Debatt: Organiserat tiggeri är en myt

– Tiggeriet är för olönsamt för att bedrivas organiserat ag någon som sedan tar pengarna. Det konstaterade regeringens utredare häromdagen i olika nyhetsmedier.
Eva-Karin Berglund i Det Hållbara Alternativet skriver i en debattartikel att det är dags att slå hål på myten om organiserat tiggeri.

Dags att slå hål på myten om organiserade tiggarligor!

Gång på gång dyker det upp, i samtal på stan, i grupper eller inlägg på facebook: ”Ge inte tiggarna några pengar, de får ändå inte behålla dem. Det är någon rik knös som tar alla deras pengar och själva får de knappt någon mat.” ”Och inte nog med det”, tillägger någon annan, ”har ni inte sett att de både röker som borstspindare, har mobiltelefoner och en BMW parkerad bakom hörnet! Nej, det går ingen nöd på dem, behåll du dina välförtjänta pengar för dig själv. Vi i lilla Lidköping kan minsann inte försörja hela jordens befolkning.”

Orsaken till detta resonemang är, i mina ögon, en trångsynthet som förmodligen har sin grund i människans naturliga förvar inför något de räds eller känner sig oroade inför. Något de till fullo inte kan förstå och/eller hantera.  Ett sätt att få stopp på det dåliga samvetet som gnager varje gång de ser den tiggare. För tro det eller ej, medmänsklighet är ett grundläggande mänskligt drag som en del tror sig ha undgått, men just detta beteende att skylla på bossar som tvingar folk att tigga är just orsakat av det medfödda mänskliga draget av medmänsklighet.

En annan orsak till denna myt är en enda polismans uttalande i Skövdenyheterna: ”Han stickar inte under stol med att många tiggare utnyttjas av ligor som gör stora vinster.
Därför ger han aldrig pengar.
- Även om det finns tiggare som åkt på eget initiativ så finns minst lika många ligor och organiserade grupper som har kört hit folk. De släpper ut fem sex stycken att tigga och samlar sedan in pengarna.”

Denne polisman är ensam, så vitt jag har kunnat se och förstå, inom poliskåren att uttala sig på detta sätt om tiggarna i Lidköping och närliggande städer. Detta uttalande har han inte stöd för bland Sveriges övriga poliskår.

Alla har vi sett tiggare i storstäderna men vad har hänt nu? Nu poppar de upp över allt i lilla Lidköping. Självklart ligger det något skumt bakom det hela. Självklart måste det vara så som ryktet säger. Bussar går som skottspolar fram och tillbaka, från framför allt Rumänien, till vårt lilla Lidköping, fullastade med kriminella tiggare.

Att vara tiggare är i sig inget brott och de som befinner sig i vår stad är inte här på grund av att de tycker att det är så himla roligt och trevligt att tigga i just Lidköping. De är här för att de inte har något val. Om de tigger i sitt hemland råkar de riktigt illa ut.

Jag skulle vilja påstå att ingen människa lämnar sitt land frivilligt för att åka till ett annat land och tigga. De gör detta då de inte ser någon annan utväg.  Det koster på att lämna familj – kanske även sina barn – släkt och vänner bakom sig. Detta är en absolut sista utväg ur svältens klor.

Några kritiserar att de har mobiltelefoner och då ställer jag frågan: Om du är orolig över vad som händer dina nära och kära i ditt hemland som du av nöd har varit tvungen att lämna, vad är då viktigast för dig? Att få ett ordentligt mål mat varje dag, eller att kunna hålla kontakten med dina barn, dina föräldrar och andra släktingar och vänner i hemlandet? Personligen skulle jag försöka tigga ihop så pass mycket pengar att jag kunde hålla kontakten med mina nära och kära om jag så blev tvungen att svälta på kuppen.

För cirka hundrafemtio år sedan hamnade Sveriges befolkning i samma dilemma. Skördarna slog fel och folket svalt. Många människor såg ingen annan utväg än att sälja sitt lilla torp, om de nu hade något, och ta båten till Amerika. Orättvisor och tragiska situationer för mänskligheten har alltid funnits och kommer förmodligen alltid att finnas, det är bara områdena som växlar. Men du kan, genom att visa lite medmänsklighet, underlätta något för dessa människor i nöd.

Jag vill, här och nu slå hål på myten som florerar i Lidköping och i övriga Sverige. Det finns inga belägg för organiserat tiggeri. De som tigger lider och om du har något hjärta i kroppen låter du rädslan för det okända ge vika och behandlar dessa människor med den respekt varje medmänniska har rätt till. Ge dem en nick, säg hej och om du har några kronor i plånboken, så varför inte lägga dem i deras kaffemugg av papp. Jag kan garantera att de flesta av er kommer att känna er mer tillfreds genom denna lilla gest än vad ni gör när ni ser på dessa människor som något som katten släpat in. Hur svårt kan det vara att visa lite medmänsklighet, hur svårt kan det vara att avvara några kronor och ge en annan människa en liten stund av medmänsklighet, uppmärksamhet och bekräftelse.

Och… jag säger om… om det nu skulle vara så att det trots allt skulle finnas en organisation bakom… ja, då blir det än mer angeläget att visa dessa människor medmänsklighet genom en positiv mänsklig kontakt. För om det är så att det, mot alla rapporter, trots allt skulle förekomma organiserad brottslighet, ja, då lider dessa människor än mer än bara genom fattigdom, då har de även förlorat sin frihet.

Senast i dag såg jag ett inlägg på facebook, och jag vet inte vilket i ordningen, där man späder på myten om organiserat tiggeri. När det gäller organiserat tiggeri säger poliskåren, överlag i Sverige, att den organisation som finns är skapad av tiggarna själva. Det finns ingen boss men man hjälper varandra, vilket inte är så konstigt. Människor i nöd har en vilja att hjälpa andra människor i nöd. Men människor som redan lever gott verkar ha mycket svårt för denna tanke och vilja till att visa lite medmänsklighet.

Det handlar heller inte bara om vuxna tiggare, det handlar om barn. Barn som lider. Lidköping borde föregå med gott exempel och hitta lösningar för dessa barn, enligt FN:s barnkonvention. Dessa barn vistas i vår stad och i ett medmänskligt samhälle borde vi sörja för dessa.

Peter Enell, kriminalinspektör vid Citypolisen säger:
– Jag har inte sett något tecken på att någon skulle vara tvingad att tigga eller att det finns en stor chef.”

I detta får han medhåll av andra poliser. Den enda jag har läst om som tycker annorlunda är just polisen som uttalade sig i Skövdenyheterna.

Slutligen, att visa medmänsklighet kostar så lite men ger så mycket, både för givaren och mottagaren.

– Eva-Karin Berglund

Tillbaka till framsidan