Gå direkt till Nyheten (Nedslag i Lidköpings historia – När ”Porslinet” kom till sta’n 1900-1912, del 14)

 
  1. Lidköpingsnytt.nu
  2. 13 maj 2021

Sök i Lidköpingsnytt arkiv

Mer eller mindre relaterat

Nedslag i Lidköpings historia – När ”Porslinet” kom till sta’n 1900-1912, del 14

Publicerad onsdag, 10 februari 2021, 12:22 av Redaktionen

Alf Johansson , arkivforskare, fortsätter att berätta om hur porslinet blev levebröd för tusentals i Lidköping. I dag 14:e delen – bl a om Sofia Ståhl, som började på ”porslinet” som 14-åring och blev veteran.
Från Nymans Porslinsmåleri-Aktiebolag till Aktiebolaget Lidköpings Porslinsfabrik

Från och med den 1 januari 1912 tog Aktiebolaget Lidköpings Porslinsfabrik (ALP) över Nymans Porslinsmåleri-Aktiebolag (NPA). Men måleriverksamheten fortsatte till att börja med i det gamla måleriet vid Skaragatan.

Flytten till det nya måleriet vid Fabriksgatan i nya staden kan man läsa om i några rader i Folke Nymans artikel När porslinsindustrin kom till Lidköping i Lidköpings-Bygden 1974:
”År 1912 sysselsatte fabriken totalt 180 personer, 8 målerskor och målare samt 100 fabriksarbetare. De förstnämnda kom givetvis från porslinsmåleriet vid Skaragatan. Det var mycket kunnigt och välutbildat folk, vilket naturligtvis var av stor betydelse för starten av den nya fabriken och för dess utveckling.” Det verkar ha blivit ett fel i denna text. Det totala antalet personer anges ha varit 180, men kanske skulle det ha stått 108 i stället?

Bland de kunniga porslinsmålerskorna och -målarna fanns två personer, som jag ofta hörde min pappa Henning Johansson – själv porslinsmålare 1922-1974 – prata om. Dessa två var Sofia Ståhl och Valdemar Andersson. Men Sofia omnämndes alltid som ”Soffi”.

Lite om Sofia Ståhl

Sofia Ståhl föddes den 24 april 1893 som det äldsta barnet till stationskarlsförmannen C. J. Ståhl och hans hustru Emma Sofia Ståhl. De bodde då på tomten 18 i Gamla staden utanför riten även angiven som stadsägan 7 med adress Kinnegatan 11. De bodde vid det så kallade Katthavet i en rödmålad stuga med vita knutar.

Som så många andra började Sofia arbeta, när hon var 14 år gammal. Hon började på NPA – några kvarter från hemmet – den 4 juli 1907 och anställdes vid ALP den 1 januari 1912, vilket framgår av hennes personalkort på Rörstrandsmuseet.

1908 finns hon med på ett fotografi som visar personalen vid NPA, se artikel del 8. Då hade hon arbetat ett år på måleriet. Några år senare tjänar hon 1910 så mycket, att hon skulle betal 2:50 i kommunalskatt 1911. Efter flytten till ALP och den nya fabriken finns hon med på ett foto från omkring 1915, som hovfotografen Werner Linde hade tagit.

Jag har också hittat ett fotografi från 1947, då Sofia hade arbetat som porslinsmålerska i 40 år på NPA, ALP och Rörstrand. Det finns i en artikel I Nya Lidköpings-Tidningen (NLT) den 19 december det året. Rubriken är Veteraner hos Rörstrand hyllas med hedersgåvor. Anslående högtidlighet i Lidköpings kyrka i morgon. Det handlade om 35 veteraner, som skulle hedras för lång och trogen tjänst. I artikeln kan man bland annat läsa:
”Det blir dock inga medaljer utan Rörstrand kommer att följa den mera moderna stil som lancerades när stadens trotjänare hedrades vid stadens femhundraårsjubileum i fjol. Det blir dock inga tavlor som utdelas utan var och en av veteranerna får en annan praktisk och vacker och synnerligen unik gåva, nämligen en pendyl i porslin, konstnärligt komponerad av arkitekt Gunnar Nylund. På urtavlan finnes varje mottages [mottagares?] namn också inbränt samt datum för högtidsdagen. Ena urvisaren är utformad med Rörstrands fabriksmärke. Urverken av bästa kvalité äro tillverkade hos firma Westerstrand i Töreboda. Självaste landshövdingen kommer att förrätta utdelningen av hedersgåvorna De som komma ifråga är sådana som i minst 30 år och därutöver, varit anställda i porslinsindustrin. Av dessa ha de flesta före ”rörstrandstiden” varit knutna till den gamla ”Nymanska” porslinsfabriken.”

