Lennart Kedners bildarkiv: Lidbecksgatan
Publicerad onsdag, 27 juni 2012, 10:33 av Bernt Blomgren
Lidbecksgatan – namngiven efter Anna-Lisa Lidbeck, som inte i detta sammanhang behöver någon närmare presentation för lidköpingsbor, visar på det som var typiskt för hantverks-och handelsstaden Lidköping; magasinen och bodarna som vette mot bakgatorna.
Redan under 1600- och 1700-talen exporterades spannmål till Värmland och Dalsland. Under 1800-talet i och med Trollhätte kanal, 1801, och efter ombyggnaden 1844, fick denna handel än större betydelse i och med den stora efterfrågan på havre nere på kontinenten, särskilt England.
”Spannmålsgrossörerna”, som i många fall var välbeställda hantverkare som satsat pengar i denna handel, dominerade stadens politiska och ekonomiska liv.
Mössmakare Bratt var exempel på en sådan person som blivit rik och, ”i ett anfall av storhetsvansinne”, som det beskrivs av äldre lidköpingskrönikörer, lät bygga det vita trevåningshuset vid Torget, där Stenportsgatan mynnar ut.
1866 fanns i Lidköping 21 spannmålsexportörer, 32 speceriaffärer och fem så kallade finbodar.
I slutet av 1860-talet minskade havre-handeln över Lidköpings hamn med 2/3 då järnvägen över Herrljunga mot Uddevalla tog över havreruljansen.
De viktigaste specerivarorna på den tiden var sill, salt, socker och snus. Av den sistnämnda varan tillverkades i Lidköping en mycket efterfrågad sort – Lidboms Snus.
Efter spannmålstiden kom dessa magasin och bodar förvandlas till upplag för diverse andra varor, småindustri- och hantverk, då Lidköping så smått började industrialiseras i slutet av 1800-talet.
Idag ser det ut så här – hyreshus, Stadshuset, och ytterligare hyreshus.
Inga kommentarer
Kommentarsfunktion är inaktiverad för denna nyhet
