Hört på stan: Tiden går…

Publicerad fredag, 27 mars 2009, 08:58 av Björn Smitterberg

… och sommartiden med den. Nu är det dags igen, för oss som alltid blandar ihop saker och ting och springer ut mitt i natten för ställa fram trädgårdsmöblerna i stället för att ställa fram klockan till sommartid.

Nu börjar den onormala tiden igen. Någon har nämligen bestämt att den tid vi använder den kortaste delen av året är svensk normaltid. I övrigt är det sommartid.

Det finns de som har till uppgift att hyfsa språket. Varje vecka kommer det små påminnelser om dess existens till redaktören. Denna vecka handlar påminnelsen om häftlappar.

Någon som inte vet vad häftlapp är för något. Jo, det är sådana där som kallats post-it länge, små lappar i olika färger med lite klibbigt på baksidan. Man tror man kan sätta fast dom överallt, men i själva verket lossnar dom och fastnar i golvet i stället.

Häftlappar – det var ordet för veckan.

Våren tycks …

… vara trögstartad i år. Det var ju lite hoppfullt förra veckan, men när redaktören tittade på termometern härommorgonen så visad den -7,6. Och morgonen i dag ska vi bara inte tala om. Samtidigt med talet om att ”snart är det sommartid” börjar diskussionen om när man ska byta till sommardäcken. Tala om att leva med årstiderna. Nu börjar snart veckotidningarna att komma med bantningstips för dem som tänker sig använda förra årets badkläder.

För oss som inte tar del av bantningstipsen duger samma badkläder vi haft i flera år. Förhoppningsvis, för smaken av julskinka sitter i väldigt länge den här gången.

Nu får vi i stället börja planera påskens ätande. Det handlar mycket om ägg och harar. Av någon anledning äter man inte hare i påsk – åtminstone inte som någon välkänd tradition. Haren har en lite diffus roll till påsk. Betydligt tydligare är rollen för julharen. Den skall ätas.

På tal om mat …

… så får redaktören varje gång det varit någon matglad reporter på Gotland och ätit något följande fråga:

- Saffranspannkaka var ju smaskigt – men var finns kaiparna och hur får jag fatt i salmbärs-sylt?

Ja, det är lätt att svara på. Res till Gotland och ät. Där finns det på restaurang. Där växer salmbären i låga ringlande buskar och ser till utseendet ut som mörka björnbär men har lite skarpare smak. Kaipar, det är en slags lök som växer i skogen. Man gör soppa på bladen ungefär som man gör med flera andra lökars blad.

Salmbär hittas inte på fastlandet, för på fastlandet heter det blåhallon. Och det är inte det minsta pittoreskt.

I veckan som gick var det så dåligt väder att det inte gick att resa mellan Gotland och fastlandet under några timmar. Fastlandet var helt isolerat.

Redaktören bjöd för övrigt arbetskamraterna på våningen på saffranspannkaka och salmbärssylt på jullunchen – och det var succé.

Veckans antiklimax …

… var det att efter alla protester och hundratals inlägg i debatten som gjorts i Lidköpingsnytt så var det på måndagen inte en enda person som nämnde Gösslunda med ett enda ord.

Och debatten tystnade nästan helt.

Hört på stan…

… handlar denna vecka om kvinnan som gick till advokat för att skiljas. Advokaten frågade ut kvinnan:

- Super mannen?
- Ja, det gör han.

- Ä han brutal?
- Ja, det är han.

- Hur är det med otroheten då?
- Ja, jag är inte ens säker på att han är far till mina barn.

God Helg!

Inga kommentarer

Kommentarsfunktion är inaktiverad för denna nyhet