Gå direkt till Nyheten (Landet söder om Vänern – nytt bokverk
Kinnekullehypotesen pendang till Västgötaskolan)

  1. Lidköpingsnytt.nu
  2. Tisdag 11 december 2018
  1. Dagens namn:
  2. Daniel och Daniela
  3. I morgon:
  4. Alexander och Alexis

Sök i Lidköpingsnytt arkiv

Landet söder om Vänern – nytt bokverk
Kinnekullehypotesen pendang till Västgötaskolan

Publicerad söndag, 03 augusti 2014, 20:22 av Redaktionen

Bengt Råsled, Lidköpingssällskapets i Stockholm sekreterare, arkeolog och tidighistoriker är en flitig författare och idog forskare, trots att han passerat pensionsåldern för flera år sedan. Efter ett framgångsrikt yrkesliv med inriktning på teknik i olika sammanhang sadlade han om och började på allvar ägna sig åt historia och arkeologi, vilket ledde till ett intensivt författarskap.
Stig Lundström, ordförande i Lidköpingssällskapet i Stockholm, anmäler här bokverket ”Landet söder om Vänern”.

Under perioden 2007-2012 gav Bengt Råsled ut fem verk i ämnet, varav två tillsammans med den nu 96-årige Verner Lindblom i Götene. Lindblom kan med fog sägas vara nestorn i arkeologiska sammanhang som rör Sveriges tidigaste historia, skapare av ”Götalandshypotesen”. Råsled betraktar Lindblom som sin mentor. Att ägna sig åt hembygdens historia ur flera aspekter och Sveriges statsbildning är bådas passion.

Råsled föddes i Hovby år 1936 och växte upp i Kållands Råda, båda orterna tillhör numera Lidköpings kommun. Han har en gedigen utbildning; produktionsteknisk ingenjör, ASEA-initierad, civilekonom med forskarutbildning vid Handelshögskolan i Stockholm, teknologi doktor i projekteringsmetodik vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm och filosofi kandidat i arkeologi vid Stockholms universitet.

Yrkesmässigt har han långvarig tjänst hos Skånska Cementgjuteriet och Skanska samt åtta år som professor vid KTH.

Två nya verk

Råsled har mitt i högsommarvärmen kommit ut med ett stort verk i två delar om ”Landet söder om Vänern”(Atremi förlag, 2014). Den första delen (238 s.) handlar om makt och samhällsutveckling i Västergötland och övriga Götaland speglad genom geologin, myten och religionen.

Den andra delen ”Landet Vädermark Beowulfs swiorice” (248 s.), behandlar utvecklingen i Beowulfs swiorice (”svearike”, hövdingadöme, min anm.) och övriga Götaland sedd genom historia, forntidsgeografi, folkvandringar, internationella relationer, makt, samhällsutveckling och embryon till det blivande Sverige.

Råsleds nya verk borde vara mumma för alla skaraborgare, ja varje västgöte som intresserar sig för sin historia.

Man behöver naturligtvis inte dela Råsleds slutsatser vad gäller Sveriges statsbildning, men man kan ta till sig hans lärorika faktaredovisning och låta fantasin spela kring förhållanden under tidig medeltid, faktiskt ännu längre tillbaka i den dunkelhöljda, nästan sagoomspunna historien långt före 1000-talet.

Han tangerar för skaraborgare kända företeelser och minnesmärken över svunna tider – megalitkulturen (exempelvis Ekornavallen), Skalunda hög, Sparlösastenen, guldskatterna som nu finns i Historiska museet med mera dylikt. Intresseväckande, för någon kanske provocerande, läsning är hans slutsatser om Eddans landskap, som han på ett bestickande sätt placerar runt Halle- och Hunneberg och inte på Island; vilket jag gissar att många tror är Eddans landskap. Snorre var ju bevisligen på besök i trakterna.

Båda delarna grundas på omfattande litteraturstudier, varom käll- och litteraturförteckningen vittnar, men också på Råsleds egen forskning. Han är en orädd forskare som inte räds att gå i närkamp med etablissemanget bland arkeologer och forskare som hävdar att Uppsala och Birka var centrala element i föreställningen att dessa platser utgjorde ”Svearikets vagga”.

Kinnekullehypotesen

Verner Lindbloms hypotes om hur den svenska staten bildades, den ofta kallade ”Västgötaskolan”, har nu fått ett komplement, eller pendang om man så vill, när Råsled nu lanserar en egen hypotes om landets ursprung.

”Kinnekullehypotesen” är aningen för lång för att här citeras in extenso. Vi nöjer oss med att lyfta fram några av Råsleds ”embryon” som sammantaget, enligt hans mening, utgör virket i ”Sveriges vagga”.

Dit räknar han kristnandet av, det asatroende, landet genom dopet av Olof Skötkonung i Husaby år 1008, bildandet av Skara stift år 1014, de åtta Uppsala öd (gods) i Västergötland där Ödkulls gods ingår i Kinne härad, liljestenarna på Kinnekulle samt det faktum att Kinnekulle, ”det blommande berget”, tidigt kunde uppvisa ”ett framgångsrikt, kulturellt och utvecklat samhälle. Dessa embryon – vilket tillsammans utgör Svearikets vagga – har ingen motsvarighet i någon annan del av dåvarande svenskt område.”, hävdar Råsled i sin hypotes.

”Kinnekullehypotesen har i denna skrift verifierats”, påstår han.

Det är ingen särskilt originell tanke att Råsleds slutsatser och teser kommer att bli diskuterade, inte minst i det arkeologiska forskarsamhället. De minnesgoda erinrar sig säkert uppståndelsen och det höga tonläget efter Dag Stålsjös TV-serie i början på 80-talet om Svearikets vagga. Om det blir någon offentlig debatt på grund av Råsleds böcker är osäkert men att böckerna väcker diskussion är högst sannolikt. En hypotes är förvisso en hypotes och ingen allomfattande sanning. Säg gärna emot, den som tror sig veta och vågar.

Stig Lundström

Inga kommentarer

Kommentarsfunktion är inaktiverad för denna nyhet