Nedslag i Lidköpings historia
När ”Porslinet” kom till sta’n 1900-1912, del 3
Publicerad fredag, 18 december 2020, 14:40 av Redaktionen
Alf Johanssons arkivforskning fortsätter här, med historien om hur Lidköping blev porslinsstad.
Nymans Handels- & Porslinmåleri-Aktiebolag blev Nymans Porslinsmåleri-Aktiebolag
De sju stiftarna till Nymans Handels- & Porslinsmåleri-Aktiebolag lyckades att få aktier tecknade för tillsammans 75.000 kronor och då blev det aktuellt att hålla en konstituerande bolagsstämma. Inbjudan till denna annonserades i Westgöta-Posten (WP) den 24 april år 1900. Bolagsstämman skulle hållas på Hotell Lidköping den 28 april år 1900.
Jag har inte hittat protokollet från den konstituerande bolagsstämman. Men i ett referat i WP den 1 maj år 1900 kan man under rubriken Nymans porslinsmåleriaktiebolag läsa:
”Sedan det för den tillernade porslinsmålningsfabriken bestämda minimikapitalet, 75,000 kr., blifvit fulltecknat, hölls i lördags å hotell Lidköping härstädes stämma med aktietecknarne.
Att leda förhandlingarna utsågs hamnbefälhafvaren Hemberg.
Denne föredrog stiftelseurkunden och tillkännagaf, att minimikapitalet för det tilltänkta bolaget vore fulltecknadt. De närvarande beslöto i anledning häraf bolagets konstituerande och beslöts att bolaget hvars namn blir ”Nymans porslinsmåleriaktiebolag” skall öfvertaga P. R. Nymans & k:i i Örebro porslinsmåleris lager och inventarier. Till värderingsman af detta utsågs handlanden C. Emil Gustafsson.
Till styrelseledamöter i det nybildade bolaget utsågos hr P. R. Nyman, verkställande direktör, hr Leo Ahlmann, kassör, handlanden P. A. Peterson, hamnbefälhafvaren A. Hemberg samt handlanden A. Malmberg, samtlige i Lidköping. Suppleanter blefvo handlandena C. Emil Gustafsson i Lidköping och G. R. Collin i Skara.
Revisorer blefvo disponenten W. Lundmarker och bryggeriägaren L. Westberg med handlanden G. W. Flyrin i Vinninga och slaktaren Elias Bohlin i Lidköping som suppleanter.
Styrelsen fick i uppdrag att med hr Herrman Andersson i Borås afsluta köp af de s. k. Odnerska tomterna, där fabriken kommer att förläggas, och hvilken fastighet hr Andersson förklarat sig villig att för 30,000 kr., eller samma pris, för hvilket han inköpt den, öfverlåta på bolaget.”
Man kan då konstatera, att namnet på det nya företaget vid bolagsstämman ändrades till Nymans porslinsmåleriaktiebolag. I bolagsordningen skrevs namnet Nymans Porslinsmåleri-Aktiebolag.
Den nyvalda styrelsen fick i uppdrag att avsluta köpet av de så kallade Odhnerska tomterna eller tomten nr 66 i Gamla staden utanför ”riten”, där det fanns en byggnad, som man skulle använda för porslinsmåleriverksamheten. Säljaren var samme ”Herr Herm. Andersson”, som var upptagen som aktieägare med 10 aktier i NPA. Överlåtelsebrevet är daterat ”Borås den 13 Juli 1900”.
Nästa steg i processen beträffande tomten nr 66 i Gamla staden utanför ”riten” var att NPA sökte lagfart för sitt förvärv av tomten. Lagfarten beviljades den 23 juli år 1900 enligt ”Utdrag af lagfartsprotokollet, hållet vid Rådhusrätten i Lidköping” och dess § 74 den dagen. I detta dokument kan man läsa en historia, som kan tyckas något märklig.
Det visade sig nämligen, att handlare G. W. Flyrin i Vinninga ägde tomten nr 66, då han undertecknade stiftelseurkunden rörande Nymans Handels- & Porslinsmåleriaktiebolag den 1 mars 1900 och när den konstituerande bolagsstämman för NPA hölls den 28 april 1900. Men NPA köpte inte tomten direkt av G. W. Flyrin, utan denne sålde tomten den 30 april 1900 till Herman Andersson, som i sin tur sålde tomten till NPA den 13 juli 1900. Båda dessa herrar var då aktieägare i NPA. Dessa transaktioner avseende tomten nr 66 kan ju synas vara, att ”krångla till NPA:s köp helt i onödan”. Kan det ha varit någon form av skattemässig eller legal finess förknippad härmed? Jag har inget svar på denna fråga.
Efter diverse ytterligare fastighetsaffärer kom tomten att få den form som framgår av stadskartan 1909. Tomten var cirka 120 meter djup söder om Skaragatan och som bredast cirka 70 meter. På två av byggnaderna på tomten har angivits ”Porslinsmålerifabrik” respektive ”Metallfabrik”. Den senare var metallfabriken Britannia, som NPA vid en extra bolagsstämma den 28 augusti 1906 beslutade att starta.
Denna bild är klickbar till större format
Den första styrelseberättelsen för NPA är daterad ”Lidköping den 25 Okt. 1901”. Däri kan man bland annat läsa:
”Brännugnar från Tyskland inköptes och uppsattes af sakkunnig person från leverantören samt vidtogos dessutom de ändringar och reparationer, som för affärens bedrifvande voro nödvändiga och försåldes s.s. obehöflig den å Stenhuset placerade vindmotorn för Kr. 500. Den del af fastigheten som för affären icke begagnades sattes äfven i skick och uthyrdes till garfveri och bostäder. Den förut i fastigheten varande mek. Mangeln inköptes för Kr. 300 och har lemnat god afkastning. … Antalet arbetare i porslinsmåleriet var under Juli 1900 7, Augusti 9 och Sept. 13 men uppgår i år till 22. De nya arbetare som intagits kunde icke förr än efter c. 2 mdr [månader?] blifva så förtrogna med arbetet att det samma kunde bedrifvas med önskvärd fart … Wi hafva lyckats komma i liflig affärsförbindelse med ett par större afnämare från hvilka vi erhålla kontant liqvid. Dessutom hafva vi utvidgat kundkretsen betydligt genom kombination med Göteborgs Porslinsfabrik, hvarifrån vi erhålla nödiga upplysningar om kundernas soliditet.
Wid Industriutställningen i Sköfde under Juni månad erhöll Bolaget Silfvermedalj för sina arbeten och har derigenom blifvit bekant för den stora allmänheten.”
___________________________
