Gå direkt till Nyheten (Hört på stan: Inga stora ord, men stora förpackningar)

 
  1. Lidköpingsnytt.nu
  2. 28 januari 2022

Sök i Lidköpingsnytt arkiv

Mer eller mindre relaterat

Hört på stan: Inga stora ord, men stora förpackningar

Publicerad fredag, 11 september 2020, 12:00 av Björn Smitterberg

När ska förpackarnas inflytande över hushållen ta slut?
Hälften av alla sopor i redaktörens hushåll är förpackningar.
Hur många behövs egentligen?

Vem har nytta av att frukostflingor ligger i en pappkartong betydligt större än påsen med själva innehållet?
Varför envisas kötthandlare i olika nivåer med att använda svart plast som inte kan återanvändas?

Varenda vecka får redaktören fara till återvinningen och lämna alla förpackningar som han annars hotar att försvinna i. Kartonger till f-annelse. Askar, hård och mjukplast som till en början är näst intill kassaskåpssäkra när dom ska öppnas. Detta är ett resursslöseri som bord stoppas. Att i Lidköping kräva stopp för bl a engångs-plastmuggar är väl som att svära i kyrkan.

Redaktören har av en läsare fått kritik för att han inte i denna spalt visat sin ilska över skjutningarna. Redaktören har inga stora ord att komma med. Politikerna kommer med samma ord hela tiden. Ena sidan säger: Vi har gjort massor och det kommer att få effekt. Andra sidan: Det görs inte tillräckligt. Båda har ju rätt.

Det måste emellertid göras mer, men heller inte för mycket. Poliserna måste känna trygghet. Vanliga människor måste känna trygghet. Idioterna som börjat med vägspärrar är naturligtvis livrädda för att det ska dyka upp en fiende i deras kvarter. Men det är ju inte vanliga människor som skapar rädslan – det är skjutgängens egna system.
Att ropa på fler poliser funkar kanske. Det måste bli fler i yttre tjänst. När poliserna börjar hotas med små tricks som tillsammans blir obehagliga för den enskilde polisen – ja, då slutar man lätt vara polis.
Så vad gör man? Redaktören har ingen lösning att föreslå, det är bara frustrerande.
Inget parti ärbättre än andra på att lösa detta, vissa bara pratar mer och skäller mer. Men inte heller där finns så många vettiga förslag.

Samhället måste helt enkelt få makt över gängen, släkterna eller vad det nu är som driver inbördeskrig mot varande på bekostnad av tryggheten för hyggligt folk. Narkomaner som grips borde få strängare straff om de inte avslöjar hur de fått drogerna. Är det oroligt i ett område måste poliser får genomföra regelmässiga undersökningar för att finna knark, vapen och annat. Den som grips med vapen fängslas ju, men straffet borde bli strängare om de inte avslöjar varifrån vapnet kommer.
Det som sägs i ett polisförhör bör gälla även i rättegångar. Så är det inte i dag – bara det som sägs i domstolen får användas i domar.

Det är svårt att veta hur långt man ska gå. Sätta in militär? Hur vet vi att de här gangsterfamiljerna inte tar över även inom försvaret? Det är kanske bara en tidsfråga innan angrepp sker med stulna riktigt tunga vapen.

Apelsinpris till förvaltningarna Social & Arbetsmarknad och Barn & Skola för initiativet till att skapa ett HVB-hem för de mycket unga Lidköpingsbor som nu bor på hem långt hemifrån sina föräldrar. Det handlar om barn och deras familjer som behöver all tänkbar omsorg.
Redan om några veckor kan politikerna som leder förvaltningen Service få ett tjänstemannaförslag till hur de nu lediga lokalerna i Filsbäck kan förändras så att fyra eller fem barn med neuropsykiatriska svårigheter kan få ett bättre hem. Det kommer att kosta lite, men inte mycket med tanke på det stora värdet för barnen.
Man kan alltid säga att detta borde klarats tidigare – men nu när en möjlighet öppnat sig går spåret utan sidospår bland tjänstemän och politiker,
Utmärkt.

Redaktören fick för övrigt frågan om minnet börjar svika, och efter en stunds eftertanke svarade redaktören: Inte vad jag kan komma ihåg…

Strömavbrott? Två män möts och pratar om det senaste strömavbrottet:
– Jag fick sitta i  en hiss i tre timmar, sa den ene och den andre:
– Det var väl inget – jag blev stående i en rulltrappa i fyra timmar.

/God Helg