Gå direkt till Nyheten (Debatt: Satsa mer på förskolan och grundskolan)

  1. Lidköpingsnytt.nu
  2. Tisdag 23 oktober 2018
  1. Dagens namn:
  2. Severin och Sören
  3. I morgon:
  4. Evert och Eilert

Sök i Lidköpingsnytt arkiv

Debatt: Satsa mer på förskolan och grundskolan

Publicerad fredag, 07 september 2018, 20:31 av Insändare

liberalernalogoikonLiberalen Thomas Jansson, även ledamot i barn- och skolnämnden i Lidköping skriver i en artikel om att lärarna måste få tiden och möjligheterna att ge varje elev vad den behöver för att lyckas.

En lönsam investering för Lidköping – Satsa mer på Förskola och Grundskola

En skola för alla kräver att vi ger alla barn och unga möjligheten att känna sig trygga, få det stöd de behöver, alla blir sedda och bekräftade, samt att alla får de förutsättningar de behöver för sitt lärande.

När bara 74% av eleverna lämnar grundskolan med fullständiga betyg så bryter vi mot skollagen med Skolinspektionens goda minne som inte reagerar på detta faktum i sina inspektioner (anmärkningsvärt i sig). Är det viktigare att lärare lägger tid på att dokumentera de insatser som gjorts när en elev misslyckats än att läraren använder denna tid att hjälpa eleven att klara målen?

En grupp elever som är kraftigt överrepresenterade i gruppen av elever som inte klarar fullständiga betyg och som oftast hör till den kategorien elever som blir ”hemmasittare” är barn med NPF (neuropsykiatrisk funktionsnedsättning). Dessa elever löper alltså en förhöjd risk att misslyckas i skolan och inte kunna komma vidare på sin väg in i samhället. Compassen ger en uppfattning om vad dessa skolmisslyckande totalt sett kostar kommunen för varje årskull som lämnar grundskolan (300 miljoner kronor per årskull).

Alla barn klarar inte av stora grupper, att själva planera och strukturera sitt lärande, redogöra och reflektera över vad de har lärt sig utan stöd. Hur barn lär sig, tar till sig kunskap och utvecklar sina förmågor är individuellt. Att inte klara av en situation leder till stress. Långvarig stress leder till utmattning.

Vi behöver politiker och en skola som förstår dessa samband och förstår behovet av att skolan utvecklar förhållningssätt, arbetssätt och metoder som främjar lärandet för ALLA barn och unga utifrån deras individuella behov och förutsättningar. Det kräver kunskap i hur vi bäst bemöter och stöttar elever utifrån individuella behov och individuell inlärningsstil. Vad som är bra arbetsmiljö för ett barn med NPF är sannolikt bra för alla barns lärande.

Min bild efter 4 år som ledamot i Barn och Skola är att det fortfarande generellt sett i våra skolor råder stor okunskap bland politiker och beslutsfattare kring framförallt behoven av stöd och förutsättningar för att barn och unga med NPF skall klara sin skola (utom i de särskilda undervisningsgrupper där vi har kunniga och engagerade lärare som stöd till barnen som går där). Situationen för dessa elever som inte ingår i en sådan undervisningsgrupp blir fortsatt allt sämre.

En lärare är framförallt lärare. För att läraren skall kunna stödja varje elevs lärande behöver läraren kunna sätta av tid för varje enskild elev för att förstå hur den eleven lär sig bäst (inlärningsstil) och vad den enskilde eleven behöver arbeta (uppgift) med och hur eleven bör arbetar (metod) för att tillägna sig undervisningen. Det viktiga är att eleven är aktiv och förstår mål och syfte med övningarna, utmanas i sitt lärande och får den hjälp som behövs för att lyckas.

Till hjälp i sitt arbete behöver läraren ha stöd från andra yrkeskategorier med kompetenser som hjälper läraren att hantera situationer som ligger utanför lärarens huvuduppgift och kompetensområde men är en viktig förutsättning för att huvuduppdraget att ge varje elev de förutsättningar de behöver för att klara grundskolan. Läraren måste omedelbart kunna kalla in ett stödteam när hen har upptäckt att ett behov föreligger. Stödteamet i sin tur måste ha mandatet och kompetensen att göra det som krävs för att finna lösningar, sätta dem i verket och säkerställa att det fungerat genom löpande kontakt och uppföljning. Modellen för ett sådant stödteam har vi prövat i Lidköping. Skolfam, som är ett exempel på samverkan mellan förvaltningar, med gemensam metod och arbetssätt för att stödja familjehemsplacerade barn. Ett arbete som hade kunnat vidareutvecklas och anpassas att omfatta fler kategorier av elever, men som nu lagts ned.

Var lägger lärarna sin tid idag. John Hattie, forskare i pedagogik säger att de excellenta lärarna ofta själva kan visa vilken påverkan de har på sina elever. Men man bör också ta hjälp av elevernas kunskaper om vilka lärare som har en god förmåga att lära dem.

— Vi underskattar ofta den information vi kan få av eleverna, säger John Hattie.

Det finns stora brister i växelspelet mellan lärare och elever i klassrummen. Det visar den forskning som Hattie sammanställt. Enligt mätningar i klassrummen talar lärare i genomsnitt 70—80 procent av lektionstiden. Mindre än 5 procent av tiden ägnas åt gruppdiskussioner eller samspel mellan elev och lärare och endast 5—10 procent av lärarens dialoger engagerar eleverna. Även om eleverna är fysiskt närvarande är de passivt engagerade och mentalt från­varande under stor del av lektionstiden. Fast det är inte den bild som de flesta lärare har av sin egen undervisning, konstaterar Hattie.

