Nedslag i Lidköpings historia
När ”Porslinet” kom till sta’n 1900-1912, del 4
Publicerad fredag, 25 december 2020, 08:42 av Redaktionen
Alf Johanssons arkivforskning fortsätter här, med historien om hur Lidköping blev porslinsstad.
Produktionen hos Nymans Porslinsmåleri-Aktiebolag kom igång
Den 24 augusti år 1900 kunde man i Westgöta-Posten läsa ett reportage från Nymans Porslinsmåleri-Aktiebolag under rubriken En ny Lidköpingsindustri och underrubriken Nymans porslinsmåleriaktiebolag.
Texten i tidningen löd:
”Den nya industri, den nyanlagda porslinsmålningsfabriken, hvilken på initiativ af hr P. R. Nyman kommit till stånd här i staden, är nu i full gång. Ett par bränningar af vid fabriken måladt porslin äro redan verkställda och fabrikatet färdigt att släppas ut i marknaden. På grund däraf gjorde vi häromdagen ett besök å den nya fabriken i ändamål att af densamma lämna en liten beskrifning. Vi ha nämligen trott att en sådan skulle intressera våra läsare.
Direktör Nyman och verkmästare Hartung tjänstgjorde därvid som våra ciceroner och lämnade oss beredvilligt alla de upplysningar, vi begärde.
Som kändt har för fabriken förvärfvats en synnerligen lämplig lokal, den en gång för en ångkvarn afsedda å den s. k. Odnerska tomten uppförda stenhusbyggnaden.
Vi inträda i denna. I bottenvåningen finnes ett stort och rymligt lagerrum, afsedt för det till försäljning färdiga lagret. Bakom lagerrummet ligger brännugnen, till hvilken vi längre fram återkomma.
I andra våningen finnes mot norr ett andra lagerrum och bakom detta mot söder en stor ljus och proper arbetssal. Vi stiga in i denna och finna kring från väggarna stående träbord flickor och unga män sysselsatta med att å porslinskoppar och fat anbringa dessa många olikartade mönster och blommor, hvilka göra de därmed dekorerade föremålen så tilltalande för ögat.
Målningen sker dels mekaniskt dels ock för hand. Vid ett bord syssla ett par flickor med att å porslinsföremålen anbringa s. k. ståltryck. Proceduren med dessa är långt enklare än den med förhållandena oinvigde kan föreställa sig. Å stålskivor äro en del mönster ingraverade. Skivorna belägges i sin helhet med färg, som därefter aflägsnas från deras ytor, därvid den dock stannar kvar i etsningarna. I en press öfverflyttas härefter mönstren från skivorna å ett härför lämpligt tunnt papper. Detta anbringas därefter på de föremål, som skola målas och öfverföras nu från papperet mönstren medels en liten gummirulle, hvarmed papperet gnides å baksidan, till det föremål, hvarpå papperet blifvit klistradt.
Nu har föremålet erhållit sin konturmålning och vandrar härefter till målarna, som ifylla mönstren med en mängd olika färger.
En hel del föremål målas dock uteslutande för hand och erfordras naturligtvis härför ej obetydlig yrkesskicklighet.
Utom verkmästare Hartung, som i utlandet studerat sitt yrke, och som före sin anställning vid Nymanska porslinsmålningsbolaget, hade den tekniska ledningen af Ekelunds porslinsmåleri i Ystad om hand, har en af målarne, tysk till börden, lärt sig sitt yrke i sitt hemland. En tredje har förut arbetat å hr Nymans fabrik under den tid, denna var förlagd i Örebro. Öfriga vid fabriken anställda äro hemma här i staden och aflägga nu sina första lärospån. För närvarande utgöres arbetarepersonalen å själfva målningsrummet af ett dussin personer, men under de närmaste dagarne anlända ännu några arbetare.
Godt utrymme finnes ock för fabrikationens utvidgning. De i arbetssalen uppsatta borden lämna nämligen god plats för ett 40-tal arbetare.
Innan vi lämnade arbetssalen, visade oss våra ciceroner ett par vackra dekorationstallrikar, å hvilka voro målade, å den ena en bild af Lidköpings gamla och å den andra en af dess nya rådhus. Gravyren till dessa båda bilder hade utförts af hr Hartung.
Dekorationsföremålen ifråga böra af turister och andra, som vilja skaffa sig ett minne af ett besök här, blifva mycket eftersökta.
Efter en kort titt upp i tredje våningen, som äfven den inrymmer ett stort lagerrum – måleribolaget drifver äfven partihandel med lampor, glas m. fl. artiklar i den branschen – begifva vi oss åter ned i bottenvåningen. I ett rum bakom lagerrummen finnes här den stora brännugnen, hvari de målade föremålen brännas. Tätt packade i stora järnlådor föras dessa in i ugnens ena ända. I ugnen, som eldas med fyrkol, löpa lådorna genom en lång kanal. Då de genomlupit denna, är bränningsproceduren verkställd och föremålen färdiga att utsläppas i marknaden.
Ugnen, som levererats från Tyskland, har i pris betingat närmare 3,000 kr.
Det för fabrikens behof erforderliga porslinet hämtas från Tyskland, Österrike, Holland och England och att det icke är obetydliga lager häraf, som inköpes, framgår af att det nu i fabriken liggande lagret vid sin ankomst hit upptagit ej mindre än omkring 600 packlårar.
För vår stad bör den nya fabrikens tillkomst, allra hälst som den kommer att bereda arbete åt flera af dess invånare, vara till glädje och fromma. Man hoppas ock att fabriken bör hafva en god framtid för sig och kunna göra det kapital, aktieägarna nedlagt å densamma, räntebärande.”
Detta är onekligen en intressant redovisning av verksamheten vid porslinsmålerifabriken. Av texten att döma kom en av de anställda målarna från Tyskland och han blev därmed det första exemplet på en från utlandet invandrad porslinsarbetare till Lidköping.
Det är också uppenbart, att Carl Fredrik Hartung med sin yrkesskicklighet betydde mycket för verksamheten vid fabriken. De i texten omtalade dekorationstallrikarna torde ha varit av den typ som framgår av Tore Hartungs artikel i Lidköpings-Bygden 2008 under rubriken Blivande porslinsfabrik i Lidköping inbjuder till aktieteckning och underrubriken Nymans Porslinsmåleri hade gett goda erfarenheter. I en bild visas föremål målade av verkmästare Hartung ur Gunnar Franzéns samlingar.
___________________________
