Nedslag i Lidköpings historia – När ”Porslinet” kom till sta’n 1900-1912, del 17
Så blev den nya porslinsfabriken
Publicerad onsdag, 24 februari 2021, 10:09 av Redaktionen
Alf Johansson , arkivforskare, fortsätter att berätta om hur Lidköping blev porslinets huvudstad. Detta är 17:e delen och handlar om den nybyggda fabriken.
Den nya porslinsfabriken startade produktionen 1912 och blev färdig med sin tredje stora brännugn 1913. På kartan från 1915 syns fabriksbyggnaden, vaktmästarebostaden och industrispåret till fabriken. De stora industrierna låg på rad och porslinsfabriken var den senaste av dem. Jag har ”manipulerat” urklippet genom att lägga in en norrpil och en meterskala. Porslinfabrikens tomt var cirka 85 meter utefter Fabriksgatan och cirka 160 meter djup.
Fabriken blev förstås föremål för vykort och på ett fotografi från kyrkan syns fabriken på sin plats i stadsbilden.
Byggnaden har fyra våningar och förslagsritningarna till fabriken finns bevarade på Rörstrandsmuseet. I ett album med anteckningen 1916 på landsarkivet finns tre fotografier, som visar interiörer från fabriken. Ett av fotografierna kan hänföras till ugnsrummet, som låg på bottenplanet och ett annat till den kvinnliga sidan i porslinsmåleriet, som låg en trappa upp. Det tredje fotografiet visar gjuteriet eller drejeriet, som låg två trappor upp. Då använde Aktiebolaget Lidköpings Porslinsfabrik (ALP) sig av ett brevhuvud, som visade den nybyggda fabriken.
Hemma hos Gerd Fredriksson har också fotograferat en litografi, som visar fabriken 1920.
Jag har inte hittat några uppgifter om personal på de olika avdelningarna i fabriken förrän det år som min pappa 14 år gammal började som lärling på måleriet, nämligen 1922. I en redovisning av Reglering av obligatorisk och frivillig kollektivförsäkring år 1922 kan man bland annat se antalet uppgivna tjänstemän och arbetare. Medeltalet anställda under året uppgavs då vara 192,3. På måleriet var siffrorna 26,1 måleriarbeterskor och 7,5 måleriarbetare eller summa 33,6, vilket motsvarar ca 17 procent av arbetsstyrkan. På tio år från 1912 hade arbetsstyrkan ännu inte fördubblats.
Ytterligare 10 år senare 1932, när Rörstrand hade börjat komma in i bilden, var antalet arbetare 299 och antalet tjänstemän på kontoret 11. På måleriet fanns det 12 manliga och 47 kvinnliga målare eller totalt 59, dvs cirka 20 procent av arbetsstyrkan. En stor del av arbetsstyrkan finns på ett fotografi, som jag tror togs i samband med, att direktören Per Nyman gick i pension 1928. Då var det ännu ALP. Det är cirka 210 arbetare på fotografiet och jag har hittat pappa och några av hans arbetskamrater uppe till höger. Jag har dock inte kunnat identifiera Sofia Ståhl och Valdemar Andersson.
”Porslinet” fick stor betydelse för staden och många av dess innevånare. Några trotjänare arbetade hela sin yrkesverksamma tid på ”Porslinet”, så också min pappa och hans två arbetskamrater Nils Sandén och Sigurd Andersson. Pappa var porslinsmålaren Karl Henning Johansson till skillnad från en annan Karl Henning Johansson född samma år som pappa – 1908 – som också arbetade på ”Porslinet”. Men han arbetade i rågodset vid ugnarna enligt hans personalkort.
I några följande artiklar i denna serie kommer jag att visa porslin från ALP fram till och med 1930, innan Rörstrand kom in i bilden mera påtagligt och sedan avsluta med att berätta lite mera om min pappa och hans tid på ALP och Rörstrand.
– – – – – – –
Ypperlig fortsättning på Porslinssviten. Gläder mig åt att du lagt in norrpil och en skala, så att det blir en riktig karta. Varma hälsningar Gunnar