Gå direkt till Nyheten (Hört på stan: Nu sinar sommarlovet)

 
  1. Lidköpingsnytt.nu
  2. 20 april 2024

Sök i Lidköpingsnytt arkiv

Mer eller mindre relaterat

Hört på stan: Nu sinar sommarlovet

Publicerad Friday, 19 August 2016, 12:00 av Björn Smitterberg

– Äntligen, sa redaktören med en glimt i sina skumma ögon till grannbarnen. Äntligen är sommarlovet slut.
Tystnad, allvarliga blickar mötte. Men inga ord.
I dag är faktiskt sista sommarlovsdagen för i år.

I går var det några som tog examen i sommarkylan – simskoleeleverna. Hoppas de hade badkläder med yllefoder.

Barnen i det lilla grannskapet är synnerligen konstnärliga. De använder en slags kritor som inte fanns när redaktören var i skolåldern (vilket ju är ovanligt länge sedan).

sommarforever

På stenplattor kan de göra figurer och teckningar – som den här önskan om att det alltid ska vara sommar.
Ibland finns här ett stadslandskap, med en del butiker (ofta hamburgerställen) utritade. Teckningarna måste göras om ofta, de regnar liksom många sommarlov bort. Teckningarna är roliga, skapar nyheter på vår gård varje dag nästan. Roligare än gräsmatta.
Härligt fina barn. Observera att människor får barn. Djur får ofta ungar, kalvar, valpar etc. Men att kalla våra barn för ungar är en hädelse, enligt redaktörens egna språklexikon.

De barn som här omtalas är ännu i den åldern att de längtar till skolstarten – sista veckan av sommarlovet är för dem mycket lååång.

apelsinprisJag vill rikta ett officiellt tack till ett par av kommunens anställda. Redaktören var i behov av att få en tillfällig avstängning av en gata en stund, en akut situation uppstod nämligen p g a ett grävarbete.
– Det kan vi ordna!, blev svaret. Vi drar trafiken annan väg en stund.
Lite överraskad över välviljan blev redaktören som fick sin önskan uppfylld och kunde komma ur den trånga situationen som annars hade uppstått och antagligen blivit dyrbar..

Bengt BG Gustavsson i Vinninga har en för dagen mycket lämplig vits med en särskild hälsning till alla  elever:

-Hur gick skolan i dag?
– Jättebra, pappa. Jag var den ende som räckte upp handen.
– På vilken fråga då?
– Magistern undrade vem som inte gjort läxan

God Helg