Flertalet forskare är också eniga i att en nyckelfaktor för att upptäcka bristerna och nå goda resultat är att minska lärarens ensamarbete till förmån för samarbete med kolleger. I de länder som gör de största framstegen när det gäller elevers studieresultat arbetar lärarna mer tillsammans. Jämfört med andra länder undervisar lärarna färre timmar och lägger ned mer tid, 15—25 timmar i veckan, på att tillsammans analysera elevernas inlärning, observera varandras lektioner, forska om åtgärder och studera lektioner.

I Sverige arbetar majoriteten av lärarna ensamma med såväl undervisning som planering och dokumentation och väldigt lite tillsammans. Det visade Skolverket i sin första kartläggning av hur grundskol­lärare använder sin tid. Samtidigt arbetar svenska lärare mer än 50 timmar i veckan — i snitt. Lärarna arbetar mycket hemma även ­under helger och kvällar och de har fått många nya arbetsuppgifter. Det finns, enligt Skolverket, inget som tyder på att tidigare arbetsuppgifter har ­tagits bort eller på att annat stöd satts in för att underlätta för lärarna. Skolverket befarar att det främst är tid för reflektion och planering som lärarna minskat för att hinna med de ökade administrativa arbetsbördorna.

En fråga till lärarna: – Stämmer den bilden med er uppfattning om hur det är i Skolan idag?

Ett exempel. Broholmskolan hittar lösningar på problemen, ser möjligheter och är i många stycken ett föredöme för andra skolor. En del av förklaringen till de resultat skolan redovisar kan hänföras till låg personalomsättning, eleverna går hela sin grundskoletid i skolan (bygger relationer med sina lärare över tid) vilket ger kontinuitet, stabilitet där stöd sätts in i tid för att lärarna tidigt ser behoven, när skolan gör ett kompetenslyft går alla lärarna utbildning och diskuterar, finslipar, utvecklar och anpassar sin pedagogik i kollegial samverkan. Klasserna är inte större än 18 elever och ofta bryter man ned lektionerna till undervisningsgrupper om 12 eller 9 elever. Är det något som säger att inte en kommunal skola skulle kunna vara lika bra?

insändbild

(Bilden är klickbar till större format)

Vi har några mycket goda exempel i den kommunala skolan också, dock är skillnaderna mellan våra kommunala skolor alltför stora. Målet är att vi vill ha en likvärdig skola och där är vi inte ännu.

Politiker och lärarkollektivet behöver komma mycket närmre varandra i att bygga en gemensam förståelse kring vad som behöver göras och hur detta vad bäst utvecklas i alla våra skolor. Jag är övertygad av att merparten av det arbetet kan vi genomföra med befintliga resurser och stärka upp med resurstillskott där det behövs och stärka kompetensen där det behövs också. För att vi skall få en likvärdig skola krävs det att vi har en tydlig idé och riktning för hur vi vill se att skolan utvecklas i kommunen och att den överensstämmer med läroplanen samt är förenlig med skollagen. Det spretar för mycket idag och leder till stora skillnader mellan skolor där elever blir sedda och bemötta på olika sätt genom deras väg genom skolsystemet. För barn med NPF kan detta vara förödande. Vi behöver också se över hur skolan samverkar med övriga förvaltningar för att säkerställa att rätt stöd sätts in i rätt tid med rätt kompetens tillgänglig. Det tar alldeles för lång tid att upptäcka, initiera möten för koordinering av stödjande insatser, planera, genomföra och följa upp med nuvarande sätt att organisera arbetet.

Vi behöver politiker och tjänstemän som ser och prioriterar det förebyggande och främjande perspektivet. För att uppnå en god ekonomisk resurshushållning menar Ingvar Nilsson  att fyra strukturfrågor är avgörande:

  • Styr- och uppföljningssystem som stödjer långsiktighet och helhetssyn?
  • Organisationsstrukturer som gynnar helhetssyn?
  • Ersättnings och resursfördelningssystem som stödjer och gynnar långsiktighet och helhetssyn?
  • Tillgång till socialt investeringskapital?

”Politiker skall inte detaljstyra” säger Barn och Skolas ordförande Mario Melani. ”Våra rektorers rätt och skyldighet att skapa en organisation som ryms inom de ekonomiska ramar och som uppfyller de krav som åläggs i Skollagen är grundläggande för våra verksamheter”, säger Mario vidare hänvisande till lagtext. När vi inte uppfyller villkoren enligt Skollagen, vad gör vi då, Mario?

Det är i det läget vi behöver tänka proaktivt och sätta in de insatser som behövs för att vända den trend vi ser nu. Till detta behövs socialt investeringskapital och en gemensam syn på var, när och hur vi gör investeringarna i skolan. Med stor säkerhet är detta den lönsammaste investering vi kan göra i kommunen idag.

Låt oss påbörja arbetet i Lidköping nästa mandatperiod, och ge våra duktiga lärare i förskolan och grundskolan de förutsättningar de behöver för att alla elever skall lämna grundskolan med fullständiga betyg.

Thomas Jansson (L)
Ledamot i Barn och Skola

1 kommentar

  1. Carina Hemmenbach

    Jag önskar att lärare och andra vuxna i skolan skall kalla till möte med föräldrar när de misstänker att ett barn har en NPF-diagnos. Jag kan förstå att det finns föräldrar dom inte vill se att det är något som är annorlunda med sitt barn men det är ändå då viktigt för att barnen skall få hjälp och stöd tidigt. Jag har pratat med några lärare som säger att de får inte tala med föräldrarna om detta överhuvudtaget är det verkligen så?

Kommentarsfunktion är inaktiverad för denna nyhet