Gå direkt till Nyheten (Tore Sahlström hittade gammal idrottsplats:
Sjustjärnevallen först med elbelysning i Västergötland.)

 
  1. Lidköpingsnytt.nu
  2. 25 maj 2022

Sök i Lidköpingsnytt arkiv

Mer eller mindre relaterat

Tore Sahlström hittade gammal idrottsplats:
Sjustjärnevallen först med elbelysning i Västergötland.

Publicerad fredag, 08 maj 2020, 11:46 av Tore Sahlström

Många gamla idrottsplatser har försvunnit med tiden.
Lidköpingsnytt hittade en nedgången idrottsplats i Kinne-Kleva som hade sin glansperiod på 1950-talet. Efter lite besvär så hittar jag platsen som en gång tillhörde en blomstrande förening;  Kinne-Kleva Sportklubb.

Idrottsarenan fick namnet Sjustjärnevallen och invigdes den 6 juni 1948.

Ingen vet säkert i dag vad namnet kommer ifrån. Kanske namnet kommer från Brattefors Kalkbruk som hade byggt sju arbetarbostäder si en rad. I folkmun kallades bostäderna Sjustjärnorna. Husen låg i närheten av idrottsplatsen så förmodligen fick idrottsplatsens namn därifrån.

Skylten som visar vägen till Sjustjärnevallen. Foto: Tore Sahlström.

När man kommer fram till platsen så är det inte mycket som påminner att det har funnits en idrottsplats här där det arrangerades många friidrottstävlingar på 1950-60 talet.
En nedgången klubbstuga där dörren är på vid gavel och intill den en avbruten flaggstång.

Klubbstugan vid Sjustjärnevallen. Bild: Tore Sahlström

En granskog som vuxit sig stort över hela anläggningen och endast en utnött belysningsstolpe står kvar mitt i granskogen.

Klubbens allt i allo Birger Andersson, klubbens första ordförande, var den som betydde mest för klubben och det var han som konstaterade stolt att Sjustjärnevallen var den första friidrottsanläggningen i Västergötland som fick elljusbelysning 1961.

Denne Birger Andersson som var handlare på orten och som var klubbens stora eldsjäl såg även till att föreningens program också skulle innehålla skidåkning och terränglöpning. Dessutom fixade han en bordtennislokal i gamla skolan för ungdomarna på orten.

Friidrottslaget mot Hakarpspojkarna 1952. Trea fr.v. stående- eldsjälen Birger Andersson. De övriga är bakre raden Evert Carlsson. Erik Ivansson, Lennart Frisell, Rudolf Johansson, och Folke Karlsson.

Friidrottslaget mot Hakarpspojkarna 1952.
Trea fr.v. stående- eldsjälen Birger Andersson. De övriga är bakre raden Evert Carlsson. Erik Ivansson, Lennart Frisell, Rudolf Johansson, och Folke Karlsson.
Främre raden fr.v. Tore Martinsson, Robert Nilsson, Karl-Evert Fogelberg, John-Olof Johansson, Sven Karlsson ( Bild Husaby Hembygdsförening.)

I en artikel i Skara Tidning får Birger Andersson frågan varför man går in för friidrott i sådan omfattning och varför sätter man inte gång med fotboll?
– Vi har för lite grabbar, säger handlare Andersson.
– Skall man ha ett fotbollslag bör man minst ha ett 20-tal grabbar . Finns A-lag måste man ha ett B-lag. Så många pojkar har vi knappast disponibla här uppe, svarar eldsjälen Birger.

– Det är annat med friidrottslag. Det fordrar inte så många deltagare. Det finns alltid någon grabb som kan rycka in och göra en individuell god prestation utan att laget i helhet förlorar så mycket.

Någon plats för friidrotten fanns inte från början men den stora arbetsgivaren på orten Brattefors Kalkbruks AB ställde då kostnadsfritt markområde till förfogande och kontraktet löd på 49 år. Ett problem blev det dock då markområdet var begränsat. Därför blev gräsytan mellan löparbanorna 40 meter bred och därför blev kurvorna väldigt snäva. När 400 meterslöparna sprang blev rakorna en aning långa – runt 140 meter och dessutom bestod de första 50 metrarna på upploppet med ett svagt motlut.

Snäva kurvor var det på idrottsplatsen.(Bild Husaby Hembygdsförening)

Banans material var kolstybb som man fick genom att krossa slagg från det närbelägna skifferoljeverket som då fanns i Kinne-Kleva. Det hade sin tillverkning under andra världskriget. Inom friidrotten benämndes Sjustjärnevallen – arenan som den ”långa och smala”.

Målspurt på Sjustjärnevallen. Skribenten tycks känna igen löparen t.v. Kan vara handbollsprofilen i Linne HK Gunnar Käck som tävlade för Kinne-Kleva SK (Bild Husaby Hembygdsförening)

Under 1960-talet senare hälft så avtog verksamheten allt mer på Sjustjärnevallen som precis som skedde även i många fotbollsföreningar runt om på Kinnekulle.
Avfolkningen från landsbygden till tätorterna började vid denna tid. I slutet av 1980-talet kom den definitiva dödsstöten för Sjustjärnevallen och hela arenan planterades med granar. Klubbstugan använde sedan några år av Götene Brukshundklubb.

Kinne-Kleva SK var en framgångsrik landsbygdsförening som även förfogade över en egen friidrottsanläggning. Det är mycket en mans förtjänst nämligen handlaren i byn och eldsjälen Birger Andersson.

Vid Lidköpingsnytt besök kan man bara konstatera att, naturen åter har lagt beslag på den mark som det en gång fanns innan Sjustjärnevallens tillkomst.

________________
Fotnot: Tack till Husaby Hembygdsförening för fakta och bilder.

2 Kommentarer
Inline Feedbacks
Visa alla kommentarer
Kjell-Åke
Gäst
Kjell-Åke
8 maj, 2020 12:06

Gick 5 o 6:an i Kinne-Kleva skola , några gånger om året fick vi vara där om jag minns rätt.

Peter
Gäst
13 maj, 2020 02:39

Ja där uppe bor man nu, Götene brukshundklubb har även haft sin anläggning här uppe en gång i tiden