Nedslag i Lidköpings historia – När ”Porslinet” kom till sta’n 1900-1912, del 15
Publicerad fredag, 12 februari 2021, 08:30 av Redaktionen
Alf Johansson , arkivforskare, fortsätter att berätta om hur porslinet blev levebröd för tusentals i Lidköping.
I dag handlar det om en Valdemar Andersson, porslinsmålare i många år.
Lite om Valdemar Andersson
Valdemar Andersson var också en av porslinsmålarna, som följde med från det gamla porslinsmåleriet vid Skaragatan till det nya porslinsmåleriet vid Fabriksgatan. Jag har fått möjlighet, att fotografera hans personalkort hos Rörstrandsmuseet och det berättar om hans liv i korthet.
Valdemar föddes den 10 februari 1890 som son till Emma Christina Andersson på tomten 114 i nya staden. Tomten blev sedan tomten nr 2 i kvarteret Venus med adressen Särnmarksgatan 24. Så vitt jag vet bodde Valdemar i detta hus i hela sitt liv. Min pappa föddes 1908 och växte upp på tomten 110 i ett hus som min farfar Albin och hans bror Gustaf byggde 1906. Valdemar och pappa blev arbetskamrater på porslinsmåleriet 1922, när pappa började där 14 år gammal. Även Valdemar började som porslinsmålare 14 år gammal den 28 september 1904, då hos Nymans Porslinsmåleri-Aktiebolag (NPA). Han finns med på personalkortet från 1905. I artikeln del 8 syns han också på personalkortet från 1908.
Några år senare återfinns porslinsmålare Valdemar Andersson i Sammandrag öfver Skjutningarna vid Lidköpings skytteförening skjutbana 1911. Av Valdemars sida i dokumentet framgår, att han blev medlem i skytteföreningen 1910 och att han 1911 blev uppflyttad till klass 1. Han hade då året innan gjort sin grundläggande militärtjänst som värnpliktige nr 316 38/1910.
Genom sitt medlemskap i föreningen blev han skytte”kamrat” med bland andra John Hedin, som var styrelseledamot i ALP och skytteföreningens ordförande, Elias Bolin, som var styrelseledamot i NPA och ledamot av skytteföreningens styrelse, och Rob. Severin, som var handelsresande för NPA. 1911 var också P. R. Nymans son Folke Nyman liksom Leo Ahlmanns söner Jakob Ahlmann och Gunnar Ahlmann medlemmar i skytteföreningen. Leo Ahlmann var då styrelseledamot i både ALP och NPA.
I NLT den 14 juli 1911 kan man under rubriken Taxeringen i Lidköping år 1911 läsa, att porslinsmålare C. V. Andersson taxerades för en årsinkomst av 940 kr för år 1910. Han betalade det året 25 kronor i kommunutskylder.
Den 12 december 1913 blev Valdemar Andersson medlem i Svenska grov- och fabriksarbetareförbundets avdelning 173. Medlemsbokens nummer var 225 27. Avdelningen blev senare avdelning 42. På dess fana står det dock, att porslinsarbetarnas avdelning/fackföreningen bildades den 13 december 1913. Fanan finns på Skaraborgs föreningsarkiv.
På personalkortet kan man läsa, att Valdemar Andersson anställdes vid Aktiebolaget Lidköpings Porslinsfabrik (ALP) den 1 januari 1912, när ALP tog över NPA. Han skulle då fylla 22 år. På baksidan av personalkortet står det, att han tidigare hade arbetat på Rörstrand under tiden 28/9 -04 – 1/12 -12, vilket inte äger sin riktighet. På kortet har man med blyerts noterat, att Valdemar var ”Familjeförsörjare”. Han var dock ogift, men behövde tjäna pengar för att kunna försörja sig själv och sin mamma, som då var änka. På ett fotografi från ALP taget omkring 1920 syns han och en kollega .
På personalkortet kan man också läsa, att han fick sin pendyl 1947, dvs vid samma tillfälle som Sofia Ståhl och Oskar Hartung. Han hade då varit porslinsmålare i 43 år. När han hade uppnått 50-årsjubileet 1954 fick han en ”Chimpans” och blommor, vilket också noterades i NLT den 1 oktober det året. ”Chimpansen” var ett av Gunnar Nylunds alster.
När man läser artikel, får man klart för sig, att en Chimpans ”var just den pjäs som hr Andersson sedan länge gått och förälskat sig i, men inte lyckats förvärva, enär tillverkningen nedlagts”. Därför ”hade bolaget emellertid lagom till hr Anderssons hövtidsdag [högtidsdag?] låtit särskilt nytillverka denna pjäs, som därmed blir verkligt unik”. I artikeln kan man dessutom bland annat läsa:
”Det är ett vackert livsverk som hr Andersson har bakom sig, ett livsverk som dock ännu ej är avslutat. Trots sina 64 år är nämligen hr Andersson vid full vigör och lika säker på hand som i unga år, så nog kommer de 50 porslinsåren att utökas med några till innan han lägger av.”
Det var precis vad som blev fallet. På personalkortet kan man nämligen läsa, att Valdemar Andersson dog den 7 september 1957, nästan 53 år efter det han började hos NPA. På baksidan av kortet finns dessutom anteckningen ”Avled på Mål.avd. lördagen d. 7.9.57 kl 0705. Drabbades av hjärtslag”. Man kan säga, att Valdemar dog på sin post drygt 67½ år gammal strax innan han skulle ha gått i pension. I Lidköpings-Bygden samma år anges, att han dog den 6 september 1957, vilket datum Riksarkivet har bekräftat. Men ibland blir det fel i folkbokförings- och kyrkoböckerna, så vem vet?
Hans yngre kollega Göran Carlsson har berättat, att Valdemar satt och läste tidningen innan arbetet skulle börja, då han gled ner från stolen och dog. Göran har också berättat, att de andra finmålarna hade stor respekt för Valdemar och hans kunnande. De tilltalade honom inte med ”du”, utan man tilltalade honom med ”Valde”. Han var äldst ”i gården” och den av målarna som hade det högsta ackordet och tjänade bäst. Jag arbetade själv på måleriet sommaren 1956 och minns, att Valdemar var en av porslinsmålarna, som ville lära mig att måla guldränder på kaffefat och assietter. Jag lyckades så småningom att ”få till det” och bli godkänd av dem.
Men jag hade träffat Valdemar tidigare. Min pappa Henning Johansson anställdes på ALP 1922 och blev så småningom utlärd finmålare och arbetskamrat med Valdemar Andersson. Jag fick därigenom också träffa Valdemar, eftersom finmålarna umgicks även på fritiden. Ett foto i pappas fotoalbum är bevis för detta. Fotot är taget 1947 inför en resa med båt till platsen för Sköttorpsraset, som hade inträffat i samband med islossningen i Lidan året innan. På fotot syns pappa och flera av hans arbetskamrater, nämligen från vänster Kurt Bergstam, min pappa, Valdemar Andersson, Sigurd Andersson, Evert Jonsson och Nils Sandén. Det var Nils Sandén som ägde båten. Med i båten fanns också min bror Kjell, min syster Kerstin, jag själv och några av Sigurds döttrar.
__________________
Hej ! Waldemar var min farfar bror. Så roligt att läsa. Började som 16 åring som porsinmålerska tills de lade ned Rörstrands.
Tack för trevlig läsning.