Rörstrandspaviljongen utgör en av utställningens största sevärdheter, och den bär i detalj spår av Gunnar Nylunds säkra smak som fabrikens främste konstnärlige ledare. De vackra stengodsrelieferna pekar hän mot framtidens pampigaste inomhusdekorationer, som helt lämnar både tavlor och gobelänger i skuggan.”
”Rörstrandsfabriken, Lidköpings storindustri, har sin egen originella paviljong prydd med en väldig relief i polykromt stengods ”Ugnen tömmes” komponerad av fabrikens konstnärlige ledare Gunnar Nylund. Den framställer ett spännande moment vid keramisk framställning. Stiger man innanför dörren möter en koncentrerad bild av Rörstrands mer än 200-åriga tillverkning med tonvikten naturligtvis lagd på den senaste produktionen. Jämte Gunnar Nylund visa Carl Harry Stålhane, Harald Salomon och Hertha Bengtsson vackra prov på sin talang både i stengods och dekorerad prydnadsfajans. … Utställningsplatsens centrum smyckas av en fontänfigur i stengods – en sjöjungfru – modellerad av Gunnar Nylund. [Artikelförfattare var Ingrid Salomonsson]”
Av tidningsartiklarna att döma verkar mitten av 1940-talet att ha varit en god tid för många av arbetarna på Rörstrand. Man tillverkade så mycket, som man hann med och man sålde det som tillverkades. Efterfrågan var stor och man väntade på att få expandera.
_________________________
Tidigare artiklar av Alf Johansson – klicka