Men två av veteranerna hade varit knutna redan till det ”Nymanska” porslinsmåleriet. Sofia Ståhl var en av dem. Efter den högtidliga ceremonin finns hon finns på bild i NLT den 30 december 1947 under rubriken Högtidligt i Lidköpings kyrka då Rörstrands veteraner hedrades.

Jag har inte haft möjlighet att fotografera Sofias pendyl. Däremot har jag fotograferat Oskar Hartungs pendyl, som han fick vid samma tillfälle som Sofia fick sin. Min pappa fick för övrigt sin pendyl några år senare 1952, när han hade arbetat 30 år på ALP och Rörstrand. Då fick Sofia Ståhl sitt guldur, vilket framgår av NLT den 15 december 1952.

Men Sofia Ståhl arbetade ännu längre på ”Porslinet” och 1957 var det dags för hennes 50-årsjubileum. I NLT den 23 december 1957 kan man läsa om detta tillfälle under rubriken ”Det trogna arbetets fest” då 38 Rörstrandare belönades. I artikeln kan man läsa om Sofia:
”Bland de närvarande var en som redan tidigare hunnit med att passera både 30- och 40-årsjubileum och således fått mottaga både pendyl och guldklocka, och som i år kan fira 50-årsjubileum, nämligen fröken Sofia Ståhl. Till henne uttalade dir. Wethje i varma ord ett tack samt överlämnade en stor bukett rosor.”

Jag tror faktiskt, att Sofia också fick någon – kanske unik – gammal ”Rörstrandspjäs” i gåva. Det fick min pappa, när han hade arbetat i 50 år vid ”Porslinet”.

Sofia Ståhl gick i pension 1960, när hon hade fyllt 67 år. Den dåtida pesnionsåldern var 67 år. Då hade hon varit porslinsmålerska i 53 år.  Det finns dock ingen anteckning om detta i det personalkort som jag har sett i Rörstrandsmuseets gamla kartotek.

Jag har hittat Sofia Ståhl omnämnd ytterligare några gånger i NLT. Första gången var i NLT den 23 december 1963. Det var i en artikel med rubriken Från porslinsmåleri till storindustri Minnesanteckningar från åren 1900-1930 skriven av Ragnhild Lidholm. När Ragnhild Lidholm skriver om de anställda på målerisalen vid NPA, nämns Sofia då som en av ”omkring tjugo kvinnliga arbetare inom måleriet och abzietryckerit”. I artikeln nämns dock inte, att hon anställdes först 1907 och inte när NPA startade sin verksamhet år 1900. Artikeln illustrerades med bland annat Werner Lindhes fotografi från måleriet vid ALP från ca 1915, dock utan att Sofia omnämns vid namn.

Andra gången var i NLT den 29 december 1965 under rubriken Unikt porslin och fotosamling gåva till Lidköpings museum. Där kan man bland annat läsa:
”Ganska få tänker väl numera på, att Lidköping var något av ett keramiskt centrum redan innan Sveriges äldsta porslinsfabrik, Rörstrand, flyttade sin verksamhet hit.

Vill man veta något om det gamla porslinsmåleriet i Lidköping och den porslinsfabrik, som sedermera startades, har man flera mänskliga uppslagsböcker att ta till. Man kan tala med ingenjör Folke Nyman son till grundaren, eller med en av dem som varit verksamma såväl vid måleriet som vid fabriken, fröken Sofia Ståhl.

Fröken Ståhl har varit med i Lidköpings porslinshistoria nästan ända från början. Hon har hunnit vara verksam både vid måleriet, vid ALP och vid Rörstrand. Sammanlagt hade hon, när hon avgick med pension, målat porslin i 53 år.
Med stolthet berättar Sofia Ståhl, att hon under alla dessa år förvarat det dyra dekorationsguldet i samma kärl, en liten glasflaska, som hon år 1907 fick av direktör Per Nyman. Hon uppmanades att vara rädd om flaskan och dess innehåll. Vilket hon alltså verkligen var. (Denna flaska finns numera i Folke Nymans privata samlingar).”

Sofia Ståhl avled den 11 februari 1977, nästan 84 år gammal. Då bodde hon inte längre kvar i huset vid Katthavet utan i en lägenhet på Prostgatan.

__________________

Klicka till första delen

Klicka till andra delen

Klicka till tredje delen

Klicka till fjärde delen

Klicka till femte delen

Klicka till sjätte delen

Klicka till sjunde delen

Klicka till åttonde delen

Klicka till nionde delen

Klicka till tionde delen

Klicka till elfte delen

Klicka till 12:delen

Klicka till 13:e delen