Gå direkt till Nyheten (Till minne av Svante Enander)

  1. Lidköpingsnytt.nu
  2. 20 oktober 2020

Sök i Lidköpingsnytt arkiv

Till minne av Svante Enander

Publicerad fredag, 16 oktober 2020, 08:50 av - Inskickat material

Prosten Svante Enander, Ljungskile, har, som tidigare meddelats, avlidit i en ålder av nära 84 år.
Han sörjs närmast av sina söner Mats och Per Ola med familjer, barnbarn och barnbarnsbarn, släkt och många vänner.

Det är med stort vemod jag erfar att Svante Enander har gått hädan. Han var en Kyrkans man och, icke överraskande, så övertygande i sin roll som Herrens tjänare att han förlänades titeln Prost.

Men om Svante Enanders kyrkliga karriär vet jag endast lite, och behöver egentligen inte veta, för den Svante som jag minns är för evigt förknippad med latingymnasiet i Lidköping. Och alldeles speciellt med studiet av klassisk grekiska. För när vi tog studenten i maj 1955, var det endast två i avgångsklassen som var ”greker”, Svante och jag.

Vi hade från början, höstterminen 1953, varit en större grupp som lockades av chansen att få tränga in i den antika världens bildningsspråk. Men när ett år hade förflutit, hoppade alla av utom Svante och jag. För rektor Eric Jacobsson var denna minimala grupp ett problem i sig. Saken förvärrades av att vår greklärare, lektor Kjell Kampe, hade lämnat sin tjänst för en annan, i ett annat läroverk i en annan stad. En akut situation. Hur agera?

Lösningen hette Bertil Ljunggren, kyrkoherde i Norra Kedum. För sjuttio år sedan, den tid vi talar om, var Svenska Kyrkans prästerskap ett lärt släkte. Ingen blev prästvigd som inte hade tillfredsställande kunskaper i Bibelns båda grundspråk, hebreiska och grekiska. Men några var naturligtvis duktigare än andra. Bertil Ljunggren var en sådan. Hur nu Eric Jacobsson hade kännedom om Bertil Ljunggrens lärdom är inte bekant. Men denne tillfrågades om han vore villig att ta över undervisningen och leda Svante och mig till studentexamen i grekiska.

Två gånger i veckan kom således Bertil Ljunggren in till läroverket i Lidköping och på lördag eftermiddag bilade Svante och jag till prästgården i Norra Kedum för tre timmars intensivundervisning. Vi hade båda körkort och fick växelvis låna våra föräldrars bilar. Oförglömliga minnen!

Med alla mått mätt, inte minst i retrospektiv, måste Bertil Ljunggrens förtrogenhet med klassisk grekiska betecknas som extraordinär. Den var fullt i klass med den akademiska undervisning i grekiska, som vi senare, efter studentexamen, både Svante och jag, fick som teologistudenter i Lund. Kom därtill att hela Bertil Ljunggrens apparition var som  urtypen av en besjälad professors.

Vad som gjorde djupdykningarna i grekiska originaltexter — det kunde vara Xenofon eller Homeros — var avbrotten. Mitt i lektionen kom kyrkoherdefrun och bjöd oss in i salongen; där fanns te och läckra smörgåsar. Himmelskt!

Jag förmodar att dessa avbrott — otvungna samtal med kyrkoherdefrun — måste ha varit särskilt dyrbara för Svante. För om inte (som man säger) om hade funnits, kunde kyrkoherdeparet mycket väl ha blivit Svantes svärföräldrar; Gunilla, kyrkoherdedottern, var nämligen Svantes flickvän.

Av lektor Kampe fick vi tidigt — och naturligtvis med grekiska bokstäver — anteckna den devis som fanns i Oraklet i Delfi: Gnothi seauton thnäton einai!, ”Känn dig själv, att du är dödlig!” Jag är övertygad om att just den sentensen var levande för Svante i hans kall som präst. Men att den fick sin komplettering i ljuset av det kristna hoppet om uppståndelse och evigt liv.

Svante Enander. Grekkompis, vän och hedersman.

Med den latinska avskedsformeln: Requiescat in pace! Må han vila i frid!

Med den judisk-hebreiska: Zikhrono li-vrakha!, Hans minne till välsignelse!

– – – –

Bengt Knutsson
Teolog liksom Svante och docent i semitiska språk