East Coast – West Coast för andra året i rad

Publicerad måndag, 29 juni 2009, 09:00 av Bernt Blomgren

I Röhska filialen på Röstrand ställer keramikeleverna på HDK i Göteborg och Konstfack i Stockholm ut sina examensarbeten.

13 elever med exklusivitet som gemensamt varumärke, för det är inga koppar, tallrikar, vaser eller annat användbart gods som exponeras.

Nej, det är mer av installationer/skulpturer, experimentell undersökande konst-keramik.

Och en del är snygg i sin design, som exempelvis Maria Johansson, vars utställningsvagn är fylld med funktionsliknande föremål, men de ser bara ut som sådan.

Själv kallar beskriver hon det som ” tankar om funktion”.

Håkan Lindgren visar en monter med en engelsk parhund – som har den originala insidan som ett yttre, intill ligger en nedmald hög i samma mängd figuren. Föremål två är två röntgenfoton av klassiska Gosse med gitarr, och Gosse med gäss, monterade i en låda med belysning  (ungefär som gamla tiders kopieringslåda.

Han förklarar att han försöker visa ”det vi inte ser”.

Ignacio Alonso har organiserat en slags byggklossliknande skulptur med små figurer med en viss humoristisk touche. De pop-art-påminnande röda läpparna för tankarna till Marilyn Monroe. Har man inte sett det här i ett annat sammanhang tidigare?

Elisabeth Arnerud gjuter sina figurer i tygkorvar  (!) som hon klipper upp på olika sätt och sedan bränner – med ty och allt. Det som blir slutresultat är en slags oregelbundna figurrader som ger associationer till människor eller ibland rentav – tarmar.

Enligt hennes egna utsago skall det påminna om kropp/en/ar. Kopplingen kanske ligger delvis i att Elisabeth Arnerud i grunden är utbildad sjuksköterska ?

Henny Linn Kjellberg är den som kanske är lättast att tänka sig fungera i ett rumsligt sammanhang – som en kompletterande utsmyckning. Hennes keramikstavar som går att trä upp i repstegeliknande formationer i olika kombinationer ger ett luftigt och gracilt intryck, som känns behagligt och lekfullt.

I samtal uttrycker flera att de helst av allt önskar syssla med keramik för offentlig utsmyckning. En ganska smal nisch, där många slåss om möjligheterna.

Dessa unga keramikers framtid lär bli tuff och man kan (för vilken gång i ordningen?) beklaga att Rörstrand inte längre finns som det var på 50- och 60-talen.

Och som en av utställarna, Elisabeth Arnerud, påpekade: Porslinsindustri finns ju fortfarande i Norge och Finland. Varför inte här ?

Det kan man fråga sig.

Kanske bara ett bevis på att Sverige självmant avindustrialiserar sig ?

Vad skall vi leva på sedan?

Design – enbart ?

En utställning som ger anledning till frågan – Vadan och varthän ?

Utställningen pågår till 2 augusti.

0

Kommentarsfunktion är inaktiverad för denna nyhet