Gå direkt till Nyheten (Kolerautbrottet 1853 – ett bortglömt kapitel i Lidköpings historia, del 4
Syskonen Lidbeck vars förmögenhet blev donationer)

 
  1. Lidköpingsnytt.nu
  2. 25 maj 2020

Sök i Lidköpingsnytt arkiv

Mer eller mindre relaterat

Kolerautbrottet 1853 – ett bortglömt kapitel i Lidköpings historia, del 4
Syskonen Lidbeck vars förmögenhet blev donationer

Publicerad onsdag, 20 maj 2020, 09:47 av Redaktionen

Anna Elisabeth Lidbeck fick ärva sin förmögne bror,som var den siste som avled i kolerautbrott i Lidköping 1853. Hon gav stora – för tiden enorma – donationer till minne av sin bror. I Lidbeckska husets övervåning finns en stor minnestavla över donationer, och den domineras av Anna Elisabeth Lidberg.
Här är sista artikel av fyra som skrivits av Alf Johansson

Klicka till tidigare artiklarna:

Alf Johansson: Pandemi är inget nytt i Lidköping
Första artikeln av fyra om koleran som tog hundratals liv

Alf Johansson om pandemier i Lidköping – andra artikeln
Arbetare drabbades hårdast

3:e artikeln om kolerapandemin i Lidköping:
”Heder åt Fruntimmersföreningen!”

– – – – – – – — – – – – — – – – – – – – – – – – – – – –

Kolerautbrottet 1853 – ett bortglömt kapitel i Lidköpings historia, del 4

Sammanställt av Alf Johansson

Kolerautbrottet 1853 fick en oväntad konsekvens, som kom att påverka staden Lidköping in i våra dagar. Detta har sin grund i, att grosshandlaren Gustaf Lidbeck dog i kolera den 6 november. Här syns dödsannonsen i Lnt den 8 november 1853 och porträtt som visar Gustaf Lidbeck och hans syster Anna Elisabeth Lidbeck. Porträtten är hämtade ur J. Aléns bok om Lidköpings kommunala historia, se del 3.

Det står inget mera att läsa om Grosshandlaren Herr Gustaf Lidbeck i tidningen, men han upptogs 1839 i samband med omröstningen om utbyggnad av hamn eller inte i Lidköping som tomtägare med tomtetalet 5 5/8 i Gamla staden. Detta var det största tomtetalet bland dem som räknades upp i magistratens protokoll den 5 december i samband med denna omröstning.

När Gustaf Lidbeck dog, var det hans syster Anna Elisabeth Lidbeck som skulle ärva honom och som då fick möjlighet att bli en Lidköpings stora mecenat i olika sammanhang, bland annat till minne av sin avlidne bror. Men först var det nödvändigt, att hon blev myndigförklarad. Eftersom hon var en ogift syster till Gustaf Lidbeck, var det också han som var hennes förmyndare, så länge han levde.

I Lidköpings nya Tidning (LnT) den 8 april 1854 kunde man emellertid läsa, att hon hade blivit myndigförklarad och då också upprättade sitt första gåvobrev till minne av sin bror:
”Sedan Mamsell Anna Elisabeth Lidbeck, ensam tagande arfwet efter sin förliden höst i kolera aflidne broder, Handl. Gust. Lidbeck, af Kongl. Maj:t blifwit förklarad myndig, har hon skyndat med att upprätta och till härwarande Rådhus-Rätt inlemna ett gåfwobref, af hwilket wi förskaffat oss afskrift och hwilket lyder, som följer:

Med kännedom om min aflidne käre broders, Handlanden Gustaf Lidbecks, i lifstiden yttrade afsigt och önskan, att af kärlek till det samhälle inom hwilket han war född och der han, genom Försynens skickelse, samlat hwad han egde, låta på egen bekostnad anskaffa ett Orgelwerk till härwarande återuppbyggda kyrka, äfwensom att, till lindrande af nöden hos detta samhälles fattiga, bereda dem tillfälle till arbetstjenst; får jag härmed förklara det jag, för att kunna uppfylla denna min älskade broders sålunda yttrade önskan och derigenom hedra hans minne, till Lidköpings stads kyrka med warm hand gifwer ett passande Orgelwerk; samt derjemte Tio Tusen Riksdaler Banko till en arbetsinrättning för stadens fattiga, under wilkor att det förra, om hwars anskaffande jag redan gått i författning, må uppsättas efter de föreskrifter, som i följd af kännares mig meddelade upplysningar, föranleda ett önskat resultat, samt att det sednare organiseras efter den plan, som af mig, i samråd med stadens Fattigwårds-styrelse, framdeles kan komma att föreläggas; skola de nu utfästa medlen från och med nästkommande års början, i mån af arbetets fortgång, hållas wederbörande tillhanda.

Lidköping den 1 April 1854.    Anna Elisabeth Lidbeck.”

Därefter ville hon sälja de flesta fastigheter hon genom broderns testamente hade blivit ägare till. Av auktionsannonsen i LnT den 13 maj 1854 framgår, att det handlade om tomterna 1, 3, 61, 62, 63 och 64 i gamla staden. Däremot behöll hon tomterna 7 och 8, som utgörs av de i dag välbekanta Lidbeckska husen.  Som framgår av utdraget ur 1877 års karta utgjorde tomterna 61-64 det kvarter, där stadshuset idag ligger.

Mamsell Lidbeck skänkte under sin livstid även pengar till att starta en slöjdskola för gossar och 100.000 riksdaler till utbyggnaden av järnvägen Lidköping-Skara-Stenstorp. Järnvägen invigdes den 19 november 1874 under närvaro av bland annat Hans Majestät Konungen och den dåvarande ecklesiastikministern Gunnar Wennerberg. Den senare var ju en stadens store son och antagligen mest känd som skapare av sångcykeln Gluntarne. I Lidköpings nya Tidning den 21 november 1874 kunde man läsa, att omedelbart efter invigningen ”åkte H. M. i öppen vagn från järnvägsstationen till mamsell Anna Elisabeth Lidbecks stora hus vid gamla stadens torg, der rum blifvit upplåtna för honom”.

Fröken Anna Elisabeth Lidbeck dog den 27 november 1880 klockan 07.30 på eftermiddagen i en ålder av 81 år och 18 dagar. Dödsannonsen infördes i Lidköpings nyare Tidning den 1 december och i tidningen den 8 december redovisades hennes testamente. Därigenom gynnade hon Lidköping med ytterligare donationer. Först handlade det om fastigheten på tomterna 7 och 8, som skulle ”bibehållas oförskingradt och allt framgent uthyras, dock ej till källare, schweitzeri eller wärdshusrörelse af hwad beskaffenhet det wara må”.

Skolorna i Lidköping kom också i åtanke på olika sätt i hennes testamente. Då handlade det om elementarläroverket, slöjdskolan för gossar och folkskolan. Dessutom avsatte hon 18.000 kronor ”Till inrättande och underhåll af en arbetsskola för fattiga flickor af arbetsklassen”. Denna skola kom till stånd i mitten av 1880-talet som den Lidbeckska arbetsskolan eller Vävskolan. När min mamma kom till Lidköping som 15-åring 1928 blev hon elev vid denna skola.

Utöver många andra punkter i hennes testamente avsatte hon också medel till ”en fond till inrättandet af ett räddningshem eller uppfostringsanstalt inom Lidköpings stad för barn som blifwit för brott sakfälda eller eljest wisat sig wanartiga och ej inom eget hem kunna erhålla ändamålsenlig wård och kristlig uppfostran”. För detta ändamål inköptes länderiet Margretelund, där Lidköpings räddningshem, sedermera Anna Lisa Lidbecks uppfostringsanstalt i Lidköping startade 1887. Fonden hade dessförinnan stigit till en summa av strax över 300.000 kronor.

 

En kommentar på “Kolerautbrottet 1853 – ett bortglömt kapitel i Lidköpings historia, del 4
Syskonen Lidbeck vars förmögenhet blev donationer”

  1. Kent Andersson skriver:

    Var låg Lidbeckska arbetsskolan, vävskolan i dagens Lidköping?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *