Gå direkt till Nyheten (Hört på stan: Föräldrarnas vånda)

 
  1. Lidköpingsnytt.nu
  2. Fredag 24 maj 2019
  1. Dagens namn:
  2. Ivan och Vanja
  3. I morgon:
  4. Urban

Sök i Lidköpingsnytt arkiv

Mer eller mindre relaterat

Hört på stan: Föräldrarnas vånda

Publicerad fredag, 15 mars 2019, 12:07 av Björn Smitterberg

ikon_bjoerns2Det är inte lätt att vara mamma, inte pappa och inte heller far- eller morförälder. Alla vill vi att det ska gå väl för barn och barnbarn.
Men hoten mot välgången är många. 

Redaktören ser dock att det finns föräldrar som helt naturligt knyter sina barn till sig på ett sätt som alla kan glädjas över. Föräldrarna blir en viktig del av livet långt upp i åldrarna. Men vägen dit är ett problem. Nu ska poliser i Lidköping vara mer uppmärksamma på unga i farozonen och låta socialsekreterare få en så kallad orosrapport.

Socialsekreterarna  ska kalla föräldrar och ungdom till orossamtal innan det är för sent.

Det är bra. Det ingår i överenskommelsen mellan kommunen och Polisen.

För ett tiotal år sedan hände följande: En man i yngre tonåren gjorde något som han tyckte var roligt – men det var olagligt.
Den ensamstående mamman blev förtvivlad. Den unge gärningsmannen var för ung för att bli åtalad eller något – men mamman ville att det här skulle sonen veta var helt fel. Mamman kontaktade helt enkelt poliser och bad att pojken skulle utsättas för ett förhör, så det upplevdes som allvarligt och inte bara noterades i ett anteckningsblock i samband med att pojken upptäcktes av poliserna.
Förhöret genomfördes. Inom lagens gränser förstås.

Det tog skruv!  Säkert inte något lätt beslut av mamman, men hon är säkert glad över det i dag. Den dåvarande pojken också.

Det känns mysigt och skönt att höra familjeberättelser vid fikabordet om familjer som fungerar. Det är inte fritt från problem någonstans – men vissa hanterar dem med kärlek på ett sätt som bidrar till tillit åt alla håll. Alla utstrålar lycka i familjerna.
Frågan väcks: Hur var redaktören som förälder? Hur mycket förälder var han?
Nu är vi inne i hjärnvindlingarnas minneskretsar och sådana kretsar är mer eller mindre utbrända nu. Antagligen var redaktören borta för mycket. Det är mycket troligt vid närmare eftertanke.

Men att vara borta genom jobb – är det verkligen att vara helt frånvarande? Inte känslomässigt, och man kunde känna hur fel det  blev ibland. Det där med att dela allt det goda i familjen blev inte alltid av.

Och så på fikarasten kom knäckfrågan: Ska föräldrar tillåta att ens barn demonstrerar på skoltid, är det rätt att låta barnen skolka för miljöns skull?
Frågan blev dubbelt aktuell, för på morgonen hade redaktören ett samtal med en mamma som faktiskt ringt barnets skola och begärt ledigt för demonstrationens skull.
Här dyker ett annat dilemma upp. Ungdomarnas kontaktvägar är blixtsnabba genom en mängd olika program på telefoner. Ungefär ett kvartal senare upptäcker vi lite äldre att det användes ett program på telefonen för att sprida info.

Här kan förresten nämnas att redaktören satt IT-teknikerna vid Ember-Duva i arbete med att stoppa en del av e-posten till Lidköpingsnytt. Nämligen skräpet.
Det är inte helt enkelt för datorn att klura ut vilken e-post som måste komma fram och vilken som kan kastas i skräpet. Skräppostfilter har dom som säljer e-postadresser lärt sig att kringgå.
Så nu väntar vi på Lidköpingsnytt som varje dygn får hundratals skräppostmäjl på lite nymodigheter, ett kryss måste finnas på rätt ställe i mäjlet. Inte svårt för en människa att kryssa i – men en robot grejar det inte.
En sådan spärr träffade redaktören på häromdagen, när meddelandet skrivit och skulle skickas kom det upp en bild och en fråga: Finns det ett övergångsställe på bilden. Det handlade om en enkel fråga som en robot inte kan lösa.
E-postrobotar är  sådana program som är fulla av stulna epostadresser  och skickar ut åt andra. Har inte du fått mängder av erbjudanden om bitcoin?

Ska du åka på bandyfinalen?
Låt det bli en sportslig fest, lämna starka drycken i portföljen utan att dricka den. Bandyfinalen börjar få dåligt rykte – bidra inte till det utan bidra till en stor sportslig händelse.

Kanske kan det bli en glad välkomstfest efter finalen – vi får hoppas på det. Lycka till säger redaktören till Villa Lidköping BK.

Förresten minns redaktören när han som reporter för många år sedan skulle bevaka en match i kungliga huvudstaden. Redaktören hade en fotograf framför sig i entrén till pressläktaren. Där fanns ett fat med lite skumgodis. Ja, redaktören såg förstås att det inte var godis. Men fotografen tog näven full och stoppade i munnen. Efter några sekunder såg han lite konstig ut.
Det var ju inte skumgodis – det var gula öronproppar!

God Helg.