Gå direkt till Nyheten (Nedslag i Lidköpings historia
Porslinsmålaren Henning Johansson, del 4)

 
  1. Lidköpingsnytt.nu
  2. 13 maj 2021

Sök i Lidköpingsnytt arkiv

Mer eller mindre relaterat

Nedslag i Lidköpings historia
Porslinsmålaren Henning Johansson, del 4

Publicerad onsdag, 24 mars 2021, 10:26 av Redaktionen

Alf Johansson arbetar med att skriva artiklar som anknyter till Lidköpings porslinshistoria.
I den här serie som nu pågår utgår han från sin pappa Henning Johansson och dennes tid vid Rörstrandsfabriken. Fjärde delen.

1939 föddes jag. Pappa hade gift sig med lagerchefens vid Hakonbolaget dotter Sigrid Carlsson – min blivande mamma – den 5 januari 1938. I vigselboken står pappa som porslinsmålare och mamma som kontorist. Efter bröllopet blev det flera fel i kyrkböckerna och numera ”heter det”, att de gifte sig den 15 oktober 1938. Mamma var för övrigt döpt till Sigrid Emelia, inte Sigrid Emilia.

När jag föddes bodde vi i på Rudensköldsgatan i huset på fastigheten Sälgen 9 i nya staden. 1940 flyttade vi därefter in i det nybyggda hyreshuset på fastigheten Gäddan 10 vid Örthagsparken i gamla staden. Redan året därpå flyttade vi så till Karlsro i hörnet av Stenportsgatan och Kvarngatan i nya staden. Där bodde vi, när mina syskon Kjell och Kerstin föddes 1941 respektive 1943.

Så kom andra världskriget och Per Albin Hansson sade, att vår beredskap är god. Pappa deltog under flera år i beredskapskyttet, som arrangerades av Lidköpings skytteförening. I Westgöta-Posten (WP) den 12 mars 1940 kan man läsa om detta:

”Beredskapsskyttet i Lidköping har nu slutgiltigt upporganiserats och man arbetade i söndags för första gången efter den nya ordningen, som visade sig vara alldeles utmärkt. Det var ett par grupper av skyttar från Sockerbruket och Rörstrand, sammanlagt 150 man, som deltogo. Instruktionskurserna, som vederbörande genomgått, bidrogo till ett betydligt bättre resultat än tidigare, vilket framgår av nedanstående.
Beredskapsskyttar, som lyckats uppnå de högsta poängen vid söndagens skjutning blevo: Lindblad 58 p., D. Haller 57, … B. Apell 52, … H. Johansson 52, …”

Denny Haller och Blüchert Apell blev så småningom mina skyttekamrater. Pappas resultat framgår av skytteföreningens medlemsförteckning för 1940. Han är antecknad som medlem nummer 315 och hans arbetskamrat Sigurd Andersson som medlem nr 314. Pappa är antecknad som medlem i skytteföreningen flera år under 1940-talet, men när jag började skjuta i föreningen, nämnde han inte med ett ord, att han själv hade varit medlem i föreningen.

1940 kunde man också i WP läsa om, hur Rörstrand alltmer koncentrerade sin verksamhet till Lidköping. Den 5 juli kunde man läsa rubriken Rörstrand koncentrerar driften till Lidköping med underrubriken Tillverkningen vid göteborgsfabriken överflyttas till vår stad.

Här återges artikeln i sin helhet:

”För porslinsindustrien har såsom för så många andra industrier svårigheter uppstått att erhålla kol och råmaterial utifrån. Härtill kommer för porslinsindustrien en väsentligt minskad konsumtion av dess produkter medan samtidigt en stor import av porslinsvaror likväl ägt rum under året. Därav har naturligtvis följt att industrien fått mindre att göra. Under dylika förhållanden har Aktiebolaget Rörstrands Porslinsfabriker beslutat att centralisera sin tillverkning till sina stora moderna fabriker här i Lidköping. Större delen av de anställda vid Rörstrands porslinsfabrik i Göteborg har därför uppsagts, medan en del överflyttas till fabriken i Lidköping och en del få stanna kvar vid fabriken i Göteborg, som sålunda f. n. ej helt nedlägges. Frågan därom blir beroende på det fortsatta tidsläget upplyser firektör F. Wethje, när vi fråga honom därom.

Direktör Wethje framhåller att även vid härvarande fabrik tidssvårigheterna naturligtvis verkat hämmande på fabrikationen så att permitteringar måst ske. Det sedvanliga stilleståndet under sommaren för reparationer och översyn blir därför också något längre än eljest. Emellertid påpekar direktör Wethje att koncentrationen till Lidköping innebär en fördel för härvarande fabrik, då den betyder att möjligheterna till sysselsättning av de anställda bör bliva väsentligt större än de eljest skulle varit.”

Ett drygt halvår senare kom så beskedet, att göteborgsfabriken skulle stängas helt och att hela driften skulle koncentreras till Lidköping.

I NLT kunde man den 31 januari 1941 läsa om detta:

”På lördag slår Rörstrands göteborgsfabrik igen definitivt och hela driften koncentreras efter detta till Lidköping. Avvecklingen har pågått en längre tid, sedan september förra året har endast ett 20-tal arbetare varit anställda och fabriken har under denna sista tid utesluta[n]de varit sysselsatt med att tillverka porslinsmassan för Lidköping. … Fabriken i Lidköping är högmodern, framförallt bränslebesparande tack vare de inmonterade tunnelugnarna, som gör värmen effektiv. Ty det är inte endast råvarubristen som utlöst krisen inom porslinsindustrin, det är i lika hög grad den rådande kolbristen. De råvaror som nu behövs torde i allt väsentligt komma från Tyskland, från Tyrolen exempelvis. Om sedan Tyrolen kan ersätta Cornwall är en annan sak.”

1942 kunde man i NLT den 25 februari läsa, att porslinsarbetarnas fackförening i Lidköping hade haft årsmöte i Folkets hus. Det fanns då 602 medlemmar i fackföreningen vid årets slut 1941. Underhandlingskommittén kunde då rapportera, ”att den vid förhandlingarna angående porslinsarbetarnas löner lyckats få ackordskompensationen höjd med 3 öre för kvinnlig och 4 öre för manlig arbetskraft pr timma”. Pappas arbetskamrat Sigurd Andersson blev vald till revisor.

Det verkar också, som om pappa och Sigurd Andersson deltog i Rörstrandsmästerskapet i skytte 1942. I NLT den 23-09-23 kan man läsa, att i klass 1 blev H. Johansson 7:a med 53 poäng och S. Andersson 10:a med 42 poäng. Det var 17 deltagare i klassen.

Norge var ju ockuperat av tyska trupper och hade Vidkun Quisling från National Samling som av kung Håkon ej legitimerad regeringschef. I NLT den 25 januari 1943 kunde man i NLT en notis läsa:

Porslinsarbetarnas fackförening i Lidköping har vid möte beslutat att under förutsättning av att företagsledningen också går med att arbeta en dag – Marie bebådelsedag – för Norge.”

Senare det året kunde man i NLT den 12 maj i en artikel med rubriken Otrevlig historia vid Rörstrand med underrubriken För arbetarna kränkande anteckningar på s. k. anställningskort bland annat läsa:
”När häromdagen några arbetare vid Rörstrandsfabriken i Lidköping fick till uppgift att till förbränning köra ut en del s. k. anställningskort från fabrikskontoret, kommo de att titta lite närmare på korten ifråga. Dessa upptogo i vanlig ordning uppgift om vederbörande arbetares namn, ålder, adress m. m. liksom också anteckningar om vars och ens fysiska förutsättningar för sitt arbete, alltså sådana noteringar som bruka vara vanliga i sådana fall. Men dessutom hade man gjort andra anteckningar på ett antal kort, anteckningar som måste anses kränkande för vederbörande arbetare. Enligt uppgift förekommo sålunda sådana anteckningar som ”Duktig arbetare, men dum i huvudet”, ”Rödhårig markatta”, ”Verkar busfrö, är något slö”, ”Stor och stadig, ev. i grossess”.

Helt naturligt har saken skapat en upprörd stämning bland arbetarna och fackföreningen har tagit sig an saken. …

Dir Fredrik Wethje har inför fackföreningsstyrelsen och inför ett sammanträde med representanter för de olika avdelningarnas anställda samt förmän och verkmästare beklagat det inträffade. Han har därvid förklarat, att han åtar sig hela ansvaret och är beredd att bedja om ursäkt för vad som förekommit.”

Pappa blev förstås inkallad i beredskapen under kriget. Jag kommer inte själv ihåg, när det var. Men fackföreningskortet ger svaret. Pappa var inkallad från och med vecka 42 år 1943 till och med vecka 33 år 1944, med undantag för tre veckors permission i april 1944 då han arbetade på porslinsmåleriet.

Kortet är stämplat med ett ”v”, när han var inkallad. Annars var fackföreningsavgiften 1 krona i veckan. Då bodde vi i huset Karlsro mitt emot den gamla realskolan på Stenportsgatan. Mitt minne av denna period är, att pappa plockade lingon uppe i Jämtland och skickade hem som fraktgods till mamma, som kokade lingonsylt. Att plocka blåbär och lingon var ett annat av pappas stora fritidsnöjen.

Fotografiet med pappa till höger är taget i Ragunda i Jämtland 1944.

Under tiden som pappa var inkallad kunde man i NLT den 26 januari 1944 läsa, att det nya kollektivavtalet för porslinsindustrin var klart. Avtalet skulle under ett år gälla för de cirka 3000 arbetarna vid fabrikerna i Lidköping, Gävle, Karlskrona och Gustavsberg. Uppgörelsen medförde ”vissa förbättringar för de lägst avlönade”.

Ett år senare kunde man i NLT den 17 januari läsa, att porslinsförhandlingarna hade avbrutits och att avtalet hade sagts upp av arbetarparten. Då berördes omkring 2200 arbetare vid de fyra fabrikerna. Det blev dock ett nytt avtal och i NLT den 16 februari 1945 kunde man läsa om årsmötet för Avd. 42, Porslinsarbetarna. Då rapporterade de underhandlingsdelegerade, att det nya kollektivavtalet innebar, att ”lönen höjts för de lägst avlönade grupperna, manl. arb. 6 öre, kv. arb. 5 öre samt en del andra förbättringar”.

Efter kriget flyttade vi till Barnrikehuset på Karlagatan 35, uppgång C.

_________________________
Tidigare artiklar av Alf Johansson – klicka