Gå direkt till Nyheten (Hyllar Öboängen i dikt)

  1. Lidköpingsnytt.nu
  2. 06 december 2020

Sök i Lidköpingsnytt arkiv

Mer eller mindre relaterat

Hyllar Öboängen i dikt

Publicerad söndag, 19 juli 2020, 08:38 av - Inskickat material

Arne Appelqvist har skickat en dikt som en hyllning till Kålland och Kållandsö.

– Dikten är avsedd att presentera Öboängen som en inkörsport till Ön med dess stora attraktioner. Dikten kommer att tonsättas till sång, skriver Arne Appelqvist

– Den Wennerberg som nämns är Brynolf, lillebror till Gunnar, som gjorde Öboängen till en samlingsplats för konstnärer och musiker under senare hälften av 1800-talet.

– – – –

ÖBOÄNGEN – en sommarnatt

Andlöst vacker ligger bygden likt en blomsterprydd tapet.

Aftondimmor lyfts vid ängar, skog och vret.

Ljungbeklädda berg och knallar står i julimånens sken

med en lyster av kulturens  ädelsten.

Här gick Grevens väg mot gårdarna i konstens och musikens dagar.

Den slingrade bland åkrarna i doft från fält och skog.

Ekars ängar blommade och log.

 

Silverhamrat ligger sundet invid Öboängens gård

vass och kaveldun är strandens blåa bård.

En fontän med silverströmmar i ett eklövssilat ljus

sorlar sakta nära grevens forna hus.

Den berättar om en bygd så grann i sommartidens gröna hagar.

Om Wennerbergs, om Backmans och om Ahlbergs sköna tid.

Gluntars sånger ljöd vid berg och lid.

 

I den undersköna lystern över fjord och över sund

svävar örnar, ryttlar gjusarna en stund.

Och vi anar hur backanterna i salarna höll hov

deklamerade och sjöng till konsters lov.

Tegar, gärden, åkerlyckor fylls av toner än i våra dagar,

om druvsaft, mjölk och honung in i sköna konsters värld.

Månen lyser över Bösshamns fjärd.

 

Träden suckar skönt i vinden när en nattbris drar mot sjön

och för doft av blomsterängar bort mot ön.

Ifrån sundet hörs en storlom sända ut sitt klagoskri

med nyanser utav lockton däruti.

I en trädgård står ett rosors hav som Skapelsen berör, behagar.

Skogarna försilvras i den vita månens ljus.

Stillhet står vid anrikhetens hus.

 

/Arne Appelqvist