Gå direkt till Nyheten (Tore Sahlström på sitt älskade Kinnekulle:
Per-Albin och Harry är några som framträtt i Gössäters Folkets Park.)

 
  1. Lidköpingsnytt.nu
  2. 23 januari 2022

Sök i Lidköpingsnytt arkiv

Mer eller mindre relaterat

Tore Sahlström på sitt älskade Kinnekulle:
Per-Albin och Harry är några som framträtt i Gössäters Folkets Park.

Publicerad fredag, 17 maj 2019, 16:52 av Tore Sahlström

Gössäter vid foten av det blommande berget Kinnekulle ligger den lilla orten Gössäter.
Vad många numera inte känner till är att här fanns ett välbesökt Folkets Park en gång i tiden där dåtidens kända artister har framträtt.
Nu förtiden kallar man platsen i dagligt tal för Undéns Äng.

Ingenjör Undén var chef för Gössäters bruk och lämnade bolaget 1912. När han genomdrev försäljningen av bruket tog han för egen del undan den gamla herrgårdsbyggnaden med trädgård och park.

Stig Persson pekar där det en gång Gössäters Folkets Park dansbana låg.

Just denna park blev senare Gössäters Folkets Park.
När Kinnekulle Hembygdsförening en kväll i veckan anordnade en bygdepromenad med start vid Undéns Äng så kom jag tänka på en episod när jag var i tonåren. Därför blev jag lite nyfiken om det finns något kvar som påminner om att det har legat ett Folkets Park här.

Episoden som jag nämnde var att jag under mina tidiga tonår växte upp i Medelplana. En sommar dag i början på 1960-talet stod jag framme vid korsningen vid Medelplana kyrka. Då dyker det plötsligt upp en röd Volvo Duett med två personer i. De båda stannade vid mig och det verkade som bilisten inte hittade vägen till Gössäter.

Genast såg jag att ansiktet var mycket bekant för personen var en av min fars stora idoler. Vid ratten satt nämligen Harry Brandelius som jag hade sett på bild i GP och i den svartvita TV-apparaten i hemmet.

Vid sin sida i framsätet hade han sin dåvarande fru Ingalill Rossvald som var sångerska och dragspelare.

Kan man tänka sig att herr Brandelius – vald till århundrades schlagerartist pratade med mig i en vägkorsning i Medelplana. Det var stort det. Den gamle Nordsjönsångaren Harry med hustru Ingalill hade förirrat sig och hittade inte vägen till Gössäter och dess Folkets Park.

Då erbjöds sig den unge Medelplanabon att han kunde visa vägen till parken. Det tyckte Brandelius var jättebra och jag fick hoppa in i duetten och sitta där bak bland dragspel och några högtalare.

Vilken grej det var det var för mig att få vara en mänsklig GPS för en så känd artist som Harry Brandelius var på den tiden. Dessutom behövde jag ju inte betala någon entréavgift när jag kom åkandes i duetten ända fram till scenen.

Kommer ihåg att Ingalill Rossvald frågade om hur jag skulle ta mig tillbaka. Inga problem svarade jag.
– Jag åker med grannarna hem för jag visste att de skulle åka och höra på Harry.

Har ett svagt minne av att Brandelius körde de gamla schlagerdängorna förutom Gamla Nordsjön, Han hade seglat för om masten och Med en enkel tulipan.

Ja, denne Brandelius lär ha varit mitten av förra seklets stora plattcharmör med sitt darr på rösten och käcka utstålning. Än idag kan man få höra Nordsjön med Harry Brandelius på radion och varje gång jag hör detta dyker minnet upp när lilla jag fick åka i hans Volvo Duett till Gössäter Folkets Park.

Den gamla Parken i Gössäter har nu blivit en lummig rastplats.

Vid bygdevandringen häromkvällen i Gössäter träffade jag på en annan person som mycket väl kommer ihåg parken i Gössäter. Det var Hällekisbon Stig Persson som t.o.m. hade en autograf med Kalle Jularbo hemma i gömmorna. Vi gick gemensamt runt på parkområdet för att kanske kunde hitta något från parkepoken men det finns inget kvar från den tiden. Varannan lördag var det dans här mindes Stig och visade var dansbanan låg.

– Det kunde komma upp till 400-500 personer under en danskväll och en del sov över i tält på parkområdet här. Jag minns att, här låg en skjutbana och en lotteriförsäljning samt en 20 meter lång servering. Ibland kunde det gå hett till här men, då kom lagens långa arm hit från polishögkvarteret i Hällekis i form av konstaplarna Olle Larsson och Nils Engerby hit och särade på bråkmakarna, minns Stig.

 

Festplatsen drevs av Folkets Hus-rörelsen i Gössäter under åren 1934-1957.

Festplatsen levde dock kvar till omkring 1964. Så här har artister förutom Brandelius som Sonja Hedenbratt och Snoddas med flera uppträtt under parkens glansår.

Danskvällarna brukade avslutas med att vandra upp till Högkullen och, uppleva solnedgången eller om man var sent ute kunde få uppleva soluppgången. Särskilt var detta populärt vid midsommarfesterna. Kinnekullegården som då, innehades av Bertil Garström kunde ha öppet ända fram till klockan fyra på morgonen berättade Gill Bengtsson vid bygdevandringen.

Per – Albin Hansson vid ett vårtal i Gössäter Folkets Park Undéns Äng 1938

På festplatsen förekom inte bara dans. Här ordnades aktiviteter av olika slag. Socialdemokratiska partiet hade möten i parken. Kända politiker som Per-Albin Hansson och Gunnar Sträng har haft sina vårtal i Gössäters Folkets park.

Det gamla Folkets Park i Gössäter är nu ett minne blott men om man anstränger sig kan man föreställa sig hur det var här en gång i parkområdet. Säkerligen kunde man höra både tjo och tjim samt, dansmusik och, de kasande dansstegen från dansbanan.

Inget finns kvar av Gössäters Folkets Park konstaterar Stig Persson

Idag är den gamla festplatsen en lummig rastplats och i området går det betande kor helt ovetande att de betar på dåtidens dansbana.

Att dansa och roa sig har folk gjort i alla tider. Musiken till dansen varierade från någon dragspelare till en större orkester. Dansbanor fanns det gott om på 1940-50 talet. På Kinnekulle fanns förutom Gössäter dansbanor vid, Zickermans grund i Husaby och Myråsen i Lundsbrunn, och naturligtvis det största dansstället nämligen Turisthotellet i Råbäck. Det var nog inget mot vad som fanns i Vara-Nossebro området. Såg en uppgift att här under förra århundradet fanns det omkring hundra dansbanor utspridda lite var stans på ”slätta”

Bilden i artikelns inledning är från ett skivkonvolut.
– Bilden från Per-Albins vårtal i Gössäter är från Kinnekulle Hembygdsförenings arkiv.