Debatt: Jag gråter när jag tänker på studenten!
Publicerad lördag, 09 maj 2009, 10:41 av Redaktionen
- Hur skall vi klara studenten, undrar en mamma i en familj vars ekonomi slagits i spillror av arbetslöshet.
Vår dotter är vår stolthet. Jag och min man klarade inte av det här med studier – vi kommer från en miljö är vi gick rakt ut arbete efter grundskolan. Nu ska vår dotter ta studenten, har läst tuffa ämnen och jobbat hårt och inte unnat sig mycket.
Jag och min man har sett fram emot hennes student, att få hedra henne, att få visa hur stolta och glada vi är efter hennes tre år i naturvetenskapligt program.
Men min man blev arbetslös i höstas, min lön räcker inte. Ekonomin är så hårt belastad att vi överväger att sälja vår bostad.
Hur skall vi ha råd med studentfirandet så som andra lägger upp det för oss – med Lisebergsbesök, fester, baler och kläder. Jag gråter mig till sömns på kvällarna. Visst unnar vi vår dotter att vara med, och visst tar hon stort ansvar själv för sin ekonomi.
Men vi då, vi som vill vara stolta… Hur ska vi ha råd med detta? Måste vi be dottern att inte delta i det som andra ser som självklart?
Förbannade arbetslöshet. Jag är så maktlös, kom inte med fler coacher som leende säger till min man att göra si eller så. Skapa jobb – vart tog jobben vägen, de som togs till i arbetslöshet. Halva Sveriges gatu- och vägnät har ju en gång byggts som bredskapsarbete. Varför inte nu.
Jag vet, det hjälper inte mig i min vånda inför studentfirandet. Det känns så otroligt orättvist. Jag orkar inte förklara för min dotter, både jag och min man gråter när vi diskuterar det här. Vi bryr oss inte om resor, inte om bil eller så. Men vi vill hylla vår duktiga dotter.
Anna
-
Student -99
-
Annika
-
Gittan
-
Ella
-
Undrande inflyttad
-
Kenneth Johansson
-
Tina
-
Primus
-
Villait
-
Ella
-
Student -99
-
Fia
-
Primus
-
Annika
-
Evy
-
Tina
-
Henrik
-
Jessica
-
Knut Haijby
-
marianne
-
Jessica
-
Jan
-
Snubbe
-
Primus
-
Apan
-
Oven
-
Apan
































































