Premiär för “Den listiga lilla räven” på Läckö Slott
Publicerad Saturday, 14 July 2012, 10:30 av Joakim Stegelmeyer
Igår kväll förvandlades den inre Borggården till operascen då årets opera på Läckö Slott hade premiär. I år spelas “Den listiga lilla räven” av Leoš Janáček. Operan påminner om en fabel med rävar, flugor, hönor, tupp, groda, grävling och trollslända. En av operans huvudkaraktärer, skogvaktaren, uttrycker det till och med i ord: ”är det saga eller sanning?”. Operan skrevs under Janáčeks så kallade Kamila-period. Janáček och hans hustru levde ett uppenbart trist liv. Han kände sig närmast fastkedjad vid henne. 1917 träffade han den 38 år yngre Kamila Stösslova och blev förälskad i henne. Under de sista tio åren av sitt liv brevväxlade han med Kamila utan att egentligen inleda ett förhållande med henne. Kärleken fick istället blomma på avstånd, i fantasin, och under idealiserade former.
I operans inledning förmedlas känslan av melankoli och tristess, såväl i musik, sång och karaktärernas uttryckssätt. Som motpol står naturen med äkta glädje. Den lilla räven står symbol för just detta – livsglädjen och friheten från konventioner. I operan speglar Janáček sin förestälning om Kamila i såväl räven som i värdshusvärdinnan Terynka. Janáček själv återfinns i den melankoliske skogvaktaren och i den förälskade rävhannen.
Utan att förta handlingen når Janáček sin poäng i operan – kärleken är livets puls, den får oss att verkligen leva. Den listiga lilla räven har iscensatts för borggården på Läckö på ett mycket bra sätt av regissören Linda Mallik och dirigenten Simon Phipps. Det är mycket färg och aktivitet, trots operans emellanåt dystra budskap. Janáčeks musik är inte den mest lättillgängliga och det är svårt att efteråt minnas avsnitt och melodier. Den gör sig dock väl som illustration till handlingen och att lyssna till sådan musik är en fråga om vana. Dirigenten Simon Phipps får ut det mesta av sina 16 musiker och det är förvånande att så få kan låta så mycket och så bra. Överhuvudtaget är akustiken på borggården mycket bra. Det är svårt att framhäva någon ur ensemblen men de två huvudrollsinnehavarna Thomas Lander (skogvaktaren) och Sofie Asplund (räven) gör sin insats väl. Även Björn Blomqvist passar med sin basröst mycket bra som grävling respektive präst och barnkören är alldeles förtjusande. Noterbart är att många av skådespelarna spelar två eller flera roller.
Publiken var talrik och borggården var fullsatt. Lite synd är kanske att det mest är så kallad mogen publik som verkar gå på opera. Opera av detta slag borde vara intressant även för yngre vuxna eller till och med barnfamiljer. Kanske vore det dags att göra en satsning just mot denna grupp?
Efter föreställningen delade tidskriften Opera ut Operapriset 2011 till Läckö Slotts operaverksamhet. Priset delades ut för 25: e gången och vinnaren har röstats fram av tidskriftens läsare. Att just Läcköoperan får priset motiveras med djärv programpolitik och att Läckö Slot har lyckats bli en självklar spelplats för svensk sommaropera, även för ovana operabesökare. Priset togs emot av en mycket glad Catarina Gnosspelius, producent för Läckö Slottsopera.